Del 1 Mountains
Som mänskliga varelser är vi ständigt jagade av hur vår kultur och vår mänsklighet har kommit att påverka planeten vi bor på. Vårt obehag riktar sig både nedåt och uppåt – mot utarmandet av jorden såväl som mot hur himlens rymd tycks krympa. Mountains kretsar kring frågan –Hur ska vi kunna fortsätta att älska vår ständigt föränderliga planet? Den ensamma dansaren på scenen blir ett kraftfullt medium – en transformator, som med kroppen som instrument frammanar en klagosång å allas våra vägnar. Hennes existens uppstår ur sambandet mellan det fysiska, biologiska och antropologiska – mellan gravitationskrafter, instinkter och begär.
Del 2 Islands
Islands blickar tillbaka och försöker minnas en värld som inte längre finns. Översvämmade kuster, våldsamma skogsbränder och landskap i ruiner har skapat en obebolig, ogästvänlig plats. Tillvaron måste byggas upp från grunden – likt bosättare på en främmande planet måste invånarna lära sig leva på nytt. Så skapas nya och disparata logiker. Islands är en föreställning om ett alternativt samhälle, i karantän från resten av mänskligheten. Här ljuder rösterna alltid i kör. Här förvandlas melankoli till överlevnadsstrategi och dans till ett vapen.
Lyssna
I avsnitt 2 av podcasten Cullberg Talks träffas dansaren Suelem de Oliveira da Silva och koreografen Jefta van Dinther för att prata om dans och om deras samarbete ”Tell it to the mountains” som sedan blev föreställningen Mountains.
Suelem de Oliveira da Silva är född i Rio de Janeiro i Brasilien 1992. Hon började dansa på Deborah Colker Movement Center och blev därefter antagen till P.A.R.T.S i Belgien. Hon började på Cullberg 2017 och har sedan dess dansat i verk som; Protagonist, även det av Jefta van Dinther, The Mental States of Sweden in Dance av Mattias Andersson, Figure a Sea av Deborah Hay och NEAR av Eleanor Bauer.
Om Jefta van Dinther
Jefta van Dinther är en av de senaste årens mest uppmärksammade svenska koreografer och dansare. Han är född 1980 och verksam i Stockholm och Berlin. Jefta van Dinther har hyllats för sina föreställningar och tilldelats såväl Birgit Cullberg-stipendiet (2012) som Svenska Teaterkritikers danspris 2013. Hans verk leker ofta med olika presentationsformat och sträcker sig från traditionella dispositiv till installationer, från mindre intima föreställningar till storskaliga produktioner. Tillsammans med Cullbergbaletten har han tidigare gjort den omtalade föreställningen ”Plateau Effect” (2013) och ”Protagonist” som hade urpremiär 2016.
Jefta van Dinthers verk inkluderar: The Quiet (2019), Dark Field Analysis (2017), Protagonist för Cullbergbaletten (2016), Plateau Effect för Cullbergbaletten (2013), THIS IS CONCRETE (2012), GRIND (2011), The Blanket Dance (2011), Kneeding (2010), The Way Things Go (2009) och IT’S IN THE AIR (2008).
2021 och 2022 har diptyken On Earth I’m Done för Cullberg urpremiär. Den första delen, solot Mountains, framförs av Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska. Den andra delen, Islands, med 13 av kompaniets dansare, har urpremiär på Norrlandsoperan i maj 2022.
2019 satte Jefta åter upp Plateau Effect, nu för Berlin State Ballet. Verket ingick i deras repertoar i Komische Oper Berlin. Jefta skapade också koreografin till musikvideon Monument (2015) av Robyn & Röyksopp och kuraterade festivalen LIAISON (2015) i Stockholm.
Jefta undervisar i koreografi och var under åren 2012-2014 konstnärlig ledare för MA-programmet i koreografi vid dåvarande University of Dance and Circus i Stockholm (DOCH), numera Stockholms konstnärliga högskola/Stockholm University of the Arts.
2012 tilldelades Jefta Birgit Cullberg-stipendiet av Konstnärsnämnden. 2013 fick han Svenska Teaterkritikers Danspris för Plateau Effect, som också valdes till Scenkonstbiennalen i Malmö 2015. Föreställningen GRIND tilldelades finska Säde-priset för bästa ljusdesign och ytterligare tre priser på Favoriten Festival i Dortmund, 2012.
2019-2022 är Jefta van Dinther, Alma Söderberg och Deborah Hay Cullbergs associerade koreografer.
”As human beings, we are perpetually haunted by our own implication in the nature-culture bind. Our unease is addressed downwards and upwards at the same time: to the unearthing of the ground as well as to the shrinking of the limitless sky.
”Dansaren på scenen är publikens medium – vår transformator, som med sin kropp som instrument klagar och kverulerar åt oss andra, och reder ut sambandet mellan det fysiska, biologiska och antropologiska. Mellan gravitationskrafter, instinkter och lust.
”Jag vill dela med mig av mer än bara färdigheter. Jag vill arbeta utifrån kropparnas kunskap. Från frågor om vad det innebär att vara en människa, vad det är att leva på och ta hand om vår planet. Personligen är jag mycket intresserad av vad mänskligheten går igenom just nu. Jag vill fördjupa mig i naturens och (andra) kulturers intelligens och titta på kroppens teknik. Jag vill att dansare ska vara mycket mer än bara skickliga mänskliga kroppar. Att kontextualiseras som en förlängning av den här världen. Eller tvärtom: världen som en förlängning av dem.
– Jefta van Dinther.