Elham Rokni

  • Konst

Vernissage 30 augusti kl 17.00-18.30

Iranfödda Elham Roknis tecknings- och videoinstallationer utgår ofta från sagor och personliga minnen som hon mixar med nya berättelser om integration och identitet.

Fri entré

Information

Titel: Elham Rokni

Pris

Fri entré

Tidigare tillfällen

Elham Rokni

F. 1980 i Teheran, bor och arbetar i Tel Aviv-Jaffa i Israel.

Elham Rokni arbetar i huvudsak med video och teckning och har under senare tid även kombinerat dessa tekniker. I sin praktik försöker hon koppla ihop sina egna upplevelser som invandrare med angelägna politiska och etiska frågor.

Immigranterna och asylsökarna som kommer till Israel betraktar hon som en fortsättning på andra invandringsvågor till landet. Mer specifikt är hon intresserad av handlingar och begrepp som har att göra med tillgänglighet och fri rörlighet i relation till den dialektala utvecklingen av den globaliserade världen, det vill säga, å ena sida, fri rörlighet för varor och tjänster, samt ett begränsat antal människor, och å andra sidan länder och gemenskaper som omges av murar och andra typer av barrikader och präglas av rasism och rädsla.

Elham Rokni föddes i Iran 1980 just efter den islamiska revolutionen och växte upp i Teheran. Som nioåring utvandrade hon till Israel. I dag bor och arbetar hon i Tel-Aviv. Hon har kandidatexamen (2007) och masterexamen (2010) från Bezalel Academy, där hon sedan 2013 är professor vid universitetets konstinstitution.

In English: B. 1980 in Tehran, lives and works in Tel Aviv-Jaffa, Israel.

Elham Rokni mostly work with video and drawing and lately she has combined them. In her recent practice, she find myself preoccupied with connecting her personal experience as an immigrant to urgent political and ethical issues. She regard the migration of asylum seekers and refugees to Israel as a continuation of other waves of immigration to this country. More specifically, Elham is interested in the actions and notions of accessibility and free movement in relation to the dialectical development of the globalised world, namely, on the one hand, in the free movement of goods, services, and a limited number of people, and on the other hand, in fortified nations and communities, surrounded by separation walls and other barriers and the subjects of racism and fear.

Born in Iran in 1980 just after the Islamic Revolution, Elham Rokni grew up in Tehran and immigrated to Israel at the age of nine. Today she lives and works in Tel-Aviv. She is a graduate of Bezalel Academy’s BFA (2007) and MFA (2010) programmes and is a professor at the Bezalel Academy art department since 2013.

Utställning 30 augusti-28 september

Kom förbi och kika på utställningen när det passar dig. Öppet i samband med föreställningar på Norrlandsoperans scener och när Biljetter & besök har öppet.

Två filmer

Utställningen består av dessa två filmer/ videoinstallationer:

The Crier

2007–2018, 45 min

The Crier är en videoinstallation bestående av tio sekvenser filmade på olika platser mellan 2007 och 2018. Varje år har Elham Rokni filmat sin far när han lyssnar på sången If One Day, av den iranska sångaren Faramarz Aslani. Hennes far, som emigrerade från Iran till Ashdod för trettio år sedan blir rörd till tårar var gång han hör sången och gråter framför kameran. I det israeliska samhället är en gråtande man inte riktigt accepterat och anses inte maskulint medan det däremot i det iranska samhället står för känslighet och inte alls ett tecken på svaghet. Rokni tror att bevarandet av det kulturella minnet är av stor vikt för att bevara sin identitet.

In English: The Crier is a video installation comprised of ten segments filmed between 2007 and 2018 in different places. Each year, the artist would direct her father as he cried while listening to the song If One Day, by the Iranian singer Faramarz Aslani. Her father, an immigrant, exiled from Iran to Ashdod about thirty years ago, becomes emotional every time he hears the song and weeps in front of the camera. In Israeli society, the sight of a grown man crying is not an acceptable image and exceeds the customary representations of masculinity. Whereas, in Iranian society, the image of a man crying attests to sensitivity and emotional depth and is not considered a sign of weakness. Rokni believes that the preservation of cultural memory is one of the anchors for preserving the identity of the immigrant.

The Seven Abdulkarims

2018, 22 min

I detta projekt fortsätter Elham Roknis undersökande av minne och identitet genom att hon tittar på berättandet/sagornas roll speciellt i relation till flyktingar och deras situation. Berättelserna, menar hon, har en dubbel betydelse: de är manifestationer av en kulturellt fält inom det israeliska samhället och hon har därför registrerat berättelserna i Israel Folktale Archives (IFA) på Haifas Universitet. De är också en viktig komponent i hennes konstnärsskap, manifesterade i en bok, video och teckningar. I videon The Seven Abdulkarims blandas sagorna med varandra men också med flyktingarnas verklighet – ett kaleidoskop i vilket motiv och figurer hoppar från en berättelse till en annan.

In English: This project by Elham Rokni follows her research into the role of folktales in creating memories and identity – especially for refugees and immigrants – within the context of Israeli society. These stories have a double presence: On one hand, they are manifestations of cultural expansion within Israeli society and therefore have been registered by Rokni to be part of the Israel Folktale Archives (IFA) at the University of Haifa. On the other hand, the stories have become the main component of Rokni’s artistic research, manifested in a book, video and drawings. In The Seven Abdulkarims video, the stories commingle with each other and with the bleak reality of migrants / refugees – a recurring theme in African folk tales – creating a kaleidoscope of motifs and figures that travel from one story to the other.

Dela: