90-talet, MTV och lättklädda videovixen-tjejer som skakar rumpa till hiphop. Ett klockrent exempel på när ”the male gaze” har löpt amok och lyckats förpacka (framför allt svarta) kvinnor till rekvisita med uppgift att hävda ett manligt ego. Men här råder också en ambivalens, för trots det hypersensuella uttrycket under rappens hårda ”bitch and slut” så är hon stark och självständig. Hon vägrar låta sig definieras av andra och utmanar tveklöst de förväntningar som ställs på henne som kvinna.
Video”vixen” är en kontroversiell stereotyp – omtvistad, debatterad, närmast ikonmärkt. I Cherish Menzos verk Jezebel möter vi henne in på bara skinnet, komplext dekonstruerad med skärpa och rättsinne. Jezebel är ett djärvt verk där Menzo lyckats placera vixen i ett nytt perspektiv som både utmanar och ifrågasätter hur denna hiphopikon skulle kunna se ut idag.
Introduktion från Dansens Hus
Cherish Menzo
Nederländska Cherish Menzo är utbildad på The urban contemporary vid Hogeschool voor de kunsten i Amsterdam. Efter sin examen har hon varit verksam som dansare i verk av bland annat Eszter Salamon, Akram Khan, Olivier Dubois, Lisbeth Gruwez och Jan Martens. Jezebel är hennes första egenproducerade föreställning vilken vunnit både priser och mottagit kritikernas hyllningar.
Presscitat
”a dazzling dance performance, full of details and dramatic moments that convey both admiration and confusion.”
– Kester Freriks, critic’s choice in Theaterkrant
”the whole performance [balances] on the boundary line between threat and seduction, […] alienation and temptation.”
– Kester Freriks, critic’s choice in Theaterkrant
”Thought-provoking and witty, well-structured and well-paced, Jezebel is effective on many levels.”
– Jordi Ribot Thunissen, Movement Exposed
”Menzo is a force to be reckoned with, not only as a dancer, but also as a brave maker of her own work.”
– Jordi Ribot Thunissen, Movement Exposed