”En panda att förälska sig i och en Tjajkovskij i full styrka när Norrlandsoperan begick säsongsfinal.”

Alla som var med när den världsberömde trombonisten Christian Lindberg gästade Umeå för många år sedan glömmer aldrig den överrumplande solokonserten med motorcykeln.

På torsdagskvällen fanns han åter i Umeå, vid vårens final på konsertsäsongen, nu som dirigent för Norrlandsoperans symfoniorkester och med sin solokonsert Panda in Love för Tuba och orkester.

Få skulle kunna komma på tanken att nyttja det största och lägsta musikinstrumentet i mässingsfamiljen som konsertinstrument, som annars fungerar som basen i mässingssektionen. Tubakonserten Panda in love med kittlande satsbeteckningar, skrev Lindberg för norrmannen Øysten Baadsvik – och som denne norrman, världens bästa tubaspelare, framförde det sedan. Han gav Pandan nästan mänskliga drag, där ljudrepertoaren knappast hade några gränser. Pandan blev kär, lullade omkring av välbehag men kunde också triumfera och argumentera. Jag blev nog själv en smula kär i den stora Tuban efter extranumret.

Konsertkvällen höll också Pjotr Tjajkovskijs berömda 4:e symfoni, ett verk där man upplever spänningsfältet mellan den klassiska skönheten i linjerna och de romantiska rörelserna i satserna.

Man vet hur mycket Tjajkovskij själv brottades med sin egen psykiska hälsa och det ledde honom att skriva uttrycksfullt och mycket personligt. Christian Lindberg är en entusiastisk dirigent, som med frenesi får orkestern att leverera inte bara ett oöverträffat melodiflöde utan också kontrastrika passager med full styrka. Tjajkovskij lämnar i och med den fjärde symfonin den klassiska sonatformen och åstadkommer här en symfonisk hybrid med stora förtjänster.

Tolkningen blev årets stora framgång av symfoniorkestern. En ouvertyr av fransyskan Louise Farrenc inledde. Åter en vägvisare av NorrlandsOperan.

Bengt Hultman, Västerbottens Kuriren

Dela: