Stråkdrag genom seklen

Konsert

5/2

Boka Biljetter

Konsert

Norrbottens kammarorkester besöker Umeå med tre stora stråkkompositörer: de klassiska genierna Bach och Mozart och den mer sentida amerikanen Samuel Barber. Med sig har de också två lysande solister: Christian Svarfar och Kim Hellgren.

De sex Brandenburgkonserterna av Johann Sebastian Bach (1685- 1750) är lättillgängliga, mångfacetterade och älskade. I konsert nr 1 får vi en känsla av att vara ute och jaga, tack vare imponerande horn- partier - Bach lär faktiskt ha lagt in en äkta, välkänd jaktsignal. En ljuvlig långsam sats avlöses av en svit danser - charmigt och roman- tiskt.

 

Samuel Barbers (1910-1981) Adagio för stråkar präglas av en sorg- mättad skönhet. Den har spelats vid högstämda tillställningar som presidentbegravningar och minneshögtider för offren för terrordåden i New York 2001, men också i lättsammare sammanhang som i teve- serien Simpsons. Barber själv tyckte att Adagiot överskuggade hela hans övriga produktion.

 

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) älskade alla instrument - men närmast hans hjärta stod nog stråkarna. Han var själv inte bara pianovirtuos, utan också en utmärkt violinist. Sinfonia concertante är en snillrik kombination av concerto rosso, solokonsert och symfoni, där violinen och violan engageras i en "inre dialog", "som i en och samma själ", enligt vår tids stora violinist Anne-Sophie Mutter. Skriven kort efter moderns död uppvisar Sinfonian mästarens typiska förening av känslor: djup melankoli som byts ut i hoppfull glädje, trots allt.

 

Skaparkraft, en nästan otrolig motivrikedom och fantasifullhet präglar Symfoni nr 33, inte minst slutsatsen, med dess "förening i anden av skämtsamhet, marschklanger och pastoral". Mozart, som alltid be- hövde pengar, hade redan låtit trycka och publicera symfonin, när han därefter erbjöd den "med ensamrätt" till en furste i Donaueschingen. Kreativt, minst sagt.