”Det är kul att spela något som är så rytmiskt virtuost, där de rytmiska mönstren verkligen bär
musikens idé.” /Kvällens solist Anna Christensson om Pianokonserten
Eduardo Strausser
Den brasilianska dirigenten har trots att han bara är några och tjugo, redan har arbetat med orkestrar i USA, Sydamerika och Europa. Nu gästar han Norrlandsoperans Symfoniorkester för första gången, i ett program där den sydamerikanska musiken löper som en röd tråd.
Kalejdoskop av toner
Alberto Ginastera och Ástor Piazzolla, båda födda i Argentina, är kända för att ha placerat den sydamerikanska musiken i oväntade kontexter: Piazzolla revolutionerade den traditionella tangon när han korsade den med element från jazzen. Hans stycke Tangazo från 1967 framfördes första gången 1970 i Washington, D.C. av Ensemble Musical de Buenos Aires. Stycket inleds med skälvande kromatiska linjer som tar form genom stegrande toner hos kontrabas och cello. Strax övergår den mättade stämningen i en skruvad passage där flöjt, klarinett och slagverk brister ut i en vildsint tango. Som lyssnare försätts man i ett färgskimrande kalejdoskop av toner och rytmer.
Rytande hav
När de sista tonerna klingat ut tar konserten klivet in i samtiden i form av Gabriela Monteros första pianokonsert Latin Concerto. Montero är född 1970 i Venezuela, verksam som tonsättare och pianist och hyllad för sin utmejslade förmåga till improvisation. Att hennes första pianokonsert har undertiteln Latin antyder styckets influenser av musik från Sydamerika och Mellanamerika, vilket inte minst tar sig uttryck i först satsens Mambo. Andantet utmärks av en ökande närhet mellan solisten och orkestern, innan finalen, Allegro Venezolano, med full kraft väller in som ett rytande hav.
Anna Christensson vid pianot
När pianisten Anna Christensson får frågan om hur pianokonserten är att spela beskriver hon den som olik alla andra pianokonserter hon tidigare spelat: ”Det är kul att spela något som är så rytmiskt virtuost, där de rytmiska mönstren verkligen bär musikens idé.” Christensson har sedan sin diplomkonsert 2007 etablerat sig som klassisk pianist med ovanligt stor bredd. Hon brinner särskilt för att sänka trösklarna för alla typer av publik och har fått flera utmärkelser för sitt spel och har varit solist med ett flertal av de svenska professionella orkestrarna.
Personlig länk
Efter pausen återvänder vi till 1960-talet och Alberto Ginastera, känd för sitt arbete med att utveckla ett musikaliskt formspråk baserat på sydamerikansk folkmusik. Hans tvåaktsopera Bomarzo bygger på en roman av författaren Manuel Musica Laínez, och handlar om den italienske adelsmannen Pier Francesco Orsini. Operan innehåller inslag av såväl tolvtonsteknik som kvartstoner, och vid konserten hör vi en svit ur operan.
Även om kvällens första och sista stycke musikaliskt skiljer sig åt, finns en personlig länk mellan dem. Ginastera var den något yngre Piazzollas första lärare i komposition, och för Piazzolla blev mötet med Ginastera till utveckling på både ett musikaliskt och mänskligt plan: ”Jag tillbringade nästan fem år med honom, och jag minns den tiden inte bara på grund av tekniken han lärde ut, men också i form av hans humanism.”