”I think it’ll be like riding a bicycle with Burton. We’ll just have in mind world peace when we play.”
Patty Waters tillhör den mindre skara av sångare som testar gränserna för den mänskliga röstens yttrycksmöjligheter. Efter en kort studiokarriär i mitten av 60-talet då Albert Ayler lyfte fram henne och trots att hon turnerat och spelat ganska sparsamt har hennes influenser spridits långt utanför jazz och avantgarde-musikens gränser. Hon har hyllats för de båda skivorna – Patty Waters Sings och Patty Waters College Tour. Hennes tolkning av Black is the Color of my True Love’s Hair är ett mycket naket och starkt mänskligt uttryck.
Med en repertoar från dämpade pianoballader – i vilka hennes röst viskar fram orden knappt hörbara till att hon använder rösten som ett instrument som spelar fram olika känslor och ljudbilder. Waters är en soloartist och vi är väldigt glada att ha henne här på Norrlandsoperan!
“One of the best fucking singers alive.” – Rolling Stone
“Praised by people like Miles Davis. her range moves easily from intimacy to introspection to rage. and her evocation of “Black is the Color of My True Love’s Hair” has no parallel In musical history.” – San Francisco Sentinel
“Hear her voice with the ears of wolves. A sound contour never before heard in American music and poetry. It transcends virtuosi vocalizing. It is presented as Shamanic ritual. The most perfect realization of Jazz song as siren song. Compels a revisioned understanding of the lure of the sweet woman’s voice as a passage to paradise.” – Village Voice