En pratstund med regissören
”I en tid besatt av perfektion är, trots allt, det som inte är fulländat också ganska vackert”. /Natalie Ringler, regissör.
Fåfängan härskar med senaste modet
Operan Kejsarens nya kläder, baserad på HC Andersens saga om fåfänga, självbedrägeri och lögn, blir i regissören Natalie Ringlers familjeföreställning en berättelse om kläder och mode men också om rädsla och osäkerhet.
– Vad är mode om inte en fantasi? Kläder och mode är drömmar om vad man skulle kunna vara, en bättre snyggare och modigare version av en själv, säger Natalie Ringler. Kläder och mode ger löften om att vi kan förändra oss men kan man leva upp till det kläderna påstår?
Kejserliga diktat
Kejsare Maximilian av Fåfängligheten dominerar sitt hov och det är kläder som bestämmer livet. Han är en härskare som håller sitt folk kort och har beordrat sin Hovmästarinna att se till att alla, ja även publiken, har kläder som sitter ordentligt. Natalie berättar:
– Hovet är en plats där kläderna bestämmer vem du är – inte den du verkligen är. Det är en värld av osäkra människor som inte ens vågar tala om vad de ser. Om de inte ser det kejsaren säger att de ska se, då har de fel. Då är det lätt att känna sig dum och osäker och för att passa in är det bäst att låtsas.
Som ofta är fallet upprätthålls makten från två håll, både från ledaren och de underlydande. Det kan kännas tryggt att det finns någon som vet hur det ska vara, i det här fallet med klädmodet och smaken. Men det är en makt som består av lydnad, inte lojalitet. Härskar man med skräck försöker alla lura en, som kejsarens två intrigerande ministrar, Alfred Snofsing och Benedikt Stryktäck.
Hovet och världen utanför
I hovets värld finns kejsarens dotter, prinsessan Culifinda, som är trött på att pappan bara bryr sig om kläder och inte om henne. Det enda hon vill är att gifta sig – eller snarare att pappa ska se henne för den hon är. Kammarjungfrun Alena är förälskad i Jan. Han är från en helt annan värld utanför slottet. Med risk för livet följer den lika förälskade Jan efter Alena till hennes arbetsplats. På slottet blir Jan och hans vän Barabas av misstag tagna för ett skräddarteam som ska sy nya kläder till kejsaren.
Lättlurad fåfänglighet
I en värld fylld av prålsjuka och inbilskhet blir det ganska enkelt för de båda vännerna att påstå att de erbjuder det senaste modet; ett plagg som endast kloka och begåvade människor kan se, personer som passar vid hovet. Till sin fasa ser kejsaren själv inte tyget men låtsas att han gör det, för undvika att framstå som dum. Han har ju makten att bestämma över vad andra ser. Han luras därmed vara än mer enfaldig, liksom hela hovet som förstås berömmer det osynliga klädesplagget.
Men även i kejsar Maximilians imperium finns det förnuftiga människor som inte låter sig luras, framför allt barnen som är de första att skratta åt den halvnakna kejsaren.
Kejsarens nya kläder berättar att alla som ser att något är fel måste våga säga till om det. Natalie Ringler konstaterar:
– En människa måste söka trygghet i sig själv och inte bara följa strömmen, det gäller kläder och mode – och annat. I en tid besatt av perfektion är, trots allt, det som inte är fulländat också ganska vackert.
Natalie Ringler intervjuades av Catarina Ek
Foto: Jens-Sethzman