Intervju med dirigent Henrik Schaefer
”Offenbachs musik är som ett kalejdoskop”
Henrik Schaefer är den tidigare violastjärnan från Berlinerfilharmonikerna som sadlat om till dirigent. I Sverige har han kommit att bli en av den svenska operascenens mest efterfrågagade musikaliska ledare. Nu har turen kommit till Norrlandsoperan.
Henrik Schaefer är en person som rör sig ut och in ur språkområden i sitt arbete, franska, tyska, engelska och inte minst svenska som han behärskar mycket väl. Och kanske ligger det nära till hands för en musiker att se kopplingar mellan just musik och språk.
– Jag är övertygad om att språkets flöde och struktur påverkar musiken. Se bara på den franska klassiska repertoaren, hur den skiljer sig från till exempel den tyska. Det är som att stroferna nästan går upp i slutet, precis som i det talade språket. Det finns en lätthet, en mer publikfriande ton i den. Inte minst hos Offenbach.
Själv säger han att det är humorn och det mångfaldiga som tilltalar honom med Offenbachs musik, i synnerhet Hoffmanns äventyr.
– För mig är musiken i Hoffmanns äventyr som ett kalejdoskop. Det finns så många delar som kommunicerar med varandra, olika leitmotivs som glider in i varandra. Och därtill alla citat ur andra operor. Offenbachs musik är proppfull med sådana humoristiska blinkningar.
Schaefer påminner om vilken otroligt spännande plats Paris var under Offenbachs verksamma år under 1800-talets mitt. Efter det misslyckade revolutionsförsöket 1848 och den påföljande diktaturen, kom staden att helt hänge sig åt verklighetsflykt. ”Det glada Paris” blev snart världsberömt. Hit lockades konstnärer och kompositörer från när och fjärran.
– Man glömmer lätt hur många det var som trängdes i Paris vid den här tiden. Rossini, Verdi, och så klart Wagner. Alla slogs de om publikens gunst.
Offenbach och Wagner var klassiska antagonister. Först sent i livet ska Wagner ha tillstått att Offenbach faktiskt hade något av Mozarts handlag, och att hans smeknamn ”boulevardernas Mozart” inte var helt fel. Men under deras verksamma år, var de som hund och katt. Offenbach gjorde sig rolig över Wagner och hans pompösa anspråk genom satiriska citat i sina operetter, så fort han gavs tillfälle.
– Men Offenbach tog också intryck och använde sig själv av Wagners grepp med så kallade leitmotivs, vilka han i sin tur hade plockat upp från E.T.A. Hoffmanns operor. Så cirkeln sluts på något märkligt sätt, säger Schaefer roat.
På frågan vad han tänker om det faktum att det cirkulerar så många versioner av operan Hoffmanns äventyr, och det faktum att man i Norrlandsoperans uppsättning fått arbeta med att pussla ihop olika bitar av operan, funderar han ett tag.
– Just när det gäller Offenbach tycker jag inte det finns anledning att bli alltför upphängd kring om huruvida en version är ”werktreu” (tyska för autentiskt reds. anm.), säger han. Jag skulle inte säga det om alla kompositörer, men just Offenbach var en tonsättare som ständigt reviderade sina alster, långt efter premiären. Att hans verk tagit så många olika vägar, går liksom i linje med hans konstnärskap.
I arbetet med den här uppsättningen har han särksilt fokuserat på hur han ska hitta ett orkestersound som stämmer överens med Offenbachs ”glada Paris”.
– I dag finns det en tendens hos orkestrar att skapa ett så ”cleant” sound som möjligt. Jag vill åt ett annat håll och arbeta med fler flageoletter och strizzandon, få till något mer vågat och tidsenligt.
Hoffmanns äventyr är Henrik Schaefers första åtagande på Norrlandsoperan, men det är inte första gången han möter regiduon Reich + Szyber. För några år sedan samarbetade de kring en danskoreografi till Mozarts requiem på Göteborgsoperan.
– Carina och Bogdan är verkligen proffs. De frågar alltid, ”funkar det att backa ut i högra hörnet”, medvetna om hur regi och musik sitter samman, säger han.
I övrigt är han glad att åter arbeta i Sverige som han menar har en modernare syn på hur man skapar en trevlig arbetsplats, än man har i hemlandet Tyskland.
– Operahusen på kontinenten har mycket att lära av er, det demokratiska och anti-hierarkiska anslaget här uppskattar jag verkligen.
Text: Edith Söderström