Sophie Vuković

Mother´s Milk

I samarbete med Umeå Europeiska Film Festival UEFF visas filminstallationen Mother’s Milk (2019). En poetisk formulering av en mor-dotter relation, där vardagliga betraktelser vävs ihop med gester som är både ömsinta och våldsamma för att skapa en gripande och eftertänksam undersökning av idéer kring omsorg.

Information

Titel:
Sophie Vuković

Tid och datum

Sophie Vuković

Filmskapare och konstnär med bas i Stockholm. Hennes praktik rör sig mellan det dokumentära och det fiktiva och hon har tidigare undersökt konstruktionen av identitet, intimitet och migration. Hennes kortfilm 09:55-11:05, Ingrid Ekman (2015) blev flerfaldigt prisad på filmfestivaler världen över. Hennes långfilmsdebut Shapeshifters (2017) undersöker migration och tillhörighet bortom nationsgränser i en hybrid dokumentär form. Shapeshifters nominerades till ett flertal priser och uppmärksammades i samband med den svenska biopremiären hösten 2017. Hennes filmer har visats på filmfestivaler, tv och biografer, såväl som på konsthallar, bl a på Konsthall C och på Moderna Museet där hon var en av konstnärerna som medverkade i Modernautställningen 2018. Filminstallationen Mother’s Milk (2019) är hennes examensarbete från Kungl. Konsthögskolan och tilldelades Bonniers Stipendium.

Mother´s Milk – utställning 26 nov–1 dec

Filminstallationen Mother’s Milk (2019) är en poetisk formulering av en mor-dotter relation, där vardagliga betraktelser vävs ihop med gester som är både ömsinta och våldsamma för att skapa en gripande och eftertänksam undersökning av idéer kring omsorg. Filmen tar avstamp i den omhändertagande kvinnokroppen som är i ständig rörelse genom olika typer av reproduktivt arbete i en hemmamiljö. Hushållsarbete, barnomsorgsarbete – en sekvens av repetitiva handlingar och gester som aldrig verkar ta slut. Titeln Mother’s Milk hänvisar till det som ofrivilligt förs vidare och ärvs från en generation till nästa.

Filmen projiceras på en duk gjord i latex som verkar störa projektionen och försvårar därmed möjligheten till enbart ett sammanhängande narrativ. Projektionen läcker över dukens kanter och ut på väggen bakom den och skapar ett mellanrum mellan de två projektionerna av samma bild. Latexduken är fäst på två C-stands i metall – ljusutrustning som används till film och fotoinspelningar, som föreslår idén om “staged domesticity” och könsrollernas performativa egenskaper.

Dela: