Skandinavienpremiär för komisk opera efter Molières pjäs
Skandinavienpremiär för operan Tartuffe efter Molières komedi om bedragaren som nästlar sig in i en familj som bokstavligen plockas sönder bit för bit under inflytande av en religiös demagog. En roande, upprörande och rörande föreställning i Anne Barslevs regi.
Regissören Anne Barselev fokuserar här på familjens sammanfall och låter den bokstavligt talat raseras under föreställningens gång. Konceptet blandar anakronistiskt nutid med fransk barock vilket blir synligt i Annsofie Nybergs kostymer och Stine Martinsens scenografi. Här kommer familjen som enhet att dissekeras och sångarnas skådespelarförmågor att nyttjas till ett maximum.
I den amerikanska tonsättaren Kirke Mechems opera Tartuffe från 1980 gestaltas Molières komedi med ett lekfullt tonspråk som med sångbara melodier lutar sig mot pjäsens kvicka driv och oumbärliga timeing. Librettot är skrivet av tonsättaren själv och ger kvinnorollerna större handlingsutrymme även om det följer Molièrs handling mycket nära.
Låt dig inte luras…
Med Tartuffe, eller Bedragaren (Tartuffe, ou l’Imposteure) skrev Molière in sig i den absoluta världsdramatiken. Som den skådespelare han i grunden var förstod han kraften i hur en publik får fylla i gestaltningen de ser med en egentolkning. I Molières moralitet gestaltas en överklassfamilj som bit för bit plockar sönder sig genom inflytande av en religiös demagog.
Samtiden förstod att den familjen var en metafor för samhället och Tartuffe, bedragaren, en metafor för kyrkan. Pjäsen hade en sådan slagkraft att Ludwig XIV, under påverkan av ärkebiskopen, förbjöd den kort efter urpremiären i Versailles. Molière skapade sig fiender inom kyrkan för resten av livet och pjäsen kunde inte spelas. Molière omarbetade texten och lät kungen dyka upp i slutet av handlingen (ett skolboksexempel på Deus ex machina) för att ställa allt till rätta. Den versionen spelades under titeln Bedragaren och blev även den förbjuden av kungen som trots allt ståhej fortsatte att beskydda sin favoritdramatiker. Tack vare det undslapp Molière att bli bannlyst av kyrkan och det krävdes ytterligare omarbetningar av manuset för att den skulle kunna framföras igen – då mest i privata sammanhang.
Pjäsen fick dock kultstatus och namnet Tartuffe är för evigt förknippat med hycklare som skenbart och överdrivet låtsas vara dygdiga. Sensmoralen är glasklar: låt dig inte luras av dogmatiker som vill utnyttja din tro för egen vinnings skull. På grund av all kontrovers kring Tartuffe, avstod Molière mestadels från att skriva så politiskt inkorrekta pjäser som denna igen.
