Handling
Hoffmanns äventyr är ett av operalitteraturens mest originella verk, men att sätta upp den kan vara smått problematiskt. Offenbach, den klassiska operettens skapare, fick nämligen inte detta sista ambitiösa projekt färdigt innan sin död. Därför finns det otaliga versioner av verket och den handling som används i uppsättningen vi nu ska se är bara en bland många möjliga.
Detta är Hoffmanns äventyr berättad av Carina Reich och Bogdan Szyber för Norrlandsoperan 2022.
Akt I. Prolog
Vi hör ölets och vinets osynliga andar skryta med sina inneboende lugnande krafter, som kan hjälpa människor att övervinna och ignorera såväl tristess som lidande. Poesins Musa, som iscensätter verket för oss, klagar över att Hoffmann slösar all sin energi på att jaga efter sångerskan Stella, som driver honom till vansinne. Musan beslutar sig för att befria honom från denna olyckliga situation. Hon förvandlar sig själv till Hoffmanns unga vän Nicklausse och uppmanar andarna att hjälpa henne att läka Hoffmann med hjälp av ”fördelaktig berusning” och frammanar Luthers Krog, belägen bredvid en teater där Don Giovanni uppförs med sångerskan Stella.
Rådgivare Lindorf anländer, på jakt efter primadonnan ”La Stella” och får till sin avsky reda på att hon har lovat att träffa poeten Hoffmann. Han köper Stellas brev till Hoffmann samt nyckeln till hennes loge.
En skara studenter anländer och Musan/Nicklausse hittar Hoffmann bland publiken, i dvala efter gårdagens dryckeskalas. Efter att roat sina studentkamrater med dryckesvisan om
den vidunderlige Kleinzach, distraheras han av minnen från tidigare förälskelser. Han konfronterar sin kärleksrival Lindorf, gång efter annan förknippad med olycka och erbjuder sig att berätta historierna om sina tre ”galna kärlekar”, efter att påmint alla om Stellas tredelade natur – tre kvinnor i en enda kvinna.
Akt II. Sagan om Olympia
(Baserat på E.T.A. Hoffmanns Sandmannen)
Hoffmanns första kärlek är till Olympia, dotter till Dr Spalanzani, en galen plastikkirurg. På Spalanzanis klinik arbetar även hans assistent Cochenille. Sett genom magiska glasögon köpta av den olycksbringande Coppélius, en försäljare av fitnessprodukter, framstår för Hoffmann den pre-opererade Olympia som en underskön ung kvinna. Efter sin fars omfattande skönhetsingrepp sjunger Olympia inför alla patienterna en lysande fitness-aria och verkar acceptera Hoffmanns kärlek.
Hon blir dock både personlighetsförändrad och får oerhörda smärtor av sina ingrepp, samtidigt som Coppélius är rasande på Spalanzani för att ha lurat honom på pengar.
Då Olympia i förtvivlan sliter sönder sina botoxfyllningar inser Hoffmann att hon var en fabricering. Hon ber Musan/Nicklausse om att hjälpa henne fly och Hoffmann blir utan sin käresta.
Akt III. Sagan om Antonia
(Baserat på E.T.A. Hoffmanns Rådgivare Krespel)
Hoffmanns andra kärlek, Antonia, har en mystisk sjukdom som kommer att döda henne om hon sjunger. Både för hans såväl som sin far Crespels skull lovar hon att inte sjunga mer, men den demoniske Dr Miracle frestar henne – väljer hon verkligen kärnfamiljens vardagsleda framför Konsten och publikens kärlek? Han väcker till liv ett porträtt av hennes döda mor, en stor sångerska som även hon manipulerades av Miracle till samma öde. Antonia väljer då ändå sången och sjunger sig in i dödlig frenesi. Hoffmann och Crespel kommer precis i tid för att se henne dö och än en gång blir Hoffmann utan sin käresta.
Akt IV. Sagan om Giulietta
(Baserat på E.T.A. Hoffmanns Den förlorade spegelbilden, ur Die Abenteuer der Sylvester-Nacht).
Nicklausse och den venetianska kurtisanen Giulietta kommer farande i en gondol med sitt entourage som lovsjunger ljuva kärleksnätters flyktighet, då Hoffmann avbryter med en cynisk visa om mer köttsliga nöjen. Nicklausse varnar Hoffmann för att inte bli kär i Giulietta men han svarar att om det händer, kan djävulen ta hans själ. Giuliettas mystiske vän, Dapertutto, besjunger sin diamants spegelfälla och ger henne i uppdrag att stjäla Hoffmanns spegelbild då denne ju ”trotsar och ser ner på henne”. Hon antar uppgiften, precis som när hon på Dappertuttos begäran stulit sin unge älskares Schlemiels skugga. Hoffmann, berusad av sin blixtförälskelse till Giulietta, ombeds lämna efter sig ett minne av sin kärlek utifall han någonsin skulle lämna henne: han bör ge henne en gåva av sin spegelbild, så den alltid kan finnas kvar i hennes hjärta. Förblindad av kärlek går Hoffmann med på att uppfylla hennes önskan och hans reflektion fängslas i den triumferande Giuliettas spegel.
Dappertuttos uppdrag är fullgjort, alla vittnar om Hoffmanns förvillelse i förälskelsens dimmor och han ser henne segla iväg i en gondol, hånskrattande, med sin tillfällige älskare Pittichinaccio, alltjämt under överseende av mästermanipulatören Dappertutto. Hoffmann blir utan sin älskade, precis som förut.
Akt V. Epilog
Tillbaka på Luthers krog. Hoffmann har kommit till slutet av sina berättelser och hans vänner försöker trösta honom. Stella anländer och Lindorf är säker på att hon nu blir hans men hon nobbar honom; hon är sin egen. Återigen förklarar Nicklausse för alla närvarande att i Hoffmanns fantasi blandas de tre kvinnofigurerna till en enda person: Stella.
Ledda av Musan som bytt från förklädnaden till Nicklausse, sjunger alla till sist om de helande krafter som poesin kommer att ha på Hoffmann. Även om hans hjärta har bränts och hans smärta glöder, kanaliseras allt till poetens upphöjelse då endast genom lidande uppnås sann storhet.
Hoffmann lämnar både Musan och Stella, för att i sin ensamhet åter söka tröst och inspiration i berusningens fantasier.