Konserten inleds med Inte så bara mässingen!, en fanfar för brassensemble av Paula af Malmborg Ward, en av Sveriges mest profilerade tonsättare. I hennes verklista återfinns mycket musikdramatik och orkestermusik, allt i en stil fylld av humor, populärmusikreferenser och en säker känsla för instrumentens möjligheter.
Den mexikanske tonsättaren Silvestre Revueltas skrev Homenaje a Federico García Lorca, som en hyllning till den spanske poeten som mördades av nationaliststyrkor i början av spanska inbördeskriget. Verket är skrivet för en ovanlig kammarensemble med tonvikt på brass och höga träblåsinstrument, för att efterlikna ett mexikanskt folkmusikband. Solotrumpeten har en framträdande roll både i den livliga första satsen och den sorgfyllda andra. Sista satsen är ett färgsprakande fyrverkeri av rytmer och melodier, fullt av oväntade instrumentkombinationer och överraskande rytmiska vändningar.
När Antonín Dvořák under ett besök i Wien hörde Mozarts Serenad i B-dur, den så kallade Gran Partitan, blev han så inspirerad att han inom två veckor färdigställde en egen blåsarserenad, tydligt påverkad av Mozarts klassicism och samtidigt genomsyrad av Dvořáks typiska tjeckiska tonfall. Serenaden har fyra satser, en inledande marsch, en menuett med en livligare triodel, ett Andante och en polka som avslutar verket på ett briljant sätt.