Allt började med en sällsam dröm om ett oväntat möte med en giraff – och en ljuvlig färd på giraffryggen under en stor, röd sol. Det blev utgångspunkten för Andrea Tarrodi (f. 1981) när hon på uppdrag av Cape Philharmonic Orchestra skrev orkesterstycket Camelopardalis. Verket uruppfördes 2011 i Kapstaden, Sydafrika. Tarrodi är en av Sveriges ledande tonsättare. Våren 2018 var hon huvudperson för Konserthusets årliga Tonsättarweekend vid vilken inte mindre än fyra uruppföranden ägde rum.
Som kompositör var William Walton (1902-1983) i det närmaste självlärd. Verksam i början av 1900-talet inspirerades han liksom de samtida tonsättarkollegorna Paul Hindemith och Maurice Ravel av jazz i sin musik. Violinkonserten från 1937 är både ljuvt melodisk och djärv. Walton var även verksam som tonsättare för film och skrev under 40- och 50-talen bland annat musiken till några av Laurence Olivers Shakespearefilmer.
Solist vid konserten är Alexander Kagan, Norrlandsoperans Symfoniorkesters konsertmästare.
Den svenske nationalromantikern Wilhelm Stenhammar (1871−1927) hade kring 1910 börjat utforska ett nytt område i sitt tonsättararbete. Det handlade om att frigöra sig från det gamla och släppa in det nya, vilket vid tiden var synonymt bland annat med musiken hos modernisten Arnold Schönberg. Stenhammars vision sträckte sig dock längre än så, och om Symfoni nr 2 skrev han: ”I dessa Arnold Schönbergstider drömmer jag om en konst långt bortom Arnold Schönberg, klar, glad och naiv.” Av denna glädjefyllda klarhet fullkomligen sprudlar hans andra symfoni från 1915.