…. Alla nyanser går fram, det är en ren och luftig tolkning som orkestern har all heder av. Mahler riktar in sig på vårt känsloliv och använder gärna soloinpass med starka melodier. En oboe skälver av passion, försteviolinisten ges en hjärtskärande vacker slinga att spela, buren av varma flöjttoner. Tilling kommer in till sista satsen och sjunger en folkviseinspirerad text, inbäddad i de skiraste, känsligaste stråkpartier man kan tänka sig. Symfonin slutar inte med de sedvanliga crescendona, utan tonas ut i en nästan oändlig, låg slutton.
Läs Gunnar Wiklunds hela recension på folkbladet.nu (PLUS-artikel)