Korngold och Tjajkovskij på Sara Kulturhus

Mer om konserten

Tonsättaren Andrea Tarrodis verk Solus är en kommentar till den isolering och ensamhet som var en av följderna av coronapandemin. Ordet solus är latin för just ensamhet, och i musiken formar Tarrodi klarinetter och flöjter till ett slags virus som planterar sig i orkestern och växer till ett stort crescendo. Stycket är även en musikhistorisk milstolpe: när Tarrodi komponerade det 2020 till den brittiska konserten Last night of the proms var det första gången BBC gav uppdraget till en svensk kvinnlig tonsättare.

Andrea Tarrodi (född 1981) är en av vår tids mest hyllade svenska tonsättare, med uppdrag inom olika genrer och för varierande typer av ensembler. 2018 debuterade hon som operatonsättare med kortoperan Sigrid H på Kungliga Operan. 2023 komponerade hon operan Sylvia på Piteå Kammaropera och 2024 barnoperan Vilse, även denna på Kungliga Operan.

När Erich Wolfgang Korngold (1897–1957) komponerade sin konsert för violin och orkester 1945 hade han redan använt delar av huvudtemat i filmmusiken till filmen Another Dawn 1937, och året innan dess i Anthony Adverse – för vilken han också fick en Oscar för bästa filmmusik. Född och uppvuxen i Wien hade Korngold 1934 flytt undan nazisterna och bosatt sig i USA, där han blev en av de mest anlitade och hyllade tonsättarna i Hollywood. Hans tonspråk genomsyras av stora klanger, breda penseldrag och omväxlande musikaliska former. Violinkonserten var det första större verk Korngold komponerade som pekade åt ett annat håll än den rena filmmusiken. Han tillägnade konserten Alma Mahler-Werfel, en god vän som precis som Korngold hade flytt från nazisterna och bosatt sig i Kalifornien. Vid uruppförandet i februari 1947 var det violinisten Jascha Heifetz som spelade solostämman, och konserten fick ett blandat mottagande. Av en kritiker jämfördes den i hyllande ordalag med Felix Mendelssohns violinkonsert – New York Times rynkade dock på näsan och tyckte musiken var för smetig.

Konserten är komponerad i D-dur – en vanlig tonart för violinkonserter. Även upplägget om tre satser är typiskt, där den första satsen är energisk, den andra lugnt sublim och den avslutande finalen fylld av kraft med inslag av folkdans. Genom hela konserten ges violinisten stort utrymme, ofta i det högsta registret. I orkestern ingår vibrafon, xylofon, harpa och celesta – instrument som ger konserten ett skimrande drag. Solist i konserten är violinisten Ellinor D’Melon, som gästade senast Norrlandsoperans symfoniorkester i augusti 2023 då hon framförde Benjamin Brittens violinkonsert.

Den ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskijs (1840–1893) andra symfoni kallas ”Den ukrainska”, detta eftersom tonsättaren utgick från tre folksånger som han hörde i Kaminka, en by öster om Charkiv, där hans syster hade ett sommarhus och där han tillbringade sommaren 1872. Den andra symfonin skiljer sig från Tjajkovskijs övriga inte minst genom den glädje och livskraft som genomsyrar musiken. I första satsen hörs ett horn och därefter en fagott spela ett tema ur en folkvisa om floden Volga. Istället för en långsam sats kommer därefter en marsch, som övergår i den tredje satsens vilda klanger. Den sista satsen innehåller ett tema från folkvisan Tranan, som en åldrad man anställd i hushållet ska ha sjungit för Tjajkovskij medan han komponerade. Vid uruppförandet i Moskva i februari 1873 hyllades symfonin både av publik och kritiker.

Dirigent vid konserten är Eugene Tzigane, född i Japan 1981 och chefdirigent för Kuopios symfoniorkester i Finland.