A Laugh to Cry

Opera 14.10

Boka Biljetter

Piteå Kammaropera - A Laugh to Cry

EN FÄRGSPRAKANDE MULTIMEDIAOPERA DÄR MUSIK OCH AVANCERAD TEKNOLOGI MÖTS OCH TÄNJER PÅ SPRÅKETS, RÖSTENS OCH KONSTFORMENS BEGRÄNSNINGAR.

Två sångare, sopranen Frances M. Lynch och barytonen Nicholas Isherwood, gestaltar ett arketypiskt par som rör sig i en virtuell sceno- grafi med videoprojektioner som förändras i realtid tack vare avancerad 3D-teknik. Men vad är dröm, och vad är verklighet? Är de kanske de första människorna i världen – eller de sista?

En allsmäktig shaman och gudsgestalt, tolkad av kompositören och poeten Azguime själv, manipulerar scenbilden likt Shakespeares Prospero och berättar med ett språk som undflyr definition – men ekar av fragment ur såväl armeniska som portugisiska, svenska och en rad andra språk. Här är språket poesi och poesin detsamma som musik.

Piteå Kammaropera förlänger under 2013 raden av spännande samarbeten genom att söka upp två pionjärer i Portugal – Miguel, en av Portugals mest spännande kompositörer och poeter, och Paula Azguime, regissör och videoproducent. Genom Miso Ensemble har de producerat spännande multimediala föreställningar för såväl vuxen som för en yngre publik.

Operan A Laugh to Cry sammanfattar 25 års gemensamt arbete kring så skilda konstformer som musik, performance, poesi, kärlek, video, iscensättningar och interaktiv elektronik. Att existera i det globala samhället och att leva på randen av en ekologisk katastrof – sådana väldiga frågor tacklar detta portugisiska konstnärspar i sitt nya gemensamma projekt. Verket är, som titeln antyder, mättat av paradoxer, en färgsprakande multimediaopera som paret valt att kalla ”New Op-Era”.


Regi: Miguel Azguime, Paula Azguime
Översättning: Leif Janzon
Sopran: Frances M Lynch, Marina Pacheco
Baryton: Nicholas Isherwood
Berättare: Miguel Azguime, Ágata Mandillo
Dirigent: Petter Sundkvist
Musik: Ensemble Norrbotten NEO

Projektet stöds av Secretaria de Estado da Cultura/Direcção Geral das Artes, Goethe-Institut Portugal och Câmara Municipal de Cascais.

Artiklar och recensioner:

Förhandsartikel i Piteåtidningen

Karina Sundqvist på Piteåtidningen kallar den "Alla konsters opera"!

Läs hela recensionen av premiären 10 oktober, här:

Piteåtidningens recension av A Laugh to Cry

"En helhetsupplevelse för den moderna människan"

Här kan du läsa Norrbottensmusikens Alexandra Nymans text om A Laugh to Cry och hennes intervju med klarinettist Robert Ek och dirigent Petter Sundkvist, gjord tidigare i år. A Laugh to Cry har Sverigepremiär i Piteå 10 oktober, i studio Acusticum.


KLARINETTIST ROBERT EK
"Föreställningen är ett utmärkt exempel på operakonstens fortsatta utveckling”

Namn: Robert Ek
Ålder: 39
Yrke: Klarinettist i ensemblen Norrbotten NEO. Undervisar också i klarinett på Musikhögskolan och Framnäs Folkhögskola, båda belägna i Piteå.
Aktuell med: Turné med Norrbotten NEO/Piteå Kammaropera, en ensemble som huserar under Norrbottensmusiken i Luleå, och föreställningen A Laugh to Cry som hade världspremiär i Warszawa, Polen, i slutet av september.

 

Med kammaroperan A Laugh to Cry fortsätter Miguel Azguime mot sitt mål, som poet och kompositör, att uppnå en perfekt balans mellan språk och musik, att slå samman språkets semantiska och metaforiska komponenter med sina musikaliska kvaliteter, i syfte att uppnå hans begrepp "tal som musik och musik som tal". A Laugh to Cry bygger på Miguel Azguime’s forskning om röstanalys, re-syntes och bearbetning, som syftar till att skapa ett dynamiskt kontinuum mellan klangfärg, harmoni, rytm och röst.

Föreställningen hade premiär i juli i Portugals huvudstad Lissabon på Festival de Almada där den blev väl mottagen av publiken men också omtalad i TV och tidningar. Operan har som sagt svensk anknytning. Musiken framförs av Norrbotten NEO, som huserar under Norrbottensmusiken i Piteå i Norrland. De 7 musikerna på flöjt, klarinett, violin, viola, cello, piano och slagverk under ledning av dirigent Petter Sundkvist ackompanjerar skickligt de fem karaktärerna på scen. Två sopraner, en bas och två berättare rör sig mellan verklighet och dröm i detta drama. För den här operan är ingen berättelse från A till Ö utan behandlar filosofiska tankegångar och frågeställningar kring ämnen som miljö och mänsklighet.

Men hur föddes idén till samarbetet kring A Laugh to Cry? Vi ställde frågan till Robert Ek, klarinettist i Norrbotten NEO.

-        Arbetet började faktiskt redan 2008 under ISCM i Visby-Växjö-Göteborg. Norrbotten NEO deltog och på bussen mellan Växjö och Göteborg fick jag och dirigenten Petter Sundkvist så god kontakt med Miguel Azguime att vi bestämde oss för att samarbeta. När vi sågs igen i Lissabon 2010 på en musikfestival presenterade Miguel sina tankar runt A Laugh To Cry. Han frågade om vi i Norrbotten NEO var intresserade av att vara med och vilket vi var. I somras åkte vi över till Lissabon igen för att träffa hela teamet som skulle jobba med A Laugh to Cry. Det var väldigt spännande att se vad som skulle bli av det hela med tanke på att det vi visste var så väldigt annorlunda jämfört med de produktioner vi tidigare arbetat med.

Hur skiljer sig A Laugh to Cry från traditionell opera?

-        För mig betyder det att en konstform måste få vara levande och utvecklingsbar. Annars blir den museal. Om man bara spelar Mozart, Wagner och de andra klassiska operorna, som ju har överlevt för att de är så bra, stannar utvecklingen. Jag tycker att det är viktigt att fortsätta hitta nya vägar att uttrycka sig inom operakonsten likväl som all annan konst, det försöker vi göra med Piteå Kammaropera men också med Norrbotten NEO. Kammaroperan som format är tacksamt för att prova nya vägar, mindre och smidigare än en opera i stort format. Jag tycker att A Laugh to Cry är ett utmärkt exempel på operakonstens fortsatta utveckling! Det är en uppseendeväckande föreställning som Miguel Azguime satt upp den här gången. Han är en väletablerad tonsättare i hela världen som skriver för många ensembler i Europa men nu deltar han också aktivt genom recitera och göra improvisationer med sin kropp. Rörelserna filmas av kameror och processas direkt i datorerna för att sedan styra musiken. Det är en högteknologisk föreställning vilket publiken kommer märka, och kanske till och med överraskas av. 

Berättelsen reciteras på portugisiska och franska av Miguel och hans dotter Ágata Mandillo men översätts till aktuellt språk av en textmaskin. Men det är bara ett exempel på vad som krävs i teknikväg. Det här är en 3-dimentionell upplevelse. Vi har två projektorer i taket, 10 laptops som projicerar mönster på en 2,5 meter hög vit boll, ett antal mindre bollar som rör sig över scenen och även på sångarnas och ”talarnas” dräkter. Det är en utmaning att få projiceringen att följa rörelserna. Vid sidan av scenen finns dessutom två kameramän som filmar vilket också används i scenografin.

-        Jag skulle vilja säga att A Laugh to Cry inte liknar något annat jag tidigare deltagit i. Musik, scenografi, ljud och ljus smälter samman till en enhetlig scenupplevelse kring den moderna människan och för den moderna människan.

När Miguel Azguime började skriva operan hade han direkt klart för sig vilka han ville jobba med. Brittiska sopranen Frances M. Lynch, amerikansk-franske barytonen Nicholas Isherwood och sopranen Marina Pacheco, portugisisk rising star, var de som kunde möta de speciella röstkraven. ”Multi-phonics” och strupsång är ett par av de tekniker som sångarna måste behärska. En internationell besättning kan man snabbt konstatera. Musik och sång i nästan alla dess former är som bekant gränslös. Men att vara svensk i ett utländskt arbetsklimat kan visa på olikheter.

-        Det som är fantastiskt med musik är ju att den går att ta till sig var som helst i världen och det är oftast lätt att arbeta över gränserna. Men arbetsklimatet kan ju verkligen se annorlunda ut. Här blev det tydligt att vi svenskar som kom till repetitionerna på utsatt tid glatt fick vänta på att de andra droppade in en efter en. Kanske var utformningen av repetitionerna ostrukturerade jämfört med hur vi är vana att arbeta i Sverige. Milt uttryckt kunde det också gå hett till ibland i diskussionerna mellan de medverkande. Vi har precis kommit hem från Polen där vi hade en föreställning vid den internationella festivalen för nutida scenkonst och nutida musik, Warsaw Autumn som också var de som beställde föreställningen. Omkring 1 000 personer; tonsättare, soloartister blandat med symfoniorkestrar medverkade och 500 personer fanns i publiken!

 

DIRIGENT PETTER SUNDKVIST
A Laugh to Cry är ett allkonstverk för alla sinnen!”

Namn: Petter Sundkvist
Yrke: Dirigent
Ålder: 49 år
Aktuell med: Dirigerar Marinens musikkår i Karlskrona där man spelar in en CD-skiva med sopransaxofonisten Anders Paulsson. Därefter nypremiär med operan A Laugh to Cry i Warszawa som följs av en Sverige-turné.

 

-        Mitt arbete med den nya operan A Laugh to Cry började 2010 när tonsättaren Miguel Azguime presenterade idén för mig och Norrbotten NEO, som jag då var konstnärlig ledare för. Efter en två år lång resa med förberedelser repeterade vi första gången i juni i år. Det har varit en komplex organisation kring det hela och en utmaning, inte minst för Norrbottensmusiken som administrerat, att få allt att gifta sig och gå ihop. Kärntruppen är Miguel och Paula Azguime, tonsättare och scenograf. Ljudet fixas av en brasiliansk och tysk doktor i ljudteknik. Sångarna har ursprung i England, USA och Portugal. Lägg till oss från Piteå och den polska festivalstaben hos Warsaw Autumn. Många nationaliteter och lika många viljor. Men nu ser jag fram emot Sverigepremiären i oktober. Fantastiskt spännande!

-        Föreställningen är så långt ifrån en traditionell opera som man kan komma. Förutom i den bemärkelsen att både ny och dåtida opera ska tilltala alla sinnen. Och det gör A Laugh to Cry som är ett allkonstverk där man använder uttrycksmedel som projiceringar och där sångare och talare samverkar med tekniken så det uppstår nya upplevelser. Alltså inte bara arior, inte en historia från start till mål men däremot traditionell musik, performance och poesi. Det är gripande, humoristiskt och en mycket stark upplevelse som lever kvar långt efter man lämnat lokalen.

 

Norrbotten NEO är Sveriges modernaste röst på den nutida musikscenen. Ensemblen som har ett nationellt uppdrag bildades januari 2007 med bidrag från Statens Kulturråd, Norrbottens Läns Landsting samt Luleå- och Piteå kommuner. NEO har ett nära samarbete med både yngre och väletablerade tonsättare och bygger sin repertoar bland annat genom att kontinuerligt lägga ut nybeställningar. NEO fungerar som ensemble i Piteå Kammaroperas uppsättningar och musikerna är även stämledare i Norrbottens Kammarorkester.