Brahms tre & fyra

Symfoniorkestern avslutar höstens Brahmstema med att framföra den tredje och fjärde symfonin.

Johannes Brahms var en mycket uppskattad pianist. Under en konsertturné träffade han Robert Schumann, som förutom tonsättare också var en inflytelserik musikkritiker. I en artikel hyllade han Brahms som den tyska musikens nya stjärnskott och spådde att han var den som skulle ta över efter Beethoven. Det ledde till att Brahms snabbt blev känd i hela Tyskland.

Brahms blev god vän med paret Schumann och bodde ofta hos dem. När Robert drabbades av sinnessjukdom och dog fortsatte vänskapen med den 14 år äldre Clara, även hon pianist. Det sägs också att han länge var förälskad i henne.

Brahms tillhör musikhistoriens absolut främsta tonsättare. Redan under sin livstid var han mycket populär och hans fyra symfonier togs alla emot som mästerverk. Hans omsorgsfulla och självkritiska arbetssätt gjorde att allt han publicerade var av väldigt hög klass. Han kan kallas både klassiker och romantiker, eftersom han kombinerar den klassiska musikens strikta form med romantikens personliga känslouttryck.

Brahms pampiga tredje symfoni bygger på mottot "Frei aber froh" - Fri men lycklig. Både melodin och tonarten utgår från initialerna (F-A-F) och tonerna F Ass F återkommer som ett tema genom hela verket. Det är hans mest känsloladdade symfoni, men också den kortaste.

Den fjärde och sista symfonin är mer seriös och komplex, med en mängd musikaliska referenser till bl a Bach och Beethoven. Musiken är övervägande mörk, bl a går finalen i moll vilket var ovanligt på den här tiden. I dag anser många att den fjärde symfonin är hans allra främsta.

Dirigent: Rumon Gamba
NorrlandsOperans Symfoniorkester

Program
Brahms: Symfoni nr 3
Brahms: Symfoni nr 4

Eftersnack i Konsertsalen med bl a Rumon Gamba och en musikalisk överraskning