Vad passar väl bättre denna februarikväll, än Vinter ur Antonio Vivaldis berömda De fyra årstiderna? Här med svenske Philip Zuckerman som konsertmästare och solist. Vi framför också Ottorino Respighis vackra Trittico Botticelliano – skriven 1927 som en hommage till konstnären Boticellis fantasieggande renässansmåleri. Niccolo Castiglionis Inverno in-ver, elva musikaliska poem från 1973, anspelar i sin tur på Vivaldis Vinter, då ”Inverno” betyder just vinter.
Därtill möter vi två av Italiens mest intressanta samtida tonsättare – Lucia Ronchetti och Silvia Colasanti.
Varmt välkommen.
Mer om kvällens program
Hör havet piska mot Venedigs kajer
Otaliga konstnärer och tonsättare har genom historien tagit djupa intryck av Italien. Florens var renässansens mecka,Venedig var huvudstad under barocken. Här föddes Antonio Vivaldi år 1678, tonsättaren vars violinkonserter, namngivna efter de fyra årstiderna, Le quattro stagioni – sedan den bejublade premiären 1723 har fortsatt att fascinera lyssnare världen över.
Vid den här konserten spelas inledningsvis den tredje satsen ur Vintern, där Vivaldi tar med oss till ett isande kallt och folktomt Venedig. Havet piskar mot kajerna och piazzorna ligger öde i väntan på att vårens första solstrålar ska få vinterns hölje att börja spricka.
Ett våldsamt skeppsbrott
Lucia Ronchetti, född i Rom 1963, studerade vid Accademia di Santa Cecilia samt IRCAM i Paris och doktorerade i musikvetenskap vid Sorbonne. Hennes musik befinner sig i gränslandet mellan det akademiska, klassiska och elektroniska. Schiffbruch mit Zuschauer (Skeppsbrott med åskådare) från 1995 är en hyllning till den tyska filosofen Hans Blumenberg, vars bok med samma namn publicerades 1979. Blumenbergs bok analyserar skeppsbrottet som metafor i litteraturen och dess betydelse sedan antiken. Hans filosofi kretsar kring relationerna mellan livet och slumpen, och i Ronchettis våldsamt krängande stycke tar dessa frågor musikalisk form.
Filmisk hyllning till Botticelli
Jämfört med Ronchettis explosiva tonspråk är Ottorino Respighis melodier filmiskt skimrande. När han 1927 komponerade Trittico Botticelliano var det som en hommage till konstnären Sandro Botticellis tre fantasieggande renässansmålningar som hänger i Uffizigalleriet i Florens: La Primavera (Våren), L’Adorazione dei Magi (Konungarnas tillbedjan) och La nascita di Venere (Venus födelse). Trittico Botticelliano uruppfördes vid en konsert i Wien i slutet av året, och den som lyssnar noga under den andra satsen kan höra variationer över den medeltida hymnen ”Veni, veni Emanuel”, som av svenska körer ofta framförs vid jul.
Välklingande poetiska reflektioner
Silvia Colasanti, född 1975 i Rom, spelas regelbundet både i Italien och internationellt och i sin musik utforskar hon ofta beröringspunkterna mellan poesi och ljud. I Vision-air utgår Colasanti från poesi av diktaren William Blake. Utifrån hans poetiska bilder skapar hon en serie musikaliska speglingar, som både klingar var för sig och är sammanflätade genom ett harmoniskt spel av ekon, assonanser, symmetrier och analogier. Vision-air uruppfördes år 2005 i Venedig, och Colasantis arbete med musik och poesi fortsätter: 2025 blir hon den första kvinnliga tonsättaren någonsin som får en beställd opera uppförd på operahuset La Scala i Milano: Anna A., om den ryska poeten Anna Achmatova.
Den krispiga vinterns spröda toner
Med Niccolo Castiglionis Inverno in-ver, elva musikaliska poem från 1973, återvänder vi på sätt och vis till Vivaldi, eftersom ”inverno” är italienskans ord för vinter. I musiken blandar Castiglioni sträva dissonanser med vindlande harmonier. Orkestreringen betonar diskantinstrumenten – piano, violiner, träblås, xylofon och ljusa slagverk. Effekten blir en spröd tonbild som fångar vinterns krispiga kyla.
Släpp in våren med Vivaldis violiner
Konserten avslutas med Vivaldis Våren. Vinterns ihåliga tystnad bryts nu av tre violiner som bildar en fågelkör. Vädret skiftar, en storm drar förbi. Så skingras molnen och vårens första insekter surrar. Vivaldi var förtjust i fåglar och i Våren gestaltar han sången hos såväl göken som steglitsan. Som ett försiktigt löfte om att våren kommer, även om vi ännu befinner oss i början på februari.
Dirigent för konserten är Corinna Niemeyer, konstnärlig ledare för Orchestre de Chambre du Luxembourg.
Norrlandsoperans symfoniorkester
Violin 1
Philip Zuckerman
Roger Jonsson
Marko Komonko
Miguel Chamorro
Matias Malmqvist
Kersti Wilhelmsson
Bence Tóth
Josef Cabrales-Alin
Violin 2
Pontus Björk
Clara Bjerhag
Lucy Baker
Håkan Svedell
Kitiara Braune
Patrik Kimmerud
Per-Erik Andersson
Miriam Liljefors
Viola
Malgorzata Blaszczyk
Patrick Rutland
Åsa Hjelm
Dusica Cvijanovic
Fraser Keddie
Johanne Skansaar
Cello
Bekhbat Tsagaanchuluun
Bianca JH Byun
Kerstin Isaksson
Karin Bjurman
Kristina Tereschatov
Kontrabas
Jan-Emil Kuisma
Charlotte Petersson
Josefin Landmér
Flöjt
Ebba Wallén
Pepita del Rio
Oboe
Johannes Ögren
Daniel Huertas Pavón
Klarinett
Tania Villasuso Couceiro
Jonas Olsson Hakelind
Bengt Sandström
Fagott
Charlotte Cox
Maria Hellström
Valthorn
Edna Fernandes
Laura Oliveira
Trumpet
Malin Silbo-Ohlsson
Love Nordkvist
Trombon
Peter Nygren
Daniel Hedin Mathias Petersson
Pukor
Ian Piniés
Slagverk
Maximiliano Polo
Bruno Míguez Lamanuzzi
Aleksander Ulriksen
Harpa
Claire Moncharmont
Piano
Lorenzo Soulès
Celesta
Jonas Olsson