Öppningskonsert

Mer om aftonens musik och tonsättare

Anna Clyne: Fractured Time

Anna Clyne (f. 1980) har beskrivits som ”orädd” och ”en tonsättare med ovanlig begåvning och annorlunda metoder” i New York Times. Hon är en av de mest eftersökta tonsättarna idag och arbetar brett med orkestrar, koreografer, filmare och visuella konstnärer över hela världen. Hon har nämnts som den 8:e mest framförda samtida tonsättaren, och den mest framförda levande kvinnliga brittiska tonsättaren 2022.

Anna Clynes musik har spelats på världens mest dynamiska och respekterade scener som the Barbican, Kennedy Center, MoMA, Concertgebouw och San Francisco Ballet. Hennes musik har varit med på öppningen av event som the Edinburgh Festival och Last Night of the Proms.

Clyne jobbar ofta med kreativa projekt i musikindustrin, till exempel Between the Rooms med filmaren Kim Brandstrup eller The Nico Project, ett projekt om popikonen Nicos liv , som presenterade Clynes imaginativa verk The Marble Index för orkester och röster. Hennes samarbeten har inkluderat artister som Björk, Pekka Kuusisto, Yo Yo Ma, Martin Fröst, med flera.

2023-2024 kommer Anna Clyne jobba som Composer-in-residence med Helsingfors Filharmoniska orkester som en del av deras artistiska team, samtidigt som hon är Artist-in-residence vid Symphony Orchestra of Castilla y Leon.

Clyne söker innovation genom ny teknologi, hon utvecklar den förstorade orkestern med sounddesignern Jody Ellf. Med teknologins hjälp expanderar orkesterns ljudvärld med datastyrda processer och det kommer kunna höras i Wild Geese för 2023 års Cabrillo Festival.

Om Fractured Time noterar Clyne själv att stycket utforskar upplevelsen av tid i stadier av feber, klarhet och ångest genom sina korta och turbulenta sex minuter.

Stycket får i och med detta framförande sin skandinaviska premiär.

 

Benjamin Britten: Violinkonsert opus 15 

Sats 1 Moderato con moto – Agitato – Tempo Primo
Sats 2 Vivace – Animando – Largamente – Cadenza
Sats 3 Passacaglia; Andante lento (Un poco meno mosso)

Benjamin Brittens (1913–1976) violinkonsert skrevs ursprungligen 1938-39 och tillägnades Henry Boys, hans före detta lärare på Royal College of Music. Han skev den när han studerade med Aaron Copland och fullbordade den i Québec i Kanada. Den framfördes första gången i New York av den spanske violinisten Antonio Brosa med New York Philharmonic ledd av John Barbirolli 1940.

Britten reviderade verket ett antal gånger 1950, 1954 och 1965. I den första revisionen gjorde han ändringar för violinsolostämman, med hjälp av violinisten Manough Parikian. Den framfördes sedan 1951 av violinisten Bronislav Gimpel och Royal Philharmonic Orchestra under ledning av Thomas Beecham.

Britten skrev i ett brev till musikkritikern Albert Goldberg i oktober 1950:

”Konserten skrevs 1939, och även om den spelats flitigt här och utomlands var jag aldrig riktigt nöjd med konsertens form…. Det faktum att Heifetz skulle spela den sporrade mig att titta på stycket igen från en annan vinkel, och det har jag just gjort. Det finns inga strukturella förändringar i konserten – en förkortning här, en omskrivning där är allt jag gjort. Det finns inget nytt material ö h t, dock är omskrivningen av en violinpassage i den sista satsen en utveckling av redan existerande material. Cadenzan är förkortad, och ett ganska generande ackord för orkestern i mitten av den har tagits bort. Jag hoppas att det jag gjort är att när jag lämnar ifrån mig verket så är det som det skulle ha varit 1939 om jag då hade haft den kunskap jag har nu. Jag tror att jag då tog en tugga som var lite mer än jag kunde hantera – speciellt i sista satsen.”

 

Dimitrij Sjostakovitj Symfoni nr 1 i f-moll opus 10

Sats 1 Allegro – Allegro non troppo
Sats 2 Allegro – Meno mosso – Allegro – Meno mosso
Sats 3 Lento – Largo – Lento (attaca)
Sats 4 Allegro molto – Lento – Allegro molto – Meno mosso – Allegro molto – Molto meno mosso – Adagio

Så här har dirigenten Vasily Petrenko beskrivit symfonin:

”Den första symfonin är ett formidabelt studentarbete, men man kan se tydliga inspirationskällor. Orkestreringen står mycket i skuld till Nikolaj Rimsky-Korsakov, Igor Stravinsky är en inspiration i första halvan, och Piotr Tjajkovskij kan förnimmas i den långsamma satsen. Och för all mogenhet har jag sett hur partituret har blivit drillat och kollat av hans olika lärare, speciellt Glazunov.

Man kan se hur verket har kommit till: men jag tror inte att kom ut i ett färdigt format. Hemligheten är att Glazunov kände stycket mycket väl. Ironiskt nog så var det Glazunov som förstörde Rachmaninovs första symfoni tack vare att han inte lärde sig den och ändå dirigerade symfonin, redigt berusad. Men han dirigerade däremot Sjostakovitj första symfoni bra, och skickade i väg den med sina officiella rekommendationer till 27 länder. Det var så Sjostakovitj musik först blev bekant i väst.”

Även om Sjostakovitj (1906–1975) komponerade sin första symfoni som ett examensarbete för Maximillian Steinbergs kompositionsklass, kan en del av materialet ha ett mycket tidigare datum. När tonsättarens faster, Nadezha Galli-Shohat, först hörde stycket på den amerikanska premiären dirigerad av Leopold Stokowski och Philadelphia Orchestra, kände hon igen många fragment hon hört den unge ”Mitya” spela som barn. Några av dessa fragment var associerade med La Fontaines fabler och H C Andersens ”Den lilla sjöjungfrun”.

Det finns en direkt parallell till den 19-årige tonsättaren som presenterar sin första symfoni och det är Alexander Glazunov, som underbarn själv presenterade sin första symfoni vid en ännu yngre ålder. Glazunov kan i Sjostakovitj ha känt ett eko från sitt eget yngre jag. Som ledare av Petrograd Konservatoriet hade Glazunov följt Sjostakovitjs utveckling sedan han antogs vid 13 års ålder vid konservatoriet. Han arrangerade premiären av Sjostakovitj första symfoni, 44 år efter det att Glazunov själv hade haft premiär på sin första symfoni i samma konsertsal. Första framförandet gjordes i Leningrad av Leningrad Filharmonin under ledning av Nicolai Malko 12 maj 1926, alltså för snart 100 år sedan. Symfonin blev en stor succé vid första framförandet och är fortfarande ansett som ett av hans finaste verk. Det visar på en intressant och karakteristisk kombination av livlighet och skämt å den ena sidan och drama och tragedi å den andra. Den transparenta och kammarlika orkestreringen står i bjärt kontrast till de Mahlerlika orkestreringar som finns i många av hans senare symfonier.

Information

Titel: Öppningskonsert

Priser

Ordinarie:
350 kr
Pensionär:
315 kr
Student / 19-26 år:
175 kr
Upp t o m 18 år:
80 kr
Grupp minst 10 pers:
315 kr

Dela: