Pianisten Jonas Olsson om programmet:
Både Johann Sebastian Bachs Aria med diverse förändringar och Ludwig van Beethovens 33 förändringar över en vals av Diabelli intar en särställning, inte bara i deras produktion utan även i musikhistorien som helhet, som variationsverk med unika dimensioner och konstnärliga ambitioner. Parallellerna mellan de båda verken är tydliga, men det finns många intressanta skillnader.
Bachs Aria är en utsökt sarabande tendre med en uttrycksfull och rikt ornamenterad melodi, nästan för utvecklad för att vara ett typiskt variationstema. Beethovens tema är en banal vals, till synes helt utan melodi, men överraskande användbart som råmaterial för variationer.
Bach behåller enbart arians harmoniska struktur oförändrad, medan Beethoven behandlar temat som en ”reservoar av orealiserade möjligheter” (William Kinderman) (den inledande förslagsfiguren, kvart- och kvintintervall, upprepade ackord, harmoniska sekvenser). Beethoven ändrar i strukturen, lägger till eller utelämnar takter och repriser.
Bachs variationer följer en statisk plan med tydliga symmetrier – var tredje variation är en kanon, övriga variationer är omväxlande virtuosa toccator med handkorsningar och olika danser och karaktärsstycken (fransk ouvertyr, fughetta, aria, gigue etc). Efter sista variationen återkommer arian i oförändrad form. Hos Beethoven finns en tydlig riktning i musiken och en intensifiering som sker genom tempoökning eller rytmiska förkortningar, med jämnt fördelade vilopunkter (variationerna 8, 14, 20, 24, 29-31). Efter de tre långsamma variationerna i c-moll leder en energisk fuga i Ess-dur till en enorm höjdpunkt som kombinerar tre olika teman. Sista variationen är en långsam menuett som knyter an till slutet av Beethovens sista pianosonat op 111, även det en serie variationer i C-dur.Om Bachs variationer, med några få undantag, som arian och den berömda, högexpressiva och kromatiska 25:e variationen, övervägande visar upp ett gott humör, är Beethovens variationer i grunden humoristiska. De har beskrivits som en satir över sitt tema, eller mer rättvisande som ett kompendium av musikalisk humor. Mycket av verkets psykologiska komplexitet orsakas av spänningen mellan ett banalt utgångsmaterial och variationernas gränslösa uppfinningsrikedom, som när den sublima fughettan (variation 24) inramas av en etydparodi (23) och en valsparodi (25), eller när den hemlighetsfulla 20:e variationen följs av de groteska ackordupprepningarna i nästa variation.
Mer om Jonas Olsson
Han är utbildad i Göteborg, Frankfurt och Köln och delar sin tid mellan jobbet i Umeå och familjen i Tyskland. Läs mer.
Umeå Kammarmusikförening
Umeå kammarmusikförening är en ideell och fristående förening med ändamål att främja intresset för kammarmusik. Föreningen är medlem i Kammarmusikförbundet RSK och föreningens verksamhet stöds av Umeå kommun och Statens kulturråd.