En av Finlands många framstående tonsättare, Magnus Lindberg, skrev det korta orkesterverket Absence till Beethovens 250-årsjubileum förra året, inspirerat av Beethovens konversationsböcker och dess tvära kast mellan olika ämnen och stämningar. Musiken innehåller citat ur Les Adieux-sonaten samt andra och nionde symfonin, medan harmoniken och instrumentationen snarare påminner om Ravel.
Handlingen i Beethovens balettmusik ”Die Geschöpfe des Prometheus” kan sammanfattas med att Prometheus finner människorna i ett tillstånd av okunnighet och föredömligt nog ser till att de blir undervisade i musik, diktning och dans. Den femte dansen består av en inledning där träblåsare och harpa (som symboliserar Orfeus) spelar framträdande roller, följt av en pastoral dans med cellosolo.
Sibelius tredje symfoni är till synes mer klassisk i stilen än sina storslagna, nationalromantiska föregångare, men blickar samtidigt framåt mot fjärde symfonins djärvare harmonik. Precis som i Beethovens femte symfoni skapar den första satsen ett sammanhängande musikaliskt flöde av korta motiv, och även här integreras scherzo och final – Sibelius har beskrivit den sista satsen som en ”kristallisation ur kaos”, när en koralmelodi bryter fram halvvägs in i satsen.
Ville Matvejeff
Den finländske dirigenten Ville Einar Matvejeff (f.1986) har redan etablerat sig som en utomordentligt omfattande musiker som har framgång som dirigent, kompositör och pianist. Han är utbildad vid Sibelius Academy och Espoo Music Institute och har uppträtt i hela Europa såväl som USA, Kina, Japan och Mexiko. Matvejeff dirigerade symfoniorkestern i operan Kärlek och politik på Norrlandsoperan hösten 2020.