Inledande ord
Kära publik
Ingen har väl missat att Norrlandsoperan firar 50 år säsongen 2024/2025? Om vi hösten 2024 blickade bakåt på de gångna 50 åren med produktionen av Italienskan i Alger blickar vi nu framåt. Vad bidrar vi som utgör Norrlandsoperan idag med till de kommande 50 åren av opera i Umeå, Västerbotten, Sverige och världen? Jag vill påstå att ingen av konstformerna har traditionen så närvarande i det dagliga arbetet som just operaformen. Ytterligheterna vill å ena sidan riva ned allt vad traditionen står för, andra sidan vill bara att det ska vara som det var i ett odefinierat förr. Däremellan finns alla nivåer av avvägande men ingen kan stå helt fri från traditionen, allt vi gör står i relation till den. Av den anledningen tycker jag att det är centralt för en skattefinansierad operainstitution som Norrlandsoperan att hela tiden ha ett undersökande förhållningssätt till vad opera är och kan vara. I Jenny Wilsons förstlingsverk blir detta väldigt tydligt.
För ett tag sedan träffade jag Per-Erik Öhrn i publikvimlet. Per-Erik var en älskad operachef på Norrlandsoperan 1977-1978 samt 1988-1996 som med en tydlig vision och handlingskraft placerade Norrlandsoperan på kartan som en av operasveriges mest vitala scener. Jag frågade Per-Erik vad han var mest stolt med över sin tid som ytterst konstnärligt ansvarig. Per-Erik blev först tyst, kanske lite förvånad över den banala frågan, men det dröjde inte länge innan svaret kom: ”Fortunato!” Fortunato var en beställning av tonsättaren Ian McQueen, 1993. Den rönte internationellt erkännande och var Peter Matteis genombrott. En produktion som alltså ligger helt i linje Norrlandsoperans DNA: nyfikenhet, nydanande och nyskapande. Norrlandsoperan är ledande bland operascener i Sverige som procentuellt sett till sin totala produktion gjort flest nybeställningar av operor.
Dan Turdén, konstnärlig ledare opera på Norrlandsoperan
När jag började mitt första förordnande som operachef på Norrlandsoperan 2021 stod det snabbt klart för mig att vi hade ett 50-årsjubileum inte långt bort. Hur säsongen skulle utformas var ett öppet fönster men att vi skulle ha en världspremiär på repertoaren var en självklarhet. Vad som också var en självklarhet för mig var att ta kontakt med Jenny Wilson och undersöka om intresse för att skriva opera fanns. Dessa två självklarheter var inte sammankopplade till en början men blev det efter hand. Jennys musik hade jag mött när jag var skådespelare på Stockholms stadsteater. När hon sedermera gav ut albumen Trauma och Exorcism tyckte jag mig höra operor i popmusiklängd. Ett episkt berättande i det lilla med en emotionell musik som sätter lyssnaren i undermedveten direktkontakt med texten. Sedan dess har jag undrat hur Jenny skulle ta sig an operaformatet med allt vad det innebär. Vi fann varandra och efter mycket intressanta samtal hittade vi även rätt förlaga: Älskarinnorna av Elfriede Jelinek. Jag hade först undersökt om vi kunde få rättigheterna att göra opera av Pianolärarinnan men besvarades med ett bestämt nej från Jelineks förlag. Däremot föreslog hennes litterära agent att hennes genombrottsroman Die Liebhaberinnen skulle vara möjlig som förlaga för en opera. Jenny och jag läste den på varsitt håll och föll för dess råa beskrivning av ett samhälle och dess svarta humor och syrliga ironi. När jag senare insåg att Älskarinnorna publicerades 1975 – och alltså också firar 50 år i år – var valet inte svårt. Tillsammans med librettisten Erik Norberg och arrangören Johan Siberg har Jenny nu skapat en mycket personlig och ovanlig opera som, i händerna på vår chefdirigent Eduardo Strausser och starkt gestaltat av ett ungt och intelligent regiteam i Franciska Éry, Basia Bińkowska, Mathieu Cabanes och Emma Eastop öppnar upp idén om vad opera är och kan vara.
Tillsammans med er i publiken ser jag nu fram emot de kommande 50 åren på Norrlandsoperan!
Dan Turdén
Konstnärlig ledare opera
Handling
Brigitte vill vara lycklig, Paula vill vara lycklig. Paula vill vara sömmerska, Brigitte är det redan. Hon vill ha Heinz. Paula vill ha Erich. Båda önskar barn och ekonomisk stabilitet. De använder sin list, sin charm och sina kroppar för att vinna männens gunst. Men alla kroppar åldras. I denna nyskrivna opera av Jenny Wilson, baserad på Elfriede Jelineks genombrottsroman från 1975, ställs en smärtsam fråga på sin spets: Hur kan kvinnor bli lyckliga i en värld där deras framgång är beroende av männen och pengarna de tjänar?
Scen 1 – Prolog
Ett alplandskap där fabriksarbetare (ensemblen) anländer till en underklädesfabrik som finns både i stad och på landet. Kören, som är berättare, introducerar den idylliska bilden av landskapet och fabriken men pekar också på att arbetarna saknar överblick och är bundna till sitt arbete och familjer
Scen 2 – I storstadens fabrik
Brigitte, en 20-årig sömmerska, framträder ur kören och reflekterar över sitt liv och sin framtid med sin kärlek, Heinz, som också arbetar i fabriken. Brigitte drömmer om ett bättre liv bortom sitt nuvarande arbete och ser en framtid där hon kan gifta sig med Heinz och slippa fabriken
Scen 3 – Utanför fabriken på landet
Kören beskriver livet på landsbygden där Paula, en ung kvinna som drömmer om ett annat liv än det traditionella, dyker upp.
Scen 4 – I Paulas trånga föräldrahem
Paula uttrycker sin önskan att bli sömmerska och inte bara en hemmafru eller butiksbiträde, men möter motstånd från sin mor. Hennes far accepterar slutligen hennes beslut när hon erbjuder sin lärlingslön och erbjuder sig att hjälpa till på gården.
Scen 5 – I fruktträdgården utanför Heinz föräldrahem
Brigitte och Heinz är i Heinz föräldrars trädgård, och Brigitte uttrycker sin kärlek till honom och hennes önskan att inte behöva arbeta om hon kan vara med honom. Heinz föräldrar avråder honom från att välja Brigitte och han lovar ge henne besked senare.
Scen 6 – I fabriken på landet
Kören berättar om Paula som nu arbetar i fabriken och drömmer naivt om kärleken. Paula känner pressen från andra kvinnor som är avundsjuka och som vill skydda det de har.
Scen 7 – En dansbana i skogen
Paula deltar i en dans och lär sig att säga nej till oönskad uppmärksamhet. Hon möter Erich, en ung skogshuggare, och de blir intresserade av varandra.
Scen 8 – I fruktträdgården utanför Heinz föräldrahem
Heinz presenterar Brigitte för sina föräldrar och sin syster, och hon försöker göra ett gott intryck genom att hjälpa till i hushållet. Heinz föräldrar uttrycker sin önskan att han ska hitta en mer förmögen partner.
Scen 9 – I Paulas trånga föräldrahem
Paula bjuder hem Erich och diskuterar sina drömmar och ambitioner med honom. Hon uttrycker sin önskan om ett annat liv än det hon har.
Scen 10 – I Erichs hem (en bondgård på berget)
Paula och Erich besöker Erichs hem där hans familj är misstänksam och slår honom. De är rädda att han ska lämna dem om han gifter sig med Paula.
Scen 11 – I storstadens fabrik
Brigitte fortsätter sitt arbete i fabriken och drömmer om en framtid med Heinz och att bli en del av hans affärer. Hon väntar på honom efter arbetet, men får inte hålla hans hand.
Scen 12 – I Brigittes och hennes mors lägenhet
Brigitte och Heinz har ett sexuellt möte, och Brigitte hoppas att ett barn kommer att leda till en mer permanent relation och en framtid tillsammans.
Scen 13 – I fabriken på landet
Paula bestämmer sig för att sluta på sömmerskeskolan och söka lyckan med Erich.
Scen 14 – I Paulas trånga föräldrahem
Paula förbereder sig för att ta steget fullt ut i sin relation med Erich.
Scen 15 – På byns torg
Erich och Paula blir sedda när hon tar med sig honom till ladan, där de har sex.
Scen 16 – I fruktträdgården utanför Heinz föräldrahem
Brigitte upptäcker Heinz med en ung kvinna, Susi, vilket hotar hennes framtidsdrömmar. Hon känner stark rivalitet mot Susi, även om den unga kvinnan har egna intressen.
Scen 17 – I Paulas trånga föräldrahem och på byns torg
Paula brottas med de sociala konsekvenserna av hennes graviditet och relation med Erich, som inte står upp för henne. Hennes moster avkräver Erich ansvar vilka leder till att byn får kännedom om graviditeten. Paula misslyckas med att hämta hem Erich. Hon föder deras dotter.
Scen 18 – På en strandpromenad
Brigitte konfronteras med Heinz flirtande med Susi och måste hantera sin svartsjuka och oro för framtiden.
Scen 19 – I Brigittes och hennes mors lägenhet
Brigitte utnyttjar Heinz kåthet på Susi för att ha oskyddat sex, vilket gör henne gravid. Brigitte ser det om en seger och en säkrande av sin framtid.
Scen 20 – Bröllop i stad och land
Parallella bröllop äger rum med Paula och Erich samt Brigitte och Heinz, där de olika brudparen har olika visioner och förväntningar på sitt framtida liv.
Scen 21 – I Paulas trånga föräldrahem
Paula och Erichs relation blir mer komplicerad när Paula försöker hantera en nyfödd. Erich våldtar Paula.
Scen 22 – I fruktträdgården utanför Brigittes och Heinz hem
Brigitte och Heinzs relation utvecklas när de bygger ut sitt hem, och vi ser hur Heinz föräldrar kämpar med att acceptera förändringarna.
Scen 23 – I en Simca
Paula kämpar med sitt nya liv med Erich och barnen, och det blir tydligt att hon försöker upprätthålla en illusion av frihet.
Scen 24 – I Paulas trånga föräldrahem
Paula kämpar med vardagen och sin självkänsla när hon jämför sig med de andra kvinnorna i butiken där hon en gång arbetade.
Scen 25 – I fruktträdgården utanför Brigittes och Heinz hem
Brigitte och Heinz bygger om sitt hem, och Susi, som nu är förlovad och väntar barn, återvänder för att visa upp sitt nya liv.
Scen 26 – En bakgata utanför en biograf
Paula försöker hitta någon form av flykt från sitt problemfyllda liv, även om det innebär att göra saker hon inte är stolt över: Hon säljer sin kropp till män för att få råd med en
lägenhet.
Scen 27 – På värdshuset
Paulas livsval leder till rykten och förakt från byborna, vilket ytterligare komplicerar hennes redan svåra situation.
Scen 28 – I Paulas trånga föräldrahem
Paula konfronteras med konsekvenserna av sina val och tvingas lämna sina barn bakom sig när hon lämnar byn för att hitta en ny start.
Scen 29 – I storstadens fabrik
Historiens cirkel sluts när Paula tar över Brigittes plats i fabriken, medan Brigitte nu lever det liv hon drömde om. Paula inser att hon inte har någon annanstans att gå, och accepterar sitt öde i fabriken.
Intervjuer med konstnärliga teamet
Regissören Franciska Éry – om våld, humor och att regissera sångare med hus på sina huvuden
Världspremiären av Älskarinnorna innebär en hemkomst för regissören. Inte bara för att den sker i barndomens Sverige, utan också för att hon från första stund känt sig hemma i Jelineks feministiska klarsyn och avslöjande humor.
”Hennes skarpa blick ger oss tillåtelse att skratta åt det absurda i all misogyni”, säger hon. ”Aldrig på kvinnornas bekostnad. Inte på männens heller.”
Nej, Älskarinnorna är ett stycke originell samhällssatir, skriven med en lustfylld och rytmisk prosa. Med sin drastiska klarhet är det en berättelse som, enligt Franciska, praktiskt taget tigger om att sättas upp på scen.
Den känns som en teaterpjäs och just därför lockas hon av utmaningen att göra den som opera. En konstform som hon kärleksfullt beskriver som ”ett ganska absurt medium – med sin upphöjda verklighet och figurer som väsnas på varierande volym”.
Franciska Éry under repetition på Norrlandsoperan. Foto Peter Hållsten
Öst möter väst
Franciska, född i Ungern, bodde några formativa barndomsår i Sverige. Luften känns bekant här, säger hon – och på många sätt är även projektet en hemkomst. Tillsammans med designern Basia Bińkowska, som på kort tid blivit som en syster för henne, och resten av teamet, skapar hon en värld där öst möter väst i ett gemensamt omhändertagande av vårt europeiska kulturarv.
Fortfarande relevant
Man skulle kunna tro att mycket har förändrats sedan Elfriede Jelinek skrev sin debutroman för femtio år sedan. Men Franciska påpekar att romanens syn på det patriarkala samhället fortfarande känns relevant idag. På sina håll har stått stilla. Delar av scenkonstbranschen känns exempelvis frustrerande traditionell och hierarkisk. Som yngre kvinna upplever Franciska ofta att hon måste bevisa sig som regissör, vilket tar tid från själva arbetet.
”Ibland fantiserar jag om att maskera mig, bara för att spara lite tid.”
Öppenhet och mod
Så har det lyckligtvis inte varit i Umeå. Alla inblandade har med stor entusiasm kastat sig över produktionen. Franciska berömmer särskilt ensemblen för sitt stora mod och öppenhet.
I början av repetitionsperioden satte de sig i en cirkel för att fritt lufta sina farhågor och förhoppningar kring det blivande verket. Hur skulle de ta sig an den cyniska dråpligheten i librettot, den direkta känslostarka musiken, det snabba tempot och de vidriga scenerna?
Solister bildar kör
För det första är det viktigt att alla förstår sin plats vid det löpande bandet, understryker regissören. Operan utspelar sig i en stiliserad BH-fabrik och solisterna är en del av kören, det vill säga fabrikens arbetare, klädda i likadana overaller och fångade i samma mönster.
Verket kräver ett tajt ensemblespel och även en medveten användning av scenografiska element.
”Vi ville ha ett starkt och surrealistiskt visuellt språk i föreställningen. De två föräldraparen som dyker upp i berättelsen har till exempel ’hushuvuden’, eftersom deras husliga roller helt har tagit över deras personligheter. De är arketyper eller varnande exempel. Och när man spelar med ett hus på huvudet, så måste man maximera varje rörelse och gest, som en mimare. Det är väldigt kul, vi skrattar mycket under repetitionerna,” berättar Franciska.
Förväntat våld
För det andra är det inte solisternas jobb att uppfyllas av harm och avsky inför händelseförloppet – de ska leverera ett skeende som publiken får tolka och reagera på. Däremot måste aktörerna förstå sina karaktärer, exempelvis hur förväntat våldet är i denna värld. I stället för att rygga undan i förfäran, spänner de magen inför slagen.
Arbetet med våldet, inte minst det sexuella, kräver sin särskilda saklighet och koreografi. Därför har Franciska insisterat på att få samarbeta med en intimitetskoordinator, en yrkesroll som har blivit vedertagen i filmindustrin, men som hittills varit ovanlig på svenska scener.
”Nilla Hansson har varit till enorm hjälp för oss, både när det gäller att skapa en realistisk känsla i scenerna och att få arbetsmiljön att kännas säker och bekväm för alla. Det är första gången som Norrlandsoperan jobbar med en intimitetskoordinator och jag är väldigt glad över att vi har med henne i teamet.”
Regissörens jobb
Känner sig Franciska som en förnyare av operakonsten?
”Det finns så många förnyare”, svarar hon, ”både nu verksamma och tidigare”.
Men givetvis vill hon vara en av dem som tar konstnärliga risker. Det behöver inte nödvändigtvis vara på ett extravagant och uppenbart sätt, det verkligt radikala kan lika gärna ske i repetitionssalen.
I Älskarinnorna är allting nytt – musiken, librettot, teamet. Men helt oavsett verk så är det regissörens jobb att presentera sin värld med omsorg, konstnärlig integritet och nyfikenhet.
”Om jag inte är nyfiken, så har jag ödslat bort en möjlighet.”
Text: Hanna Kangassalo
Designern Basia Bińkowska – om besöket på verklighetens BH-fabrik
Med sin scenografi och kostymdesign för Älskarinnorna vill Basia Bińkowska fånga berättelsens unika blandning av sorg och komik, realism och surrealism. Många av detaljerna har hon hämtat direkt från BH-fabriken utanför regissörens hemstad Budapest.
Själv växte Basia upp nära Włocławek, i centrala Polen, där hon tidigt fick upp ögonen för konst och musik. Trots att hon får rysningar när hon passerar sin gamla musikskola, där undervisningen var mycket sträng, känner hon en tacksamhet för den magi som hon också upplevde där.
När hon som sjuttonåring såg Dostojevskijs novell Den ödmjuka i en postdramatisk scenuppsättning, så hittade hon sitt kall i livet.
”Alla beslut som jag tagit sedan dess, har jag tagit för att få jobba med det här – att skapa världar på scenen.”
Basia Bińkowska tillsammans med Alexandra Büchel och kostymmästare under klädprovning. Foto Peter Hållsten
En brutal plats
Precis som regissören Franciska Éry, utbildade sig Basia i Storbritannien och inledde sin karriär i London. En stad som med sina absurda hyror och extrema konkurrens är en brutal plats för unga konstnärer, men också en lockande smältdegel av nyskriven och klassisk dramatik.
”De första åren var jag tvungen att arbeta extremt mycket för att hålla mig flytande. Det var väldigt lärorikt”, konstaterar hon.
Designprocessen
Det hon älskar mest med sitt yrke är början på designprocessen. Det är då, tillsammans med regissören, som hon skapar det visuella konceptet som återspeglar och förstärker verkets dramaturgi.
Arbetet med Älskarinnorna tog fart hemma hos Franciska i Budapest, där de tillsammans började bläddra i varsitt exemplar av Jelineks kortroman, det ena på polska och det andra på ungerska.
”Vi märkte snart att vi hade strukit under precis samma fraser och läst boken på exakt samma sätt. Det har antagligen med vår östliga bakgrund att göra – hur vi ser på sociala mönster. Vi föll båda för Jelineks speciella blandning av sorg och komik.”
Duon lyssnade också noga på rytmiken och framåtrörelsen i Jenny Wilsons musikaliska mock-up och skissade sedan fram operans 29 scener.
Rundtur på fabriken
Redan från början visste de att operan skulle utspela sig i BH-fabriken där Paula och Brigitte arbetar.
Skulle de inte åka och se efter hur en sådan fabrik kunde se ut på riktigt?
Sagt och gjort. De tog det tidiga morgontåget till textilfabriken Diadal i Kapuvár, vid gränsen mot Österrike. Där fick de ett varmt mottagande av fabrikschefen och en ordentlig rundtur på anläggningen.
Det blev en omtumlande upplevelse för Basia:
”Arkitekturen, interiören och hur arbetarna var klädda – allt kändes som en resa bakåt i tiden. Kvinnorna som arbetade där påminde mig om mina släktingar. Många av dem var äldre och hade arbetat med specifika delar i produktionslinjen hela sina vuxna liv. Jag blev väldigt rörd av alltihop.”
Att Elfriede Jelinek valt denna arbetsplats åt sina kvinnliga huvudkaraktärer var ett genidrag, tycker Basia:
”Intimiteten i produkterna som de skapar i kombination med det industriella maskineriet och de monotona sysslorna… det är briljant.”
Upphöjd realism
Efter platsbesöket flödade inspirationen. Från sina många mobilbilder, hämtade hon föreställningens färgskala med dämpade pasteller, formen till syborden och scenrummets generella arkitektur.
Hon skapade också ett grafiskt mönster med rader av bysthållare, som även bildar kvinnoansikten. Detta mönster återkommer i såväl kostymer som möbler. Ja till och med på toalettstolen.
”Scenografins uppgift är inte primärt att efterlikna en verklig miljö”, påpekar Basia – ”utan att förmedla verkets budskap i en sceniskt begriplig form.”
I Älskarinnorna finns detta budskap insytt i fållen mellan vardagslivets krasshet och surrealism.
Text: Hanna Kangassalo
Tonsättaren Jenny Wilson – om förlösande feberdrömmar och öppna spjäll
I tjugo års tid har Jenny Wilson gått sin egen väg som låtskrivare och artist. Älskarinnorna är hennes första opera. Men när du läser det här, har hon redan gett den vidare.
Jenny Wilson är ständigt aktuell med nya projekt. Utöver Älskarinnorna har hon just släppt en EP om unga hemmasittare. 2025 bjuder även på fler sceniska samarbeten och två nya album, varav det ena är en samlingsskiva för att uppmärksamma sina tjugo år som soloartist.
”På sista tiden har jag faktisk lagt lite kärlek på min egen diskografi. Det är sällsynt, men kul. Ett jubileum är en chans att stanna upp en stund och känna efter vad man står för. Så är det säkert för Norrlandsoperan också.”
Jenny Wilson gör sin operadebut som tonsättare. Foto Henrik Folkesson
Minioperor
Helt riktigt. Inför jubileumssäsongen 24/25 ville Norrlandsoperan, förutom att blicka bakåt, även markera ett nytt kapitel genom ett modigt beställningsverk.
För detta behövdes inte bara en djärv och driven historia – Elfriede Jelineks debutroman från 1975 – utan också en orädd musikalisk storyteller. Operachefen Dan Turdén kontaktade Jenny Wilson, vars tematiska kompositioner han beskrivit som ”minioperor”.
Jenny förstår vad han menar. Genom hela sin solokarriär har hon arbetat med starka teman och tydliga scener som hon utforskat på sina album. Råmaterialet är allt som oftast självupplevda, ibland traumatiska upplevelser.
Men hennes skapandeprocess börjar sällan med en färdig historia, utan med fysiska känslor och sensationer.
”Jag identifierar mig mycket med dansare faktiskt. Musiken är för mig en kroppslig och känslomässig upplevelse.”
Hallucinationer
Den här gången var förutsättningarna för skapandet helt annorlunda. Berättelsen fanns ju redan där, i form av librettot som Erik Norberg omsorgsfullt skapat utifrån Elfriede Jelineks text.
”Jag tittade på replikerna och kände mig skräckslagen”, minns hon.
Sedan fick hon feber och låg utslagen en vecka. Om nätterna hallucinerade hon om operan.
”Det var som att jag arbetade i sömnen. När febern till slut släppte, gick jag till studion och satte igång med öppna spjäll.”
Under två och en halv månad återvände Jenny dagligen till sin fönsterlösa skrubb i källarplanet, för att med hjälp av syntarnas spakar och reglage koppla upp sig mot det hon kallar ”en andlig dimension”.
”Det var otroligt tillfredsställande att se verket växa fram. Jag bockade av scen efter scen och behövde sällan gå tillbaka. Verket växte fram kronologiskt.”
Rastlöst och rytmiskt
Men musiken fanns egentligen redan på Jelineks boksidor, påpekar hon. Hon hade känt den vid första läsningen. Rytmisk, kantig och rastlös, med många omtag och loopar.
Det var romanen som fick henne att gå tillbaka till sina långvariga inspirationskällor Philip Glass och Michael Nyman, minimalister som med sina repetitiva musikstrukturer ofta skapar ett hypnotiskt driv. Men hon la också mycket tid på att rota fram avantgardistiska och storskaliga musikverk som hon aldrig hade hört förut.
Melodispråket
Säkert finns det många olika influenser att hitta i operan, för den som letar. Och säkert kommer Wilson-fansen att känna igen sig i melodispråket.
”Men det där är svårt för mig att avgöra, för även när jag själv tycker att jag genomgått en stor transformation och gjort någonting helt annorlunda, så verkar andra fortfarande kunna känna igen mitt DNA.”
En spännande fas i processen var samarbetet med Johan Siberg, vars uppgift var att arrangera Jennys inspelade rytmer, syntarrangemang och sångstämmor till orkestern och solisterna.
”Det var fascinerande att se hur han översatte minsta röstvrängning till faktiska noter.”
Musiken är fri
Att därefter skicka vidare verket till dirigent, orkester, sångare och regissör har inte varit det minsta jobbigt. Tvärt om.
”I det här ständiga skapandet som pågår i hög fart, är det otroligt lustfyllt att lämna vidare till andra. Jag försöker låta musiken vara så fri som jag bara kan. Det är inte upp till mig att avgöra vad någon ska tänka eller känna kring den. Nu vill jag bara uppleva allting, tillsammans med resten av publiken.”
Text: Hanna Kangassalo
Musik och libretto
Jenny Wilson är en svensk artist, låtskrivare och producent. Hennes musik är elektroinfluerad och energisk och låttexterna är konfrontativa, inte sällan samhällskritiska. Samtidigt backar hon inte för att vara sårbar och personlig. Från indiepopstjärna som sångare och gitarrist i First Floor Power till hyllade soloalbum med starka teman har Wilson gjort sig känd för sitt orädda musikaliska uttryck och sin kompromisslösa arbetsmetod. Hon har skrivit musiken till ett tiotal pjäser tidigare, men Älskarinnorna är hennes första opera. Hennes musik rör sig fritt mellan influenser från gospel till Kraftwerk och hon är just nu också aktuell med den nysläppta EP:n FANTASY FINALLY FOREVER, med fyra låtar inspirerade av ungdomar som lever i utanförskap. Genom åren har Jenny Wilson belönats med en rad Grammisar och ett flertal andra priser. 2023 blev hon invald i Swedish Music Hall of Fame.
Erik Norberg, född 8 augusti 1967 i Kiruna, är en svensk dramatiker, manusförfattare, dramaturg och kompositör. Han är utbildad vid Dramatiska Institutet 1994-1997 i teaterdramatik och dramaturgi. Erik Norberg skriver, bearbetar och undervisar i manus för scen, film, TV och radio, samt komponerar musik. Bland hans senare produktioner finns libretto och musik för musikalen Bläck eller blod på Riksteatern och Danskjävlar på Byteatern Kalmar. Erik är Filmkonsulent på Filmpool Nord sedan 2023. Medlem i Sveriges Dramatikerförbund sedan 1997 och i SKAP (Sveriges kompositörer och textförfattare) sedan 2013.
Johan Siberg är utbildad dirigent och jazzpianist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Han inledde sin professionella karriär 2010 som musikalisk ledare på Östgötateatern, Norrköping. Där var han verksam som teaterns kapellmästare i fem år mellan 2010-2014. Sedan dess har han varit frekvent anlitad som kapellmästare, arrangör och dirigent på många av Sveriges största teatrar. Som dirigent har Johan jobbat med orkestrar som Norrlandsoperans symfoniorkester, Norrköpings Symfoniorkester, Copenhagen Phil (DK), Aarhus Symfoniorkester (DK), Stockholm Concert Orchestra och Stockholms Blåsarsymfoniker med flera. I rollen som dirigent sågs han senast på Norrlandsoperan vid konserten Deportees möter Norrlandsoperans symfoniorkester.
Siberg var musikaliskt ansvarig och kapellmästare för musikalen Änglagård på Oscarsteatern i Stockholm 2023-2024, arrangör och dirigent för Tomas Andersson Wijs konserter tillsammans med olika orkestrar runt om i landet under 2023 och musikaliskt ansvarig och kapellmästare för musikalen Company på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm 2024. Under 2025 är han även aktuell som arrangör och dirigent för musikalen Chicago på Malmö Opera.
Läs mer: https://johansiberg.com/
Konstnärligt team
Norrlandsoperans chefdirigent Eduardo Strausser är född 1985 i São Paulo, Brasilien, och är sedan några år tillbaka bosatt i Berlin. Han är en flitigt anlitad dirigent och har arbetat med orkestrar i Sydamerika, Europa, USA, Australien och Nya Zeeland. Han är även en erfaren operadirigent, något som utvecklades under hans period som Resident Conductor vid Teatro Sao Paolo mellan 2014–2016. Redan under sina studier vid Zurich University of Arts utvecklade Eduardo ett intresse för verk av samtida tonsättare, något som han tar med sig till Norrlandsoperan. Han utsågs till chefsdirigent och programansvarig på Norrlandsoperan som startade hösten 2024 med uppdrag fram till och med våren 2027.
Eduardo Strausser har även regelbundna samarbeten med Kansas City Symphony och City of Birmingham Symphony Orchestra, samt dirigentuppdrag med Bamberger Symphoniker, Utah Symphony Orchestra, Royal Northern Sinfonia, Orchestre de Montpellier och Argovia Philharmonic. Tidigare samarbeten innefattar orkestrar i Europa som Antwerp Symphony Orchestra och Royal Philharmonic Orchestra. I USA har han arbetat med symfoniorkestrarna i North Carolina, Detroit och Indianapolis. Han har även arbetat med Sydney och Queensland symfoniorkestrar samt med New Zealand och West Australian symfoniorkestrar.
Läs mer: https://www.eduardostrausser.com/
Franciska Éry är en ungersk teater- och operaregissör med ett intresse för tvärdisciplinära verk och platsbaserade föreställningar. Hon är född i Budapest men uppvuxen i Stockholm och Moskva. Efter en förstklassig kandidatexamen i engelska och drama från Queen Mary University of London samt en masterexamen med utmärkelse i Performance Making från Goldsmiths University of London, började hon arbeta som frilansande teaterregissör och performancekonstnär i London. Hon har även arbetat i Tyskland, Frankrike, Spanien, Österrike, Serbien och Ungern, och gör nu sin svenska debut. Hennes ungerska regidebut, Hamlet på Csokonai Nationalteatern, utsågs till en av de 55 främsta kreativa prestationerna 2020 av Highlights of Hungary.
Under de senaste åren har hon främst varit verksam inom opera och samarbetat med National Opera Studio, Royal Academy of Music, Opera Holland Park, Longborough Festival Opera och Royal Opera House. Hon regisserade den brittiska premiären av Gounods La Nonne Sanglante för Gothic Opera, en produktion som vann London OffWestend-priset för bästa operaföreställning. År 2023 var hon semifinalist i den 13:e European Opera Directing Prize, och hennes koncept för en ny, interaktiv opera, SÉISME, utvecklad tillsammans med tonsättaren Alex Ho och poeten Ar Guens Jean Mary, var finalist i FEDORA Digital Opera Prize. För närvarande är hon finalist i den prestigefyllda Ring Award, en internationell tävling för operaregissörer. Tidigare har hon deltagit i regikursen inom Royal Opera House’s Jette Parker Young Artist Programme, där hon handleddes av Katie Mitchell. Mellan säsongerna 2021–2024 var hon Artist in Residence vid Opéra Orchestre National Montpellier.
Läs mer: http://www.franciskaery.com
Basia Bińkowska utbildade sig i frikonst i sitt hemland Polen innan hon fullföljde en scenografutbildning i Storbritannien. År 2017 utsågs hon till vinnare av Linbury Prize for Stage Design, organiserad av National Theatre i London. Sedan dess har hon arbetat internationellt som scenograf. Inom opera har hon arbetat med designen för produktioner så som Bluebeard’s Castle, La Danse des Morts och Sancta Susanna på Opéra National de Lorraine, Die Fledermaus på Wilhelma Theater i Stuttgart, La Cenerentola och The Coronation of Poppea på English Touring Opera, Il Piccolo Principe på Teatro alla Scala, La bohème på Nevill Holt Opera och Scoring a Century på British Youth Opera. Bland hennes teaterproduktioner utmärks Cymbeline på Shakespeare’s Globe, Twelfth Night på Regent’s Park Open Air Theatre, Macbeth på English Touring Theatre samt Théâtres de la Ville de Luxembourg, Watch on the Rhine och Love and Other Acts of Violence på Donmar Warehouse, Vader en Moedertje vid Theatre Bellevue, Amsterdam, Arianie op Narodowy Teatr Stary i Kraków, Ivan and the Dogs på Young Vic, Mephisto [a Rhapsody] på Gate Theatre, Crooked Dances på Royal Shakespeare Company och othellomacbeth på Lyric Hammersmith.
Läs mer: https://basiabinkowska.com
Mathieu Cabanes är en fransk ljusdesigner som fann sitt kall inom ljuskonsten redan vid fjorton års ålder. Han har utmärkt sig inom scenkonstbranschen, bland annat genom sin ljussättning av operett- och operaklassiker i samarbete med den franske regissören Frédéric L’Huilier, däribland Carmen, Barberaren i Sevilla och Pärlfiskarna. Efter examen från DMA i Lyon 2017 har han medverkat i flertal prestigefyllda projekt i samarbete med ENSATT, inklusive den berömda ljusfestivalen Fête des Lumières i Lyon.
Drivkraften bakom hans arbete är en passion för den lyriska konsten, och han samarbetar regelbundet med ledande operahus och teatrar runt om i Europa. Han har ljussatt baletten Törnrosa vid Opéra National de Lyon, samt utställningen Danser l’Image för kollektivet (La) Hordes. Han har även bidragit till deras storskaliga produktion för Hermès Theme Party i Camargue. Cabanes har arbetat med internationellt erkända regissörer, däribland amerikanske Robert Wilson. År 2023 fick han uppdraget av Wilson att skapa ljusdesignen till Turandot vid Opéra de Paris. Tillsammans med regissör Franciska Éry har Cabanes arbetat med flertal produktioner vid Opéra National de Montpellier. Tillsammans hade dom världspremiär med den interaktiva digitala operainstallationen Séisme 2024. De är nu i slutskedet av projektet och har tilldelats publikpriset vid den internationella operatävlingen Ring Award i Graz, Österrike.
Emma Eastop är en scenkonstnär som arbetar med mask, kostym och attribut och är bosatt och verksam i Sverige. Hon har en kandidat i scenkonst med inriktning Mask- och Perukdesign från Stockholms Konstnärliga Högskola (2024) och en yrkeshögskoleexamen med inriktning Maskör från Hantverksakademin (2020). Efter att ha påbörjat sin karriär på Kungliga Operan i Stockholm har hon skaffat sig många års yrkeserfarenhet som kostymtekniker och föreställningsmaskör, men har efter sina studier börjat arbeta med egen design för scenkonst. Hon har bland annat gjort maskdesign till produktionen Kött på Stadsteatern Vällingby, och mask, kostym och scenografi till Seasons på Turteatern i Stockholm. Hon har även samarbetat med konstnären Arvida Byström och gjort specialeffekter till hennes utställning Cut the cake på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Emma är också aktuell med Macbeth på Borås stadsteater som har premiär hösten 2025. Hon arbetar även kontinuerligt med diverse foto- och filmprojekt för artister och konstnärer där hon ofta jobbar med till exempel lösa delar, specialeffekter och props.
På scenen
Sopranen Alexandra Büchel utbildades vid Operahögskolan i Stockholm för professor Dorothy Irving samt Jeffrey Goldberg i New York. Hon har etablerat sig som en av de främsta uttolkarna av modern och nutida musik, vilket har lett till samarbeten med framstående tonsättare som Catharina Backman, Britta Byström, Hans Gefors och många fler. Hon har gjort bejublade framträdanden som bland annat Gepopo i Le Grand Macabre av G Ligeti, Den Blinda Poetissan i Aniara av K-B Blomdahl, Lady Madeline i Usher av C Debussy/Annelies van Parys, Ottilie i Hotell Vita Hästen på Folkoperan, Charles Manson i Martin Lissels NOBODY och titelrollen i Judith/I Volcanic av Malin Bång på Theatro Municipal de São Paulo. 2017 tilldelades hon Birgit Nilssonstipendiet. Tidigare roller på Norrlandsoperan innefattar Second Niece i Peter Grimes 2009 och Gerda i Snödrottningen 2013.
”Den ivriga Paula tänker att hon vet allt om kärleken och livet, samtidigt som hon ju inte vet någonting om hur livet egentligen är. Hon dras till Erich som en mal till den farliga lågan, han drar ner henne i fördärvet, men samhället dömer ändå henne för misslyckandet. Den eviga lyckan fanns aldrig till för Paula.” – Alexandra Büchel
Läs mer: www.alexandrabuchel.com
Linnea Andreassen är en svensk mezzosopran från Uppsala, nu boende i Stockholm. Hon är utbildad vid Vadstena Folkhögskola, Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. Några av hennes roller innefattar Bradamante i Alcina av G. F. Händel på Confidencen, Ulriksdals Slottsteater 2024, Brita och Jordemor i Kronbruden av Ture Rangström och August Strindberg 2023, Andronico i Vivaldis Il Giustino på Drottningholms Slottsteater 2022, Vetenskapen i Emmy Lindströms Ålevangeliet på Folkoperan 2022 och Trommler i Viktor Ullmans Kejsaren av Atlantis på Malmö opera 2017. Linnea har stor erfarenhet av att arbeta med samtida musik, och hon har framfört ett flertal världspremiärer. För att nämna några så medverkade hon i uruppförandet av den isländska tonsättaren Karólína Eiríksdóttirs nyskrivna opera ”BLY” på Piteå Kammaropera under hösten 2021 som även besökte Norrlandsoperan och i Carl Unander Scharins opera ”The Tale of the Great Computing Machine” för KTH/Vadstena Akademi 2022.
”Brigitte har förstått hur hon ska spela spelet rätt för att kunna klättra så högt som möjligt i hierarkin utifrån hennes rätt taskiga förutsättningar. Därför hugger hon tag i elektroingenjören Heinz och likt en parasit som biter sig fast på sitt värddjur hoppas hon att han, med sina ljusa framtidsutsikter, ska ge henne det hon önskar mest i livet – tryggheten och glädjen av att äga ett eget hem. Det tråkiga är bara att Brigitte verkligen hatar Heinz… men det var länge sen hon slutade lyssna på sin magkänsla.” – Linnea Andreassen
Läs mer: https://www.linneaandreassen.se/biografi/
Hrólfur Sæmundsson inledde sina sångstudier vid Reykjavik Vocal Academy och avslutade sin masterexamen i musik vid New England Conservatory i Boston 2002. Han har spelat roller som Germont i La traviata, Wozzeck, Michele i Il tabarro, Alberich i Rheingold och Siegfried, Tomski i Spader dam samt Don Carlo i Ernani. Han sjöng även titelrollen i Norrlandsoperans uppsättning av Verdis Macbeth 2021. Han har haft en omfattande internationell karriär, både på operascenen och i konsertsammanhang, med framträdanden i bland annat Tyskland, Frankrike, Norge, Sverige, Luxemburg, Storbritannien, Irland, Italien, Nederländerna, USA samt i hemlandet Island.
Tenoren Per Lindström, född och uppvuxen i Härnösand, är utbildad vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Sedan debuten på Läckö Slott 2018 i rollen som Aubrey i Marschners Vampyren har Per hörts på de flesta svenska operascenerna bland annat vid Norrlandsoperan där han sjungit roller som Alfredo i Traviata och Valer i Tartuffe. Av andra engagemang kan nämnas Pollione i Norma vid Folkoperan, Kaj i Snödrottningen vid Kungliga Operan, Clas-Henrik i Tintomara vid Läckö Slott och Ferrando i Cosi fan tutte vid Malmö Opera, en roll som han även sjungit vid Göteborgsoperan. Säsongen 2023/2024 återvände Per till Norrlandsoperan för rollen Molqi i The Death of Klinghoffer samt till Malmö Opera för Pang i Turandot. Samma säsong framträdde han även som solist i Haydns Skapelsen med Göteborgssymfonikerna i Göteborgs konserthus. Per var Wagner-Sällskapet i Göteborgs stipendiat 2018 och tilldelades Jussi Björlingssällskapets pris 2019.
”Erich för mig är en utsiktslös person som inte direkt strävar efter något, förutom att äta och att köra sin moppe.” – Per Lindström
Natalie debuterade professionellt redan under studietiden i operasång på Högskolan för Scen och Musik vid Göteborgs Universitet, som Joanna i Sondheims Sweeney Todd på Värmlandsoperan i Karlstad 2006. Sedan dess har hon spelat roller som Blanche i Dialogues des Carmélites av Poulenc både på Malmö Opera och på Kungliga Operan, Pierette i Pierette et Jaquot av Offenbach på Malmö Opera, Marguerite i Faust av Gounod på Folkoperan, Woglinde, Helmwige och Waltvogel i Wagners Nibelungens ring på Wermland Opera samt Rosario och Grevinnan Chinchon i den nyskrivna operan Goya av Daniel Börtz på Göteborgsoperan.
”Susi är en oförstörd själ, inget tynger henne. Hon är nyfiken på livet, hon hyser en ömhet för barn och skulle vilja lösa världssvälten. Hon har gärna ögonen i en bok och älskar att bli beundrad men är inte så brydd av vad andra tycker om hennes val i livet.” – Natalie Hernborg
Den svenske basbarytonen Markus Schwartz har en lång lista med roller som opera- och konsertsolist. Markus Schwartz fick sin utbildning vid Sibeliusakademien i Helsingfors och vid Operahögskolan i Stockholm. Markus Schwartz har synts i roller som bland annat Sakristanen i Tosca, Leporello i Don Giovanni, Doktor Bartolo i Barberaren i Sevilla Masetto i Don Giovanni, Monterone i Rigoletto, Schaunard i La Bohème, Alidoro i Askungen, Barone Douphol i La traviata, Bartolo i Figaros Bröllop och Geronio i Rossinis En turk i Italien. Han var sommaren 2023 gäst vid Savonlinna Opera Festival där han framträdde som Papageno i Trollflöjten. Markus Schwartz framträdde senast på Norrlandsoperans stora scen redan tidigare denna jubileumssäsong i uppsättningen av Rossinis Italienskan i Alger hösten 2024.
”Jag ser oss på scenen som en fabrik som tillverkar en opera inför publikens ögon. I olika scener är vi olika sorters kugghjul som får maskineriet ”Operan” att gå framåt. Mina två papparoller fyller funktionen ”en patriark som kräver, men inte ger, trygghet”, faktiskt båda två. Där Paulafarsan skäms för sitt liv, sin familj, sina tillkortakommanden, och Papi har fullt upp med att försöka hålla upp en fin fasad och gör allt för att klättra på samhällsstegen.” – Markus Schwartz
Susanna Levonen är fast anställd vid Norrlandsoperan. Några av hennes roller på Norrlandsoperan är Marie i Wozzeck, Carmen, Lady Macbeth i Macbeth, Chrysothemis i Elektra och Marie Curie i Mats Larsson Gothes Blanche och Marie. Susanna har gästspelat bland annat som Salome, Amneris, Eboli, Marie, Magda Sorel och Senta vid scener som Malmö Opera, Staatstheater Kassel, Vlaamse Opera, Theater Pforzheim, Göteborgsoperan och Folkoperan. För sin Sieglinde i Wermland Operas Ring nominerades hon Sängerin des Jahres av Opernwelt.
”Att spela Mammi till Heinz och Heinzsystern är en rolig utmaning. Risken att förlora sin egen personlighet om man går för hårt in i föräldrarollen gestaltas genialiskt med att vi bär våra hus på huvudet och aldrig visar ansiktet. Mammi är full av fördomar, ser sig som förmer än andra och ingen är god nog åt hennes gunstling Heinz – i alla fall inte Brigitte!” – Susanna Levonen
Charlotte Hellekant är en av Skandinaviens ledande mezzosopraner. Under sin karriär har hon gjort avtryck på operascener på båda sidor om Atlanten, som Metropolitan Opera, Opéra national de Paris, Berlins samtliga operor och Salzburg Festival för att nämna några. Några höjdpunkter ur den stora rollistan inkluderar debuter som Carmen på Glyndebourne Festival, Clairon i David Martons produktion av Capriccio på La Monnaie och som Charlotte i Höstsonaten på Malmö Opera. Några av hennes senaste roller var Judith i en omtalad produktion av Riddar blåskägg på Edinburgh International Festival och på Bayerische Opera i München i rollen som Jitsuko i Hanjo av Toshio Hosokawa. Hosokawa komponerade även rollen Murasame i Matsukaze samt monodramat The Raven för just Hellekant som hon framförde och iscensatte för Grand Theatre du Luxembourg och Theatre des Bouffes du Nord i Paris. Senaste hon var på Norrlandsoperan var i rollen som Marilyn Klinghoffer i den första svenska uppsättningen av John Adams The Death of Klinghoffer hösten 2023.
”Paulamorsan är en av alla morsor som utstått slit, stryk, och snålt med både pengar och ömhet. Detta har gjort henne bitter och missunnsam mot sin familj och världen. Heinzsystern är en av alla unga kvinnor som formats av sin omgivning att tro att lycka och framtid, kanske status, är barn och en make med jobb och ett fint hus.” – Charlotte Hellekant
Norrlandsoperans symfoniorkester
Violin I
Miguel Chamorro, Andreas Olsson, Matias Malmqvist, Lucy Baker, Kitiara Braune, Per-Erik Andersson, EvaBritt Molander, Kersti Wilhelmsson
Violin II
Pontus Björk, Clara Bjerhag, Thomas Nichols, Patrik Kimmerud, Lisa Erpelding, Mikhail Zatin, Håkan Svedell
Viola
Malgorzata Blaszczyk, Ester Forsberg, Åsa Hjelm, Karin Petersdotter, Faser Keddie
Cello
Bekhbat Tsagaanchuluun, Karin Bjurman, Kerstin Isaksson, Kristina Tereschatov
Kontrabas
Jan-Emil Kuisma, Charlotte Petersson, Josefin Landmér
Flöjt
Ebba Wallén, Pepita del Rio
Oboe
Yui Ito, Johannes Ögren
Klarinett
Tania Villasuso Couceiro, Jonas Olsson Hakelind
Fagott
Maria Kindell, Kirstine Lassen
Horn
Orvar Johansson, Yerang Ko, Edna Fernandes, Anders Kjellberg
Trumpet
Malin Silbo-Ohlsson, Andreas Carlsson Walleng
Trombon
Peter Nygren, Daniel Bjerhag Hedin
Bastrombon
Mathias Petersson
Tuba
Linus Mattsson
Pukor
Ian Piniés
Slagverk
Maximiliano Polo, Per Mikaelsson
Harpa
Claire Moncharmont
Piano
Jonas Olsson
Produktionsteam
Konstnärlig ledare opera: Dan Turdén
Producent: Britta Amft
Biträdande producent: Robert Dahl Norsten, Esther von Schoenberg
Inspicient: Tarja Ylinen
Regiassistent: Matilda Larsson
Dirigentassistent: Samuel Lindh
Repetitör I: Jonas Olsson
Repetitör II: Ludvig Nilsson
Textmaskinist: Ludvig Nitzler
Engelsk textöversättning: Tarja Ylinen
Intimitetskoordinator: Nilla Hansson
Orkesterchef: Anna Sjödin
Administratör orkester: Pär Freij
Administrativ assistent orkester: Birgitta Lundström
Orkesterproducent: Gene Kindell
Teknisk chef: Håkan Brohlin
Produktionsansvarig scenmästare: Stefan Sjödin Sandgren
Scentekniker: Hanna Nilsson, Kristoffer Norgren, Mikael Farstad
Produktionsansvarig ljud: Anders Nyberg
Föreställning: Lars Daniel Laestadius Johansson
Orkestertekniker: Jerry Ericsson
Produktionsansvarig belysningsmästare: Johan Jerrskog
Belysningsmästare: Paul Damade
Produktionsansvarig attributmakare/rekvisitör: Catharina Carlsson
Föreställningsrekvisitör: Linnea Öhrlund, Jenny Stade, Clara Silverlöv
Dekorationsmästare: Maja Johansson
Snickarmästare: Peter Lundmark
Smidesmästare: Fredrik Larsson
Produktionsansvarig kostymmästare: Emma Thor Domeij
Kostymmästare: Maria Öhgren-Hedberg, Susanne Lidgren, Mysan Adaméc, Sandra Wahlström
Skräddare: Kitty Grenholm
Produktionsansvarig kostymtekniker: Anna Eliasson
Kostymtekniker: Fanny Sallinen
Produktionsansvarig maskör: Amelia Cazorla Lozano
Maskör: Rute Seid Hasen
ÄLSKARINNORNA
Opera av Jenny Wilson
efter Elfriede Jelineks roman med samma titel
i svensk översättning av Aimée Delblanc
Libretto: Erik Norberg
©Rowohlt Theater Verlag
Program
Foto av Elin Berge och Norrlandsoperans kommunikations- och marknadsavdelning
Texter av Hanna Kangassalo och Norrlandsoperans kommunikations- och marknadsavdelning
Med stöd av
Norrlandsoperan ägs till 60% av Region Västerbotten och 40% av Umeå kommun. Vi erhåller bidrag från Statens kulturråd. Våra huvudsponsorer är Original tryckeri och Yamaha.
Stort tack till alla bidragsgivare, sponsorer och samarbetspartners.
Synopsis in English
Brigitte wants to be happy, Paula wants to be happy. Paula dreams of becoming a seamstress, while Brigitte already is one. Brigitte desires Heinz, Paula desires Erich. Both long for children and financial stability. They use their wit, their charm, and their bodies to gain the favor of men. But all bodies age. In this newly composed opera by Jenny Wilson, based on Elfriede Jelinek’s breakthrough novel from 1975, a painful question is brought to the forefront: How can women find happiness in a world where their success depends on men and the money they earn?
Scene 1 – Prologue
An alpine landscape where factory workers (ensemble) arrive at a lingerie factory, located both in the city and the countryside. The chorus, acting as the narrator, introduces an idyllic image of the landscape and the factory but also highlights that the workers lack perspective and are bound to their work and familie
Scene 2 – I the city factory
Brigitte, a 20-year-old seamstress, steps forward from the chorus and reflects on her life and future with her love, Heinz, who also works at the factory. She dreams of a better life beyond her current job and envisions a future where she can marry Heinz and escape the factory.
Scene 3 – Outside the countryside factory
The chorus describes life in the countryside, where Paula, a young woman dreaming of a different future than the traditional path, appears.
Scene 4 – In Paula’s cramped family home
Paula expresses her desire to become a seamstress rather than a housewife or a shop assistant, but her mother resists her wishes. Her father eventually accepts her decision when she offers her apprentice wages and promises to help on the farm.
Scene 5 – In the orchard outside Heinz’s family home
Brigitte and Heinz are in his parents’ garden, where Brigitte expresses her love for him and her hope that she won’t have to work if they are together. Heinz’s parents discourage him from choosing Brigitte, and he promises to give her an answer later.
Scene 6 – In the countryside factory
The chorus tells of Paula, who now works at the factory and naively dreams of love. She feels pressure from other women, who are jealous and protective of what they have.
Scene 7 – A dance floor in the forest
Paula attends a dance and learns to say no to unwanted attention. She meets Erich, a young lumberjack, and they become interested in each other.
Scene 8 – In the orchard outside Heinz’s family home
Heinz introduces Brigitte to his parents and sister, and she tries to make a good impression by helping with household chores. His parents express their wish for him to find a wealthier partner.
Scene 9 – In Paula’s cramped family home
Paula invites Erich to her home and shares her dreams and ambitions with him. She expresses her desire for a life different from the one she has now.
Scene 10 – In Erich’s home (a farm in the mountains)
Paula and Erich visit Erich’s home, where his family is suspicious and physically punishes him. They fear that if he marries Paula, he will abandon them.
Scene 11 – In the city factory
Brigitte continues her work at the factory, dreaming of a future with Heinz and hoping to become involved in his business. She waits for him after work but is not allowed to hold his hand.
Scene 12 – In Brigitte’s and her mother’s apartment
Brigitte and Heinz have a sexual encounter, and Brigitte hopes that a pregnancy will secure a lasting relationship and a future together.
Scene 13 – In the countryside factory
Paula decides to leave her seamstress training behind and pursue happiness with Erich.
Scene 14 – In Paula’s cramped family home
Paula prepares to fully commit to her relationship with Erich.
Scene 15 – In the village square
Erich and Paula are seen together when she leads him to the barn, where they have sex.
Scene 16 – In the orchard outside Heinz’s family home
Brigitte discovers Heinz with a young woman, Susi, threatening her dreams of the future. She feels intense rivalry toward Susi, although the young woman has her own motives.
Scene 17 – In Paula’s cramped family home and the village square
Paula struggles with the social consequences of her pregnancy and her relationship with Erich, who refuses to stand by her. Her aunt demands that Erich take responsibility, leading to the entire village finding out about the pregnancy. Paula fails to bring Erich back to her. She gives birth to their daughter.
Scene 18 – On a seaside promenade
Brigitte is confronted with Heinz’s flirtation with Susi and must deal with her jealousy and fears for the future.
Scene 19 – In Brigitte’s and her mother’s apartment
Brigitte takes advantage of Heinz’s desire for Susi to engage in unprotected sex, resulting in her pregnancy. She sees it as a victory and a way to secure her future.
Scene 20 – Weddings in city and countryside
Parallel weddings take place: Paula and Erich, as well as Brigitte and Heinz, each couple holding different visions and expectations for their future lives.
Scene 21 – In Paula’s cramped family home
Paula and Erich’s relationship becomes more complicated as Paula struggles to care for a newborn. Erich rapes Paula.
Scene 22 – In the orchard outside Brigitte and Heinz’s Home
Brigitte and Heinz’s relationship evolves as they expand their home, while Heinz’s parents struggle to accept the changes.
Scene 23 – In a Simca
Paula wrestles with her new life with Erich and their children, trying to maintain an illusion of freedom.
Scene 24 – In Paula’s cramped family home
Paula struggles with daily life and her self-worth as she compares herself to the other women working at the shop where she was once employed.
Scene 25 – In the Orchard Outside Brigitte and Heinz’s Home
Brigitte and Heinz continue renovating their home, while Susi, now engaged and expecting a child, returns to show off her new life.
Scene 26 – In an alley outside a cinema
Desperate for an escape from her troubled life, Paula resorts to actions she is not proud of: she sells her body to men to afford an apartment.
Scene 27 – At the inn
Paula’s choices lead to rumors and contempt from the villagers, further complicating her already difficult situation.
Scene 28 – In Paula’s cramped family home
Paula faces the consequences of her decisions and is forced to leave her children behind as she departs the village in search of a new beginning.
Scene 29 – In the City Factory
The story comes full circle as Paula takes Brigitte’s former place in the factory, while Brigitte now lives the life she once dreamed of. Paula realizes she has nowhere else to go and resigns herself to her fate in the factory.