Program

Ludwig van Beethoven: Egmont ouvertyr, 9 min

Lotta Wennäkoski: Prosoidia – violinkonsert, 19 min

I. So what have you to say, O poet, general, lover?
II. Word Stress
III. Prosody (BWV 1011 & Bergman)

Paus, 30 min

Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 7 i A-dur, 36 min

I. Poco sostenuto – Vivace
II. Allegretto
III. Presto
IV. Allegro con brio

Mer om konserten

Ordet prosodi syftar på talspråkets musikaliska egenskaper: rytm, tonhöjd, betoning och pauser. På det sättet finns stora likheter mellan talspråket och musiken, och detta samband ligger till grund för Lotta Wennäkoskis (född 1970) violinkonsert Prosoidia, ett beställningsverk av Norrlandsoperan, BBC Radio 3 och Lahtis Symfoniorkester. Verket är tillägnat den ryska violinisten Ilya Gringolts, som också spelar kvällens Sverigepremiär. Med hela världen som scen ägnar sig Ilya Gringolts både åt den stora orkesterrepertoaren och samtida musik.

Wennäkoski inledde arbetet med konserten våren 2022, kort efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Som motto för sin konsert valde hon en pacifistisk fras skriven av den ryska poeten Marina Tsvetajeva, som vid första världskrigets utbrott förtvivlat skrev: ”Det finns ingen anledning för människor någonstans på jorden att kämpa. Titta – det är kväll, titta, det är nästan natt: Vad har du att säga, o poet, general, älskare?”

Frasens sista fråga citeras i den första satsen i Prosoidia, som också innehåller instruktioner inspirerade av talspråket, till exempel parlando (som att tala) och sussurrando (som att viska). Den andra satsen, ”Word Stress”, anspelar både på det finska och ungerska språket, som har gemensamt att betoningen alltid ligger på den första stavelsen i ett ord. Därtill är musiken inspirerad av Ingmar Bergmans film Viskningar och rop, där två systrar efter många års tystnad börjar tala med varandra igen. Efter en stund ersätts talet med satsen ”Sarabande” ur Bachs femte solocellosvit. Den melankoliska tredje satsen i Wennäkoskis konsert heter därför ”Prosody (BWV 1011 & Bergman)”.

Konserten avslutas med Ludwig van Beethovens (1770–1827) sjunde symfoni, komponerad sommaren 1811. Beethoven var då 42 år och på väg att bli döv, och både världsläget och livet var prövande. Napoleon hade belägrat Beethovens hemstad Wien, och ett par år tidigare hade tonsättaren blivit lämnad av sin älskade Josephine Brunsvik. Under några sommarmånader hämtade han kraft på sanatoriet i Teplitz i Böhmen där han också fullbordade symfonin. Vid uruppförandet i Wien dirigerade Beethoven själv konserten, och musiken ska ha gjort så djupt intryck på publiken att de omedelbart ville höra den andra satsen en gång till. När Richard Wagner första gången hörde symfonin blev han fullständigt hänförd, och beskrev musiken som ”dansens apoteos” – alltså som någonting gudomligt. Ibland har den andra satsen tolkats som Beethovens kommentar till Napoleons kallhamrade krig. Finalen, i gengäld, har uppfattats som ett ode till friheten och glädjen.

Dirigent för kvällens konsert är Olari Elts, musikchef och chefsdirigent för Estlands nationella symfoniorkester.