Inledande ord
En bal på slottet

Vad är en bal på slottet? Den kan ju va’ fruktansvärt långtråkig och dötrist och… alldeles… alldeles… underbar.
Idag förknippar nog många smeknamnet Askungen med små falsettsjungande möss som syr en klänning till ett trådsmalt och mycket vackert mobboffer i pastellfärger. Disneys populärkulturella genomslagskraft har varit enorm på det allmänna medvetandet när det gäller några av de mest ikoniska sagorna. Säger någon Robin Hood så tänker åtminstone jag på räv som pratar stockholmska innan jag tänker på en engelsk frihetskämpe/gängkriminell. Folksagan om Askungen är också bra mycket äldre än den tecknade filmen från 1950: dess rötter går att finna i nedtecknad form så tidigt som århundradet före Kristus. Det tyder på att den, som alla folksagor, funnits bra mycket längre i en muntligt traderad form. Motivet som varierats i otaliga varianter är det om en flicka som blir mobbad av sin styvmor och styvsystrar och förpassas till tjänstgöring i det sotiga köket – därav namnet Askungen – men som tack vara sin dygd och skönhet samt med hjälp av en förtrollning vinner kungarikets prins. Redan för mer än 2000 år sedan älskade vi att höra historier om en underdog som får revansch mot sina förtryckare.
Någon som förstod sagan om Askungens slagkraft och själv hade ett stort mått av dito slagkraft – kanske i en svensk kontext endast brädad av Disney – var Gioacchino Rossini. Askungen komponerade han på 22 dagar, kort efter att han gjort braksuccé med Barberaren i Sevilla – än i dag en av världens mest spelade operor. Premiären var ett fiasko men Rossini sade: Innan säsongen är slut kommer alla att ha förälskat sig i min ’Askungen’, innan ett år har gått kommer hon att sjungas över hela Italien, och inom två år har hon besegrat både Frankrike och England. Impressarier och primadonnor kommer att slåss om henne! Han blev sannspådd och operan var under hans levnad lika mycket spelad som Barberaren.
I versionen Norrlandsoperan i samarbete med Malmö Opera nu presenterar, adderar det konstnärliga teamet en absurd och burlesk commedia dell’arte-estetik som vidgar perspektivet på berättelsen och blir ännu en årsring på sagans redan mycket åldrade men livfulla stam. Kanske tänker ni på uppnäsor och fat suits nästa gång ni hör namnet Askungen.
Jag önskar er en alldeles, alldeles underbar föreställning!
Dan Turdén
Handling
En betydelsefull sko…
Utdrag från kapitel 12: Jesus, Napoleon & Richard
Sidor 238–240
Askungen har förlorat både sin far och sin mor, och lever som piga hos sin styvfar, den alkoholiserade skrävlaren don Magnifico av Montefiascone. Askungens styvsystrar Clorinda och Thisbe, är besatta av utseende, kläder och skor, och övertygade om att deras skönhet ska locka förmögna friare som kan erbjuda dem ett liv i glans och flärd. De hunsar och hånar Askungen som får arbeta hårt hela dagarna, klädd i trasor.
Landets kung dör, och hans testamente stipulerar att sonen, prins Ramiro, inte får ut sitt arv förrän han gift sig med en kvinna som kan ge kungahuset avkomma. Prins Ramiros sluge lakej Dandini ser nu sin chans att skaffa sig fördelar. Han föreslår prinsen att de ska byta roller, så att Ramiro ska bli Dandinis lakej, och att han själv spelar prins och uppvaktar de vackra damerna. Prinsen låter sig övertalas och godtar planen.
Clorinda och Thisbe får veta att prins Ramiro reser runt i landet på jakt efter en fästmö, och att prinsföljet snart kommer att besöka familjen Montefiascone. Systrarna blir eld och lågor och beordrar Askungen att omedelbart springa och hämta deras flottaste klänningar och snyggaste skor. De ska bli vackrast i landet, så att prinsen väljer en av dem.
Prinsen (d v s Dandini uppklädd till prins) och hans lakej (alltså prinsen) anländer och meddelar att det ska bli fest och skönhetstävling på slottet. Familjens tre döttrar erbjuds att delta, men don Magnifico hävdar att det endast finns två döttrar i huset. Don Magnifico beger sig till festen med Clorinda och Thisbe, och lämnar Askungen hemma.
Varken don Montefiascone, hans döttrar eller den ´intrigante Dandini har emellertid räknat med den hemlighetsfulle Alidoro som dyker upp i olika förklädnader för att ställa allt till rätta. Alidoro tar Askungen med sig till slottet, och plockar i farten med sig en betydelsefull sko…

Samtal med regissör Erik Söderblom
”Vi leker med leken”
Askungen är ursprungligen skriven för stor ensemble, kör och full orkester. I denna version uppförs den av tre musiker och sju sångare, på en förhållandevis liten scen. Men för regissören Erik Söderblom innebär dessa förutsättningar bara fördelar.
– Visst, det är något av ett »mission impossible«, men jag ser det inte som ett problem, utan mer som en rolig utmaning. Sätter man upp en oförkortad och komplett Askungen på en stor scen skapas genast förväntningar om att det ska vara pampigt och följa en viss tradition, men i det här formatet har inte publiken en aning om vad som väntar, vilket gör att vi kan överraska på ett annat sätt. Allt blir möjligt.
Så vilken typ av möjligheter har uppenbarat sig under processen?
– Jag tror att vi kan få fram verkets humor på ett annat sätt. Komisk opera blir ju sällan särskilt komisk, och det beror ofta på att formatet är tungrott. Om orkestern består av 70 musiker blir det så många åror att det tar tid för skeppet att svänga. Men vi har bara tre instrument: violin, piano och bastuba, och med tre åror går det mycket fortare att plaska vidare.
Hur jobbar ni rent praktiskt med scenbyten och annat teatertekniskt?
– Det finns ju inga scenarbetare, så sångarna får göra det jobbet också. Vi har en fattigmans-vridscen där det inte är själva scenen som vrider sig, utan kulisserna. Och så kan vi inte använda vatten för att gestalta regn, så det har vi fått lösa på annat sätt. Det blir ett slags teater av inskränkningarna.
Ni skojar med själva teaterkonsten?
– Ja, vi leker med leken.
Berätta om humorn i Rossinis musik.
– Karaktärerna har en sak gemensamt: De har en typ av neuros, som gör att de börjar sjunga koloraturer när de blir upprörda. Det är en mycket speciell sjuka som gör Rossini till Rossini, och får berättelsen att flytta ut i en surrealistisk, parallell verklighet. Ett annat symptom är att karaktärerna får uppnäsa. Det är något med koloratur och uppnäsa som hör ihop. Persongalleriet och Rossinis sätt att bearbeta den klassiska sagan lutar åt den italienska commedia dell’arte-traditionen, även om sångarna inte bär masker.
Hur kommer det sig att den här klassiska teaterformen fungerar så bra än i våra dagar?
– Personerna på scen i commedia dell’arte är ett slags seriefigurer, som i Simpsons eller Mumin. Stående och träffsäkra gestalter som ständigt hamnar i nya äventyr. Och egentligen är väl all opera i grunden en typ av maskteater, eftersom sången är en sorts röstmask. Sångaren skapar sin roll med rösten, precis som commediaskådespelaren skapar den med masken. Det är helt naturligt med övertydliga karaktärer på en operascen. Opera är det stora dramats teater, men också teater för storskrattare.
Av: Tor Billgren

Musiken
Konstnärligt team
Ensemble
Josefine Andersson har studerat vid Operahögskolan i Köpenhamn och Operahögskolan i Stockholm. Hon har sjungit roller som Rosina i Barberaren i Sevilla på Det Kongelige Teater och Angelina i Askungen med Folkoperan och Malmö Opera. Andra roller har tagit henne till Trondheims Operan, GuidOpera, Wermlands Operan, Skånska Operan och Läckö Slottsopera. Josefine har turnerat internationellt med romans- och liedprogram med Nordic Light Duo och sjungit många oratorier med olika symfoniorkestrar. Hon har tilldelats många stipendier och priser såsom Jenny Lind-, Aurora Lillieros-, Kristina Nilsson-stipendiet och Reumerts talangpris (Danmark).

Fredrik Hagerberg är en tenor utbildad vid Musikhögskolan i Malmö och Malmö Opera Academy. Redan under sin studietid medverkade han i ett flertal mindre produktioner och sommaroperor i södra Sverige. Där sjöng han flera huvudroller, bland annat Tamino i Trollflöjten, Den moderne mannen i Jonatan Sersams Tinget och Liemannen i Josef Zetterbergs Vita Bron. Denna kombination av klassisk repertoar och nyskriven opera gav honom en bred scenvana tidigt i karriären.
Efter sin examen Malmö Opera Academy gjorde Fredrik våren 2025 sin Stockholmsdebut med huvudrollen Herman i Kamraternas kritikerrosade uppsättning av Tjajkovskijs Spader Dam.
På Malmö Opera har han medverkat i både solist- och ensemblemässig funktion i flera produktioner, däribland Vinteryra, Maskerad och Salome. Under hösten 2025 gestaltade han Don Ramiro i deras turnéproduktion av Rossinis Askungen. Fredrik är mottagare av flera stipendier, däribland Lasse Lönndahls sångstipendium och Uno Ebrelius-stipendiet.

Viktor är baryton, utbildad vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien, Stockholm Operastudio och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Efter avslutade studier gjorde han 2023 sin internationella debut som Schemariah i världspremiären av Hiob av Bernhard Lang på Stadttheater Klagenfurt i Österrike. Samma år medverkade han vid uruppförandet av Salvatore Sciarrinos opera Venere e Adone på Staatsoper Hamburg under ledning av Kent Nagano.
Säsongen 2023/24 var han knuten till Folkoperans talangprogram, där han medverkade i Norma, Askungen och Trollflöjten, som även spelades på Uppsala stadsteater.
Andra roller inkluderar Herman i uruppförandet av Anna Einarssons opera Fotografen på Vadstena-Akademien samt Papageno i Trollflöjten och Greven i Figaros bröllop på Skånska Operan.
Säsongen 2025/26 gör han rollen som Dandini i Malmö Operas turnéopera Askungen.

Staffan Liljas är en svensk bas med bred repertoar på såväl opera som konsertscenen. De senaste åren har han gestaltat Farao i Aida på Wermland Opera, medverkat i barnoperan Var är smörgåsen? på Kungliga Operan, sjungit Timur i Turandot på Opera på Skäret och Gremin i Eugen Onegin i Holland. Han har ett mångårigt samarbete med Cappella Mediterreana och Leonardo García Alarcón och har sjungit Polyphemus i Händels Acis & Galatea med dem på olika scener i Frankrike, Schweiz och Belgien i föreställningar som sänts in för såväl radio som tv. På konsertscenen sjunger han alla de stora oratorierna i våra konserthus och kyrkor, och ha har ett antal framgångsrika soloprogram med olika pianister och ensembler. Under hösten släpptes Staffans andra soloalbum som innehåller nyskrivna romanser av tonsättaren Oliver Gruhn och som spelades in med Hamburgsymfonikerna. Staffan är glad att vara tillbaka på Norrlandsoperan där han var med på Den listiga lilla räven 2016 och där han sjöng Bachs Juloratorium 2022

Barbro Cítron är en svensk sopran, nyutexaminerad från Operaakademien vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. I somras framträdde hon i Ride!Sing!Repeat vid Copenhagen Operafestival. I säsong 25/26 är hon del av Norrlands Operans Operastudio och framträder där i rollen Clorinda (Askungen). Hon har framträtt på Det Kongelige Teater som Flora (The Turn of the Screw) och Tebaldo (Don Carlos) samt varit cover för rollerna Barbarina (Le nozze di Figaro). Vid Malmö opreran var hon 24/25 cover för rollen Augusta (Snösystern). Vid Operaakademien har hon sjungit roller som Atalanta (Serse), Maria Bertram (Mansfield Park), Yniold (Pelléas et Mélisande), Sandmann och Taumänchen (Hänsel und Gretel), samt scener ur roller som Despina (Così fan tutte), Sophie (Werther), Gretel (Hänsel und Gretel), Cendrillon, Ilia (Idomeneo) och Zdenka (Arabella). Hon har även medverkat vid Søholm Opera som Zerlina (Don Giovanni) samt i produktioner av Pagliacci och Amahl and the Night Visitors.

Lundafödda Karin Torbjörnsdóttir är mezzosopran utbildad vid Mozarteum i Salzburg och Reykjavíks Sångakademi. Efter sina masterstudier opera var hon knuten till Luzerner Theater i Schweiz och operastudion vid tyska Staatsoper Stuttgart innan hon började frilansa.
På Isländska Operan har Karin gjort roller som Cherubino i Figaros bröllop, för vilken hon blev tilldelad det isländska Gríman-priset ‘Årets sångare 2020’, samt Kate Pinkerton i Madame Butterfly i regi av Michiel Dijkema.
Med Opera Incognita sjöng hon Nerone i Poppeas kröning i badhuset Müller’sches Volksbad i München.
I Luzern sjöng hon bland annat Amando i Le Grand Macabre, en roll hon även gjort på Staatstheater Meiningen, Flora i La traviata, Andra Damen i Trollflöjten, Zulma i Italienskan i Alger samt Alt 2 i Luigi Nonos Prometeo.
I Stuttgart sjöng hon Berta i Barberaren i Sevilla, Tisbe i Askungen, Grevinnan Ceprano i Rigoletto, Annina i La traviata, Barena i Jenufa, med mera.
Karin har sjungit på en mängd konserter i Europa, USA och Asien, och framträtt på internationella festivaler som Anima Mundi i Pisa, Macau Musikfestival, Lucernefestivalen, Songfest i Hafnarborg samt ‘Barocknacht’ och ‘Nacht der Komponisten’ i Salzburg.
I Norden har hon bl.a. sjungit med Göteborgs Symfoniker, Lunds Kammarmusiksällskap och KammaroperaSyd, såväl som i Science Village Hall The Loop i Lund och Harpa konserthus i Reykjavík. Hon har framträtt på Isländska operans konsertserier samt Salurinns konsertserie Tíbrá och Den isländska sångens år, samt i kyrkliga sammanhang i bl.a Domkyrkan i Lund och Uppsala domkyrka.
2023 utgavs cd:n From Earth to Ether där Karin sjunger tre stycken av och med kompositören/dirigenten Daníel Bjarnason och Aarhus Symfoniorkester.
Vid sidan av sin sångkarriär har Karin utbildat sig i skådespeleri vid Filmskolan i Prag. Hon har medverkat i flera internationella kortfilmer, en långfilm och en TV-serie, samt även arbetat som production designer och art director.

Johan Ulfsparre är countertenor som varit baserad i London de senaste fem åren. Där studerade han på Royal Academy of Music och har både en kandidatexamen och en masterexamen därifrån.
Under sin tid på RAM var Johan en Josephine Baker Trust Artist, var en medlem i RAM’s Song Circle och solist i RAM’s Resounding Shores-serie. 2024 var han både finalist och vinnare av Sångpriset i den prestigefyllda Richard Lewis Award.
Som en del av Royal Academy’s operascener har Johan framfört roller som Idamante i Mozarts Idomeneo, Oberon i Brittens En midsommarnattsdröm, Arsamene i Handels Serse och Flykting i Doves Flight. Han har också medverkat i Royal Academy Opera’s produktioner som en blomsterflicka i Figaro’s bröllop och som statist i prologen av Ariadne auf Naxos.

Piano
Jonas Olsson
Violin
Lucy Baker
Bastuba
Nicole Bouchikas
Med stöd av
Norrlandsoperan ägs till 60% av Region Västerbotten och 40% av Umeå kommun. Vi erhåller bidrag från Statens kulturråd.
Askungen är en samproduktion mellan Norrlandsoperan och Malmö Opera. Foto: Jenny Baumgartner.
Stort tack till alla bidragsgivare och samarbetspartners.
