Birgit Berndt, en dansens makthavare med politisk agenda:
Redan när Birgit Berndt våren 2014 tillträdde som Norrlandsoperans danschef talade hon om det politiska i dansen. Rent synsk – eller i varje fall tidigt ute – var hon när hon bjöd på Made in Bangladesh hösten 2015. I det verket tas globala arbetsvillkor upp, med inledande fokus på textilindustrin i ett av de låglöneländer dit också svenska företag förlagt sin produktion, trots ofta usla förhållanden för de anställda. Koreografen Helena Waldmann berättade historien tillsammans med Vikram Iyengar, delvis via kathak, en av de stora klassiska indiska dansformerna. I samband med föreställningen förklarade Birgit Berndt i en intervju i Landets Fria att Waldmann ville få publiken att reflektera över vår konsumtion och vilka konsekvenser den medför, för textilarbetare i Bangladesh och för andra.
Birgits Berndts perspektiv på samtidsdansen färgas av hennes erfarenheter från Tyskland. Där finns betydligt fler rena dansscener än i Sverige. Men det mindre utbudet här är inte bara av ondo: samarbete över olika genregränser är givande och hon påpekar att det finns många teaterscener som borde släppa in också dansen i sina lokaler. Samtidigt säger hon att det är viktigt att kulturpolitiker inser att ett stort antal gästspelsscener inte är detsamma som att samtidsdansen får nödvändiga utvecklingsmöjligheter och egna fysiska platser för produktion.
Birgit Berndt har makt i den svenska dansvärlden och har inga problem med att tillstå detta. Hon går sina egna vägar, satsar gärna på sådant som ligger vid sidan om de kulturella allfarvägarna. Publiken i Umeå invigs i nya sätt att se och tänka via samtal i samband med föreställningar och i samverkan med andra engagerade kulturaktörer i staden. På Norrlandsoperans dansscen har flera tongivande koreografer visat sina nya verk för första gången innan de gått vidare till större scener i Sverige och annorstädes – ett mått på framgång så gott som något.
Läs hela artikeln av Nancy Westman i Tidningen Kulturen