Price återkomst
Florence Price gick till historien då hon 1933 blev den första afroamerikanska kvinna att få en symfoni uppförd av en stor amerikansk orkester. Född i Arkansas och utbildad vid New England Conservatory of Music var Price utöver tonsättare också verksam som pianist, organist och lärare. Hon skrev över 300 verk: fyra symfonier, fyra konserter och flertalet körverk och kammarmusikverk. När hon levde var hon omåttligt hyllad, men som fallet varit med de flesta kvinnliga tonsättare i historien glömdes hon bort efter sin död, 1953. Det dröjde till 2009 innan Florence Price fick en regelrätt återkomst, då man i hennes övergivna sommarhus hittade flera efterlämnade verk, bland dem två violinkonserter och hennes fjärde symfoni.
Symfoni nr 1
Price komponerade sin medryckande första symfoni mellan 1931 och 1932. I musiken hade Price inspirerats av den afrikanska juba-dansen och av Antonín Dvoráks nionde symfoni, Nya världen, och den som lyssnar noga kan urskilja stråk av av såväl juba som Dvorák i musiken. Vid premiären tog symfonin publiken med storm, och i februari 1932 vann hon första pris i tävlingen the Rodman Wanamaker Competition.
Från Asien till västvärlden
Att sprida amerikansk, klassisk musik har blivit något av ett signum för den amerikanska dirigenten Mei-Ann Chen. Chen har hela världen som arbetsfält, och har även dirigerat flertalet orkestrar i Sverige. När hon nu är tillbaka hos Norrlandsoperans Symfoniorkester är det med ett omväxlande program, som inleds med Reena Esmails stycke Teen Murti. Esmail är för närvarande hustonsättare hos Los Angeles Master Choral och var under säsongen 2020-21 hustonsättare hos Seattle Symphony. Bland kommande uppdragsgivare finns bland andra Baltimore Symphony Orchestra och Santa Fe Desert Chorale. Som ofta hosEsmail utforskar Teen Murti gränslandet mellan indisk och västerländsk konstmusik, och i det här fallet är titeln lånad från det residens som tillhörde Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru (1889-1964). Stycket är byggt utifrån tre musikaliska figurer, var och en rotad i en specifik raga – en typ av traditionella, indiska musikstycken – vilka Esmail vävt samman med västerländsk kompositionsteknik. Resultatet är ett verk lika stringent som fantasieggande.
Maurice Ravel
Ett helt annorlunda men definitivt lika egensinnigt universum möter vi hos den franske tonsättaren Maurice Ravel. Ravels musik brukar räknas till den impressionistiska stilen, och precis som hos andra franska impressionister går det ofta att höra drag av jazz i hans musik. Under en turné i USA hade Ravel kommit i kontakt med musik av tonsättaren George Gershwin, som han tog djupa intryck av. Det hörs i pianokonsertens jazzidiom, där solostämman ofta ger känslan av ren improvisation. Vid kvällens konsert tolkas Ravel av Pontus Carron, född 1993 i Stockholm och en av Sveriges främsta, unga pianister. Pontus Carron har mottagit en rad priser i internationella tävlingar såsom San Doná di Piave Piano Competition och Nordic Piano Competition 2019, samt erhållit stipendium från bland annat Kungliga Musikaliska Akademien.
