”Oboe har den vackraste klangen av alla”
Jag kommer från Sapporo i norra Japan. Jag pluggade musik där på universitetet och flyttade sen till Norge 2010 för att studerade vidare. Efter sex år i Oslo åkte jag till Umeå för att provspela till Norrlandsoperans symfoniorkester. Jag vann provspelningen och började i symfoniorkestern 2016. Jag trivs i Umeå, speciellt på vintern eftersom klimatet påminner om det hemma i Sapporo.
Jag började spela piano som 3-åring och fortsatte med det tills jag var tretton. Då ville jag gärna fortsätta spela – men inte piano. Min mamma föreslog då oboe, jag testade det och kände snabbt att det var det jag skulle satsa på. Min syster fortsatte med piano och är nu professionell pianist i Japan.
Det finns många oboister som jag tycker mycket om, men min oboelärare på universitetet i Japan är min förebild! Jag började spela för honom när jag var 18 år och vi har kontakt fortfarande. När jag åker hem till Sapporo ses vi faktiskt alltid och spelar.
Att spela oboe gör mig stolt. Jag känner mig utvald att få spela och förmedla just den speciella klangen, som för mig är den vackraste av alla. Den som gör att man kan beröra på ett särskilt sätt. Jag tycker mycket om att man genom att spela musik, kommunicerar. Att man på nåt ordlöst sätt ändå kan känna vad andra känner! Så upplever jag det, den kontakten med publiken är speciell.
För mig är det alltid extra kul med barockmusik på programmet. Oboe har stor repertoar under den tidsperioden. Mitt bästa minne från min tid på Norrlandsoperan är när jag var solist i Strauss Oboekonsert 2019, den är verkligen jättefin. Mitt drömstycke är dock Mahlers nionde symfoni. För den krävs en jättestor besättning… men det kanske sker en dag!
Foto: Elin Berge