Blås!

Dans 21.11–26.11

Boka Biljetter

Blås!

HUMOR, VÄRME OCH UNDERFUNDIGA ROLLFÖRVÄXLINGAR NÄR DANSARE OCH MUSIKER SÖKER SINA RÄTTA PLATSER BLAND ÖVERGIVNA PARTITURBLAD, VÄSKOR OCH RULLBAND.

Tre musiker och tre dansare försöker hitta sina platser för att spela en konsert. På vägen provar de med publikens hjälp olika roller och uttryck, ansvar och plats på scenen. Blåsmusik från olika epoker blandas med missförstånd, principer och instruktioner kring hur saker ska gå till. Det blir både flipperdans och ett manierat tutande.

Blås! är en fiktiv konsert som utspelar sig på en plats nära oss och handlar om hur vi tolkar en uppgift och en roll. Dans och musik möts kring vad som binder oss samman, rätt och fel, roller och spel. Om det är bättre att synas än att höras.

Koreografen Claire Parsons berättar mer om föreställningen i en intervju längre ner på sidan!

Claire Parsons har förutom egna verk också koreograferat för opera och teater i hela världen. Hennes föreställningar är rosade för underfundig och hänförande dans där olika spännande sceniska uttryck möts och där alla svar är rätt.

Våren 2012 kunde man se Claire Parsons 500 kramar på NorrlandsOperan som tillsammans med publiken frågade sig om man kunde mäta känslor. Hennes barn- och ungdomsföreställningar är särskilt uppskattade för sin värme, humor och sitt direkta tilltal till publiken. Upplev det du också i denna föreställning för barn och vuxna i alla åldrar. Urpremiär på NorrlandsOperan 21 november!


Läs mer om Claire Parsons Co. här!

BLÅS!
Koreografi, iscensättning: Claire Parsons
Dansare: Annika Hyvärinen, Mira Björkman, Viktor Gyllenberg
Musiker ur NorrlandsOperans Symfoniorkester: Linus Mattsson (tuba), Jonas Olsson Hakelind (klarinett), Daniel Hedin (trombon).
Scenografi: Katarina Wiklund
Kostymdesign, hår och mask: Gunilla Pettersson
Dramaturgi: Tove Salmgren
Musikarrangemang: Calle Rasmusson
Foto: Mateusz Herczka

Samproduktion Claire Parsons Co och NorrlandsOperan
Med stöd från Kulturrådet & Region Västerbotten

"Get ready för nåt som du inte riktigt vet vad det är"!

INTERVJU MED CLAIRE PARSONS

Koreografen och dansaren Claire Parsons (bilden) är just nu i residens på NorrlandsOperan. Under några veckor är hon på plats med tre dansare för att repetera och färdigställa föreställningen Blås! tillsammans med musiker ur NorrlandsOperans Symfoniorkester. 

Vi träffar Claire i NorrlandsOperans Black Box en tisdag eftermiddag efter en lång dag med repetitioner. Vi sätter oss som publik på första stolsraden framför scenen vars golv ser ut som en löparbana för friidrottare. Claire själv hoppar upp på ytterring och sätter sig på huk. Hon sveper lite med amen bakåt,

– Silvergardinen kommer kanske upp imorgon, den är säkert fyra meter hög! Säger hon entusiastiskt.

En sirlig stol, en jonglerande dansare, notställ, badmintonracket, och uppskattningsvis tio grå rockar på galgar, finns också på scenen. 

– Ja men du förstår ju själv! Det är helt fantastiskt att få jobba i ett hus som det här där allt finns. Att ha möjlighet att använda befintligt material på plats är en otrolig fördel.

Du gillar att arbeta i residens?
– Att vara utanför min hemmazon passar mig väldigt bra. Det är inget som stör, det kreativa arbetet får och ska vara i fokus. Jag får verkligen möjlighet att djuploda i att skapa och vara kreativ. Sen hur det är rent praktiskt beror ju alldeles på var man är. Det här är toppläge!

Dansaren på scenen gör snabba vändningar i bakgrunden och lyckas ändå hålla alla bollar i luften. Husets ljustekniker Emma arbetar med sättningen av lampor och spotlights. Claire ler och drar upp ena knästrumpan hon har på sig.

Blåsrep4

Varför heter föreställningen Blås!?
– Jag har en förkärlek till blåsmusik av alla sorter. När det visade sig att just de här musikerna inte skulle medverka i någon av de övriga uppsättningarna i huset just nu, så passade det ju extra bra. Sen gillar jag titlar som helt enkelt smakar bra i munnen, det tycker jag att Blås! gör.

 Vad handlar föreställningen om?
– Jag har utgått ifrån blåsmusikerna, och att de i det här fallet är… lite övergivna. Idén är att de väntar på att påbörja en konsert. Likväl som de tre dansarna gör det. Att få ihop det! Det handlar också om en slags jämförelse; hur är en musikers roll på scen, i jämförelse med en dansares? Jag ser det lite som 6 individer som möts – och ibland missar varandra. En slags kommunikation mellan deras respektive världar och uppfattning om vad som egentligen är en föreställning. Det blir roliga förvecklingar och underfundiga situationer blandat med bra musik. Som blir en konsertupplevelse på oväntat sätt till slut.

Ljuspunkter dyker upp än här än där på löparbanan, Emma kilar runt på och bakom scenen med stora och små lampor. Jonglören har bytt sina bollar mot käglor.

Vad vill du förmedla med föreställningen?
– Jag vill att man ska känna sig delaktig och bli överraskad som publik! Det är mitt mål. Get ready för nåt som du inte riktigt vet vad det är, på sätt och vis! Att man som publik vill och vågar följa med i det som händer. Jag försöker hitta sätt för det och de ser såklart olika ut beroende på tänkt publik. Föreställningen Marmelad som jag gjorde senast, riktar jag till exempel till 2-åringar, Blås! passar äldre barn och vuxna. Målet är att skapa något tillsammans, att publik och scen blir samma plats, att vi tillhör samma värld… Det kanske låter flummigt men i det vill jag bjuda på en upplevelse av dans, musik, personligheter tillsammans med dig som publik ...

Hur involveras publiken i föreställningen?
– Att publiken blir delaktig betyder inte allsång! Eller att någon ska upp på scen eller så. Det finns andra sätt. Publiken ska känna sig sedd och jag vill hitta hur och på vilket sätt! Var finns den i den här föreställningen? Finns det flera energier? På scenen och i publiken? Jag är intresserad av det som rör sig fram och tillbaka däremellan. Som en dialog.

Blås! spelas upp två gånger inför en provpublik, innan premiären. Den inbjudna publiken är ungdomar i gymnasieåldern, men Claire tror att Blås! kan vara kul även för en sjuåring. 

– Jag har nog högstadiet-ålder som tänkt publik i första hand, och äldre. I alla fall för att kunna hänga med, tänker jag. Men det händer ju massor på scenen hela tiden, det är sprakande, färgglatt och rörligt. Så yngre barn kan säkert tycka att det är en rolig upplevelse också. – Det är mycket att titta på! Medryckande musik. Spännande musiker och fantastiska dansare.

– Det är superviktigt med provföreställningar tycker jag, de ger möjligheter att få se hur det man tänkt fungerar.

Ändrar du då, om du ser att det du tänkt inte går hem?
– Självklart! Jag vill att det ska tyckas, men det måste ju vara konstruktiva tips för att ge något. Jag ser ibland lärare som tycker att det blir pinsamt när deras elever tycker mycket. Det har ju faktiskt hänt att det blivit kaos… Men allt är så rörligt idag – alltifrån kommunikation till information – och där är geniun interaktion viktigt! Jag vill ha det.

Vad hoppas du att publiken ska känna?
– Jag hoppas att publiken känner sig upprymd. Blås! är en livlig, spännande resa, med humor och kitsch som viktiga ingredienser. Det är underfundigt, lite familjecabaret kanske, men utan cirkusmusiken. Jag går igång på igenkänningsbara vinjetter, musik och situationer som man känner igen. Jag bjuder in publiken att ryckas med och att det blir en upplevelse!

Vad har inspirerat dig?
– Dels blåsmusiken då, som jag sa, både det fysiska som krävs för att skapa musiken, instrumenten och det rörliga/dansen. Den här gången har jag också åkt till Berlin med dramaturgen och scenografen och sen finns det som sagt så mycket material att tillgå här i huset som jag kanske inte alltid har annars.

Claire berättar vidare att det var efter hennes gästspel på NorrlandsOperan våren 2012 med 500 kramar som hon och danschefen Annelie Gardell började prata om att göra något mer. Utgångsläget var uppdraget att kombinera dans och musik samt att göra föreställningar för unga.

Vad skiljer den här föreställningen mot annat du gjort?
– Oftast arbetar jag ju enbart med dansare. Jag har lärt mig mycket av musikerna. För att deras arbete ska fungera behöver de tydlighet, och planering. Något som jag kanske inte alltid behöver. Det har i det här fallet till exempel betytt att jag har formulerat föreställningen tidigare. Det har varit bra! Det fanns tidigt en tydlig struktur i föreställningen och jag har på ett nytt sätt kunnat knyta samman olika delar till vad som ska bli en helhet.
Det är det vi är mitt uppe i nu – slutförandet.

Vi lämnar Claire Parsons med en förväntansfull känsla. Jonglören fortsätter öva och vi undrar lite över hur den där badmintonracketen kommer att användas. Föreställningen är inte riktigt färdig ännu, men är man för det här med humor, kitschiga inslag, glitter och skön musik då verkar Blås! vara något man helt enkelt inte får missa.

Blåsrep5

/Det var Michelle Stensson Larsson och Malin Lindberg som fick en inspirerande pratstund med Claire Parsons på NorrlandsOperan.

 

BILDER FRÅN FÖRSTA KOSTYMREPETITIONEN FÖR BLÅS!, 7 NOVEMBER.

Blås rep 3

Blås rep 4

Blås rep 6


Blås rep 7