Filmen utspelar sig i området Vestvolden (”Western Rampart” på danska) sydväst om Köpenhamn där en 14 km lång vall uppfördes mellan 1888 och 1892. Det är ett av stadens sista befästningssystem mot utländsk invasion och det största, oavslutade, byggprojektet för sin tid i Danmark. Befästningsvallen har inte varit i bruk sedan första världskriget.
Med en kombination av visuell och berättande poesi, magisk realism och dokumentarism är Western Rampart en berättelse i vilken vi möter en gigantisk flugsvamp i diskussion med den återupplivade Western Rampart-vallen. I det existentiella samtalet möts två perspektiv. Medan vallen förkroppsligar nödvändigheten av gränser och murar för överlevnad så förespråkar svampen konstant rörelse och cirkulation eftersom allt är tänkt att ständigt förvandlas och utvecklas.
Bildperspektivet växlar från ultra slowmotion, makrobilder med animerad natur till översiktsvyer som visar vallens storhet och dess konstruktion. Filmens ljuddesign följer de motstridiga positionerna av att vara inne och ute, övertygad och förvirrad, fast och flytande.
Filmen är 15 min lång.
Om SUPERFLEX
SUPERFLEX är en konstnärsgrupp som grundades år 1993 av Jakob Fenger, Rasmus Nielsen och Bjørnstjerne Christiansen. Idag är SUPERFLEX ett växande kollektiv av människor och icke-människor som arbetar med en utvidgad idé om konst. Enligt SUPERFLEX kan alla arter /varelser vara konstnärer. SUPERFLEX utövar konst som syftar till att omfamna icke-mänskliga perspektiv – en kommunikation mellan arterna. För SUPERFLEX kan den bästa idén komma från en fisk.
Under en 30-årsperiod skapade SUPERFLEX energisystem som utmanade kraften, målningar som visar en hallucinerande ekonomi, toaletter som maktstrukturer, skulpturer som takvåningar för fiskar, tre-sits gungor för att fira kollektivitet, drycker för att uppfriska tanken på självorganisation , lampor som tänder diskussionen om upphovsrätt och kontrakt i vilka möjligheter att förbjuda utforskades. De har även gjort konstverk såsom öl med öppen källkod, hypnos, daghem för växter och museivisningar där guider och publik var utklädda som kackerlackor.
SUPERFLEX – Western Rampart
Western Rampart is a film work by SUPERFLEX challenging our perception of borders and boundaries – whether natural or human built, through time.
The film is set in the area of Vestvolden (”Western Rampart” in Danish), in which the 14 km rampart complex south west of Copenhagen was built between 1888 and 1892. As one of the last fortification systems of the city against foreign invasion and the largest, yet unfinished, construction project of its time in Denmark, it has been obsolete since World War I.
As a combination of visual and narrative poetry, magic realism and documentarism, Western Rampart is a tale featuring a gigantic Amanita muscaria mushroom in discussion with the revived Western Rampart. Through the existential conversation, two perspectives are opposed. While the rampart embodies the necessity of borders and walls for survival; the mushroom advocates for constant motion and circulation as everything is meant to continuously transform to thrive.
Shifting between view points the imagery of the film features perspectives from ultra slow motion, macro shots of animated nature to overviews depicting the largeness of the rampart construction. Western Rampart comes with a sound design that underlines the conflicting positions of being inside and outside, convinced and confused, firm and fluid.
About SUPERFLEX
SUPERFLEX is an artists’ group founded in 1993 by Jakob Fenger, Rasmus Nielsen and Bjørnstjerne Christiansen. Today SUPERFLEX is an expanding collective of humans and non humans working with an expanding idea of art. SUPERFLEX wants to apply the agency of the artist to all beings. SUPERFLEX practices art as a human activity aiming to embrace non-human perspectives and move society towards interspecies thinking and living, beyond the end of the world as we know it. For SUPERFLEX, the best idea might come from a fish.
In a span of 30 years SUPERFLEX made energy systems challenging the powers that be, paintings portraying a hallucinatory economy, toilets as structures of power, sculptures as fish penthouses, three-seater swings to celebrate collectivity, beverages to refresh the idea of self-organisation, lamps igniting the discussion of copyright and contracts to explore the possibilities of prohibition. Artworks emerged as open source beer, hypnosis sessions, plant nurseries and guided museum tours with guide and participants as cockaroaches.