Lalo, som föddes i franska Lille, studerade i Paris och hans musik kännetecknas av färgrika klanger och sjungande melodier. Det ges smakprov på i denna symfoni som är fylld av spanskklingande motiv, något som var mycket modernt i slutet av 1800-talet. Lalo skrev verket för den spanske violinisten Pablo Sarasate, inspirerad av hans spel och utstrålning på scenen, och uruppförandet ägde rum i Paris 1875. Redan i den första satsen sätter Lalo an det spanska temat med hjälp av rytmerna. Den andra satsen kännetecknas bland annat av en seguidilla, samma dans som ligger till grund för Carmens berömda aria i Bizets opera. Den tredje satsen bjuder på virtuosa partier för violinisten att glänsa i, medan den sista satsen lockar med folkliga tongångar.
Om fotspår och ljus
Lotta Wännekoskis verk Om fotspår och ljus tar sin utgångspunkt i en scen ur operan Asiens ljus, skriven av tonsättaren Ida Moberg (1859-1947). Operan handlar om Buddha, och i scenen som Wennäkoski inspirerats av, sjunger den unga prinsen Siddharta Gautama till sin trofaste tjänare Channa i slottsträdgården.
Ida Moberg arbetade med Asiens ljus från år 1910 fram till sin död. Operan blev aldrig färdig, och troligen är det enbart en passage ur operan som någonsin framförts för publik. Ida Moberg är en av de många kvinnliga tonsättare som fram till alldeles nyligen varit bortglömd i musikhistorien. I maj 2021 släppte Göteborgs Symfoniker en inspelning med musik av Moberg, vilket föranledde att ”upptäckten” av henne blev en nationell nyhet.
Om fotspår och ljus var ett beställningsverk av Helsingfors stadsorkester. Lotta Wennäkoski skrev musiken inom ramen för projektet ”Helsinki Variations”, i vilket ett antal tonsättare fick välja en finsk komposition skriven före 1945 som utgångspunkt för ett nytt stycke. Stycket hade urpremiär i Helsingfors den 11 september 2019.
Lustige Sinfonietta
Paul Hindemith var 21 år gammal när han fick meddelandet att hans far hade stupat vid fronten i första världskriget. ”Kriget är så sorgligt”, skrev han, ”att det vore en god sak om det gick att motverka hela denna period med hjälp av humor.” Året var 1916 och Hindemith började skriva Lustige Sinfonietta. Som utgångspunkt för stycket valde Hindemith texter av den tyske poeten Christian Morgenstern – vars dikter genomsyras av surrealistisk galghumor. ”Jag är tokig i hans texter, kanske för att han är lika galen som jag är, eller vice versa”, sa Hindemith. Lustige Sinfonietta är ett lika bisarrt som briljant stycke musik, som lär oss någonting om hur det i tider av förtvivlan alltid också finns plats för ögonblick av glädje. Det går att höra spår av såväl Brahms som Kurt Weil, och man kan även urskilja ett frö till vad som senare skulle bli Hindemiths omisskännligt egensinniga stil.
D´Melon
Violinisten Ellinor d’Melon bor i Spanien men kommer från Jamaica och har kubanskt påbrå. Enligt henne själv var hon väldigt lat som barn, vilket resulterade i att hon lärde sig spela fiol innan hon kunde gå. Sin unga ålder till trots har hon redan arbetat med dirigenter som Zubin Metha och Jamie Martin, och framträtt i konsertsalar som Berlinfilharmonien och Concertgebouw i Amsterdam. I Sverige har man kunnat höra henne tillsammans med Gävle Symfoniorkester.