”We want a healthy optimism”

”People of Europe create for yourself sacred possessions. Build!”

Jasmina Cibic är född i Ljubljana 1979, men bor och arbetar i London. Hennes huvudsakliga uttryck är  video, installation, film och performance. Ofta handlar hennes filmer och utställningar om ideologiska strömningar kopplade till nationella värden och hur konst och arkitektur använts för att skapa politiska värden.

Jasmina representerade Slovenien vid den 55:e biennalen i Venedig med sitt projekt ”For Our Economy and Culture”. Hon har ställt ut mycket internationellt och hennes filmer har visats på många festivaler. 2018 har hon separatutställningar på BALTIC Gateshead och DCP Montreal.

NADA: Act I (2016)

10 min 56 sec

Huvudroll i Jasmina Cibics film Nada: Act I är Vjenceslav Richters första ritning för den Jugoslaviska paviljongen för 1958 års EXPO i Bryssel. Byggnaden uppfördes aldrig men Cibic uppför den nu istället som en skulptur – själva skelettet i filmen som ifrågasätter mjuk makt. I filmen ser vi en violonist stämma byggnaden enligt Béla Bartóks balettkomposition the Miraculous Mandarin – det stycke som skulle representera Jugoslavien och den slutgiltiga versionen av paviljongen.

NADA: Act II (2017)

13 min 01 sec

Nada: akt II utgår även den från Bartóks balett the Miraculous Mandarin men här är den omtolkad i samarbete med koreografen Lea Anderson och stycket får en ny mening. Originalrollerna i baletten, hallicken, den prostituerade och den exotiske mandarinen har ersatts av: arkitekten, Mother Nation och politikern. Filmad i Arne Jacobsens stadshus i Århus knyter den samman olika platser, olika tidseror och Europeiska modeller och statsskick.

NADA Act III – The Exhibition (2017)

17 min 14 sec

De sista delen i trilogin är beställd och filmad i Mies van der Rohe’s Krefeld Villa. Manuset är ett hopklipp av tyska diskussioner, rapporter, brev och texter som handlar om Tysklands representation i världsutställningarna år 1929, 1937 och 1958. Konstnären,  Curatorn och Germania diskuterar hur konsten och arkitekturen som ska visas ska kunna vara både en nationell angelägenhet och samtidigt bli en internationell succé.

Dela: