The very last northern white rhino – Gastón Core
Finstämt och elegant använder dansaren Oulouy streetstilar som krumping, tutting och waving för att skildra människans utrotning av detta hänförande djur. Med små medel och stora känsloyttringar förmedlar dansaren en historia om jordens bräcklighet och den eviga jakten på frihet.
I The very last northern white rhino lockar Gaston Core fram ett rikt språk av rörelser och dansstilar i jakt på en hybrid form av rörelseestetik, som i avsaknad av stereotyper är uttrycksfull och tankeväckande. Här möts dansen och ljudet i en dialog, där specialkomponerad musik, ljudet av Oulouys danssteg och mikrofoner som fångar upp ljud utanför scenen bildar en helhet. Oulouy rör sig in och ut ur rummets ljussättning, för att stundvis kamoufleras i mörker. Genom det hypnotiserande rörelsespråket skapas olika meningar som mynnar i en tanke om att den vita norshörningens utdöende lika gärna skulle kunna vara människans. Är vi inte alla lite som de sista noshörningarna, där vi står vid sidan av våra sammanhang och inväntar ett slut som vi känner oss främmande inför?
Sweet – Stina Nyberg
”That it will never come again is what makes life so sweet.” – Emily Dickinson
Den här historien börjar med framväxten av en ny djurart för sisådär tvåhundratusen år sedan. Djurarten har ännu inget namn – inget på jorden har det – men den bär på förmågan att namnge. Steg för steg sprider den sig till varenda vrå på jorden. Längs vägen utarmar den biosfären och atmosfären, kalhygger enorma skogar, ligger med sina biologiska kusiner och har sen ihjäl dem. Arten är helt enkelt hela skapelsens rövhål.
I en serie av tio föreställningar utgår Stina Nyberg från det ofattbara perspektivet av årmiljarder för att prata om sin egen rövhålighet. Eller kanske är det tvärtom, att hon utgår från sitt eget rövhål för att prata om evigheten. I vilket fall som helst sätter hon fingret på skapelsens detaljer, från det mycket intima till det riktigt existentiella. Till sin hjälp har hon en dans som är uppmärksam som en fågel.
Sweet beskrivs ibland som en koreografi för de uppmärksamma. Ibland bara som en helt vanlig dödlig dans. Texten om Sweet är inspirerad av ”The 6th Extinction” av Elizabeth Kolbert.
Stina Nyberg
Stina Nyberg lives in Stockholm and works in Sweden as well as internationally as a dancer and choreographer. Her practice departs from a feminist perspective on the social and political history of the body. She is interested in undervalued knowledges, magical practices and the language of power.
