Handling
Akt I
Elvira och hennes make Mustafà har en firma som säljer ekologiska blåbär tillsammans. Eftersom ingen vill plocka bär längre, har de satt i system att fånga in influensers som kommer från Stockholm för att ta bilder på sig själva i den vackra naturen.
De hamnar i stället i bärfabriken och får slava vid det löpande bandet.
Elvira gråter för att Mustafà har drabbats av en medelålderskris och tröttnat på henne. Han är besatt av träning och periodisk fasta. Zulma, Elviras mamma som bor hos dem, försöker trösta. Då kommer Mustafà – hjärtligt trött på sin hustru och fullständigt immun mot hennes böner om återförening, han är helt inställd på sitt nya hälsosamma liv. Tyvärr gör det honom både hungrig, trött och på dåligt humör.
När kvinnorna försvunnit befaller Mustafà sin högra hand och ledare för jaktlaget Haly, att skaffa fram en ny kvinna. En stockholmska. Sin hustru tänker han istället gifta bort med slaven Lindoro.
Lindoro, före detta influenser och tillfångatagen sedan tre månader, saknar sin Isabella som han är säker på väntar i Stockholm. Hans ensamma tankar avbryts av att Mustafà som stolt presenterar sin idé: ”du ska få en hustru!”. Lindoro försöker ta sig ur knipan, men lyckas inte.
Samtidigt har ett flygplan förlist i närheten av Mustafàs hus, mitt i skogen. Ombord finns Isabella, som gett sig av för att finna Lindoro. I arian ”Grymma öde!” begrundar hon sin situation: nödställd bland främlingar, men övertygad om att hon klarar sig av egen kraft.
Hennes expojkvän och resesällskap Taddeo är däremot inte lika modig. Han och Isabella fångas av Haly som är mycket nöjd med att kunna tillfredsställa Mustafà. Taddeo och Isabella blir först osams, men inser att det är bäst att de håller ihop.
I palatset tillåter Mustafà Lindoro att som en fri man bege sig tillbaka till Stockholm, på ett villkor: att han tar med sig Elvira. Då kommer Haly med den glada nyheten: en Stockholmska är hittad.
Hyllad av alla väntar han på sitt första möte med den kvinna som han är fast besluten att tämja.
Isabella anländer. Mustafà blir förtjust, Isabella förfärad. Men hon bestämmer sig för att lära honom en läxa. Taddeo rusar plötsligt in och säger sig vara Isabellas farbror, livrädd för att hamna i fängelsehålan, eller ännu värre bli halshuggen. Isabella bekräftar släktbanden.
Då dyker Elvira, Zulma och Lindoro upp för att ta farväl. Isabella och Lindoro chockas av att se varandra där och då, och alla blir förvirrade – inte minst Mustafà. Men Isabella kräver att Elvira ska stanna och begär att få Lindoro som privat slav. Allt snurrar för de inblandade: ”Som ett skepp bland vågor och rev, på väg mot förlisning.”
Akt II
I början av andra akten skrattar Elvira, Zulma och Haly åt det faktum att Mustafà gör sig till allmänt åtlöje. Mustafà själv är bjuden på kaffe av Isabella senare på dagen.
Samtidigt anklagar Isabella Lindoro för svek – han tänker gifta sig med en annan! Lindoro försäkrar Isabella sin kärlek och tillsammans beslutar de sig för att fly.
Mustafà, på väg till Isabella, hejdas av Taddeo, som än en gång tror att han ska bli halshuggen. I stället utnämns han till Mustafàs Kajmakan, en slags hedersvakt, och hyllas som en stor och stark krigare. Taddeo, som är IT tekniker, är osäker på om Kajmakan-rollen passar honom.
Kaffebjudningen närmar sig. Isabella befaller Lindoro att göra kaffe, säger till Elvira att gömma sig i rummet och gör sig sedan färdig. Samtidigt instruerar Mustafà Taddeo att på en given signal: en nysning, lämna rummet och låta honom vara ensam med Isabella. Så börjar bjudningen.
Efter ett kort samtal låtsas-nyser Mustafà, men Taddeo rör sig inte ur fläcken. Isabella bjuder in Elvira, och Mustafà blir alltmer irriterad: han hade tänkt förföra Isabella i ensamhet. Allt slutar i kaos.
Haly filosoferar för sig själv över Stockholmska kvinnors list och förmågor.
Taddeo avslöjar för Lindoro att han inte alls är Isabellas farbror, utan hennes älskare, och att han är säker på att det är honom Isabella egentligen älskar. Lindoro tar det med ro. När Mustafà kommer börjar Lindoro berätta hur mycket Isabella innerst inne längtar efter Mustafà.
Mustafà vill genast springa dit, men hejdas av Lindoro: enda sättet att vinna Isabella är att bli medlem av en viss orden: ”Pappataci” (Titta-på-och-hålla-tyst-orden). Förblindad av åtrå går Mustafà genast med på detta, och avlägger ett Pappataci-löfte inför Taddeo och Lindoro.
Isabella samlar alla inför slutet: flykten till Stockholm och befrielsen av alla slavar.
Nu börjar invigningsriten för Pappataci Mustafà. Han blir döpt och måste sedan genomgå en prövning: han skall äta och dricka och tiga, oavsett vad som händer. Inför Mustafàs ögon förklarar Isabella och Lindoro varandra sin kärlek. Mustafà blir först upprörd, men förstår att detta hör till provet. När sedan Isabella, Lindoro och Taddeo inleder sin flykt sitter Mustafà lugnt kvar och tiger.
Till sist inser Mustafà att han är lurad. Han ber Elvira att förlåta honom, och tar farväl av stockholmarna, som han med glädje släpper fria. Med en känsla av lättnad och befrielse kan han sitta i sin favoritsoffa med sin Elvira, som han nu har vett att uppskatta efter förtjänst.
Ord från vd & operachef
Varmt välkomna till Norrlandsoperan…
Och till vår premiär av Italienskan i Alger av Gioacchino Rossini. Vi firar vårt 50 års jubileum under säsongen 2024/25, och vill först och främst tacka all vår publik som under alla årtionden har besökt vårt operahus och tagit del av en bred palett av scenkonst, sång, opera, musik, dans, konst och performance.
Norrlandsoperan har alltid legat i framkant och många spännande dans- och operauppsättningar har haft premiär här på vår stora scen. Åren framåt kommer vi att se ett utökat samarbete med andra opera- och dansinstitutioner. Vi vill tacka alla samarbetspartners genom åren och alla medarbetare som på något sätt har bidragit till att göra Norrlandsoperan till en succé. Vem hade vågat tro detta för 50 år sen?
Norrlandsoperans personal framför den gamla brandstationen, som fortfarande rymmer verksamheten.
Jag vill slutligen skicka en tacksam tanke till de politiker som i 1974 vågade satsa på en musikteater i Umeå. Tänk att det fanns så modiga visionärer som kunde se värdet av att satsa på kultur för invånarna i Umetrakten.
Vi vill värna om denna satsning och kommer fortsätta skapa innovativ och spännande scenkonst för alla invånare i Umeå med omnejd de nästa 50 åren. Nu och framåt är särskilt barn och unga en viktig målgrupp för oss. Vi strävar efter att ge många barn och unga sin första scenkonstupplevelse, som de bär med sig resten av livet. De är framtiden och vår kommande publik. Vi kommer även satsa på vår turnéverksamhet, inte bara i region Västerbotten, utan i hela norra Sverige och det arktiska området.
Norrlandsoperan har varit, är och ska vara ett modigt operahus för hela norra Sverige!
Helle Solberg, vd
Kära vänner, häng med nu…
För ibland går det snabbt. Som i en Rossini-komedi! Statliga utredningen Ny kulturpolitik överlämnades till ansvarig minister Ingvar Carlsson i november 1973, blev officiell regeringspolitik i juni 1974 och låg till grund för ett enhälligt beslut tio dagar senare i Västerbottens läns landsting och Umeå kommun. Beslutet innebar att den fria operagruppen Sångens makt omvandlades till en regional och kommunal scenkonstinstitution och fick namnet Norrlandsoperan. Att det gick så fort kan naturligtvis förklaras av att ministern hade massa pengar att erbjuda de städer som var villiga att starta nya operahus. I vilket fall som helst gick det väldigt fort från förslag till beslut. Ett beslut vi på Norrlandsoperan har all anledning att fira med er, Publiken, under hela säsongen.
Vår första operapremiär för säsongen blir Italienskan i Alger, samma fartfyllda komedi som också var det första operaverket som spelades under namnet Norrlandsoperan. I 70-talets kulturlandskap var det en apart sak att börja med en bel canto-opera, dessutom en komedi. Men dirigent och konstnärlig ledare Arnold Östman var fast besluten att visa att operan som konstform har en viktig funktion att spela i samhället. Men det var inte bara ideologiska utmaningar Norrlandsoperans pionjärer fick hantera. I diket möter ni idag en fulltalig symfoniorkester men så har det inte alltid sett ut. Italienskan i Alger skulle fått sin premiär hösten 1974 men den totala bristen på stråkmusiker i regionen gjorde att premiären fick flyttas till våren 1975 då man kunde skjutsa upp sportlovslediga stråkstudenter från musikhögskolan i Stockholm. Idag söker sig sångare, musiker och danskompanier från hela världen till Umeå för att arbeta på Norrlandsoperan. Även om kulturkrockar kan uppstå så är opera-, musik- och dansvärlden till skillnad från talteatern inte bundna av språkbarriärer. För Norrlandsoperan som startades som ett lokalt och regionalt initiativ är idag det internationella perspektivet en naturlig och essentiell faktor för vår existens.
Från föreställning av Italienskan i Alger på Norrlandsoperan 1975. På bild är Karl-Robert Lindgren, Christer Solén och Monica Sjöholm.
Kulturkrockar finns det gott om i Italienskan i Alger, även om alla talar italienska. En kulturell krock är synen på humor 1813 och 2024. Humor är som bekant väldigt bunden till sin samtid. Av någon anledning överbryggar Rossinis musik det som var avhängigt av språk och tid och får oss att skratta idag. Jag försöker förstå varför just Rossini lyckas med det. Det närmsta jag kommer är dirigenten Alberto Zedda som beskrev det som att ”Rossini gjorde konst av banalitet”. Musiken är skriven med lätt hand och skildrar karaktärerna med mild ironi och varm sympati – en enkelhet och klarhet som liksom ger skrattet utrymme att bubbla upp av sig själv.
Om vi som utgör Norrlandsoperan idag har samma mod som våra grundare låter jag framtiden utvisa men att arbeta mot positionen som Sveriges modigaste operahus är både historiskt självklart och helt nödvändigt för framtida 50 år.
Dan Turdén, operachef
Musik och libretto
Gioacchino Rossini
Gioacchino Rossini (1792–1868), italiensk kompositör, främst känd för sina operor. Han föddes i Pesaro, Italien, och visade tidigt musikalisk talang. Redan vid 18 års ålder skrev han sin första opera. Rossini blev snabbt en av sin tids mest framgångsrika operakompositörer och beskrivs av många som det än idag. Utöver Italienskan i Alger finns bland hans mest kända verk också Barberaren i Sevilla (1816), en av operavärldens mest populära komedier. Hans stil kännetecknas av livliga melodier, humor och briljanta orkestreringar. Efter att ha skrivit 39 operor drog han sig tillbaka vid 37 års ålder men fortsatte att komponera mindre verk. Rossini levde sina sista år i Paris, där han dog 1868.
Angelo Anelli
Angelo Anelli (1761–1820), italiensk librettist och dramatiker, främst känd för sina bidrag till operavärlden. Han föddes i Desenzano del Garda och utbildades inom juridik innan han vände sig till teatern. Anelli skrev texter till flera operor och hans verk kännetecknas ofta av humor och kvicka dialoger, vilket gjorde honom populär i den italienska operascenen. Anelli skrev både komiska och seriösa libretton och arbetade med flera kända kompositörer. Han dog i Pavia 1820.
Intervjuer med det konstnärliga teamet
”ROSSINI ÄR ITALIEN NÄR DET ÄR SOM BÄST” –
Intervju med dirigent Nikolas Nägele
Det utsökta i det enkla, som en italiensk smakupplevelse där råvaran utgör grunden. Så beskriver dirigent Nikolas Nägele Rossinis musik. Men bara för att den premierar det enkla är den långt ifrån enkel, menar han.
Vi träffar Nikolas Nägele efter sin första genomspelning med Norrlandsoperans symfoniorkester. Han är exalterad.
– Jag är verkligen tagen av den här orkestern, den är underbar! utbrister han spontant.
Det är första gången han samarbetar med Norrlandsoperan, en erfarenhet som han hittills beskriver i lyriska ordalag.
– Det finns en tydlig struktur som omger projektet, samtidigt som vi bibehållit en kreativ höjd, säger han. Det vill jag verkligen lyfta fram. Jag har fått bidra med min kunskap och verkligen blivit lyssnad på.
Idag är Nikolas en van operadirigent med en rad storverk på meritlistan, men så har det inte alltid varit. Själv säger han, var det först när han började studera musik i Florens för snart tio år sedan, som han upptäckte den italienska operan.
– Jag hade rört mig mycket i den tyska repertoaren, Bruckner, Wagner som ju är stor och komplex musik, en slags antites till just tidig Italiensk 1800-talsopera. I Italien lärde jag mig att fokusera på den mänskliga rösten och musikens inneboende sångbarhet.
Det var, tror han, inte bara musikstudierna som bidrog. Också livet i Florens, med allt vad det har att erbjuda i form av god mat, vacker arkitektur och historisk konst, spelade in.
– Hos Rossini är det enkelheten som är kärnan. Precis som Italien när det är som bäst. En enkelhet som det gäller att hantera med stor varsamhet och kärlek, tillägger han.
Det gäller också Italienskan i Alger, Rossinis genombrott som operakompositör. Ett verk som Nikolas personligen håller högt men som inte är utan utmaningar.
– Den gäller att få musiken att tala! Det finns så mycket som ryms mellan raderna i partituret. Och så ska det stämma med solisterna, ariorna ska skimra av färg, bågarna ska hållas samman. Allt enligt Bel-canto-idealet.
Trots att Rossini bara var 23 år när han skrev Italienskan i Alger var det en fullfjädrad tonsättare som satte sin signatur på verket, menar han.
– Rossini ville verkligen visa världen att han var en mogen operatonsättare, och det gjorde han. Musiken är sammanhållen, organisk och följer en inre logisk struktur. Det finns inte en överflödig ton i hela partituret.
Nikolas talar sig särskilt varm om operans inre spännvidd och ambivalens, den mellan det ömsinta, innerliga (i kärleken mellan Isabella och Lindoro) och dess farsartade inramning (Mustafà och hans sluga planer).
– Trots operans många stereotypa framställningar, hemfaller aldrig musiken åt det ytliga. Rossinis förmåga att gestalta och blåsa liv i sina karaktärer hindrar musiken från att åldras. Den känns krispig och modern, också idag, nästan tvåhundra år efter dess tillblivelse, avslutar han.
Av: Edith Söderström
”I ROSSINIS MUSIK FINNS EN FANTASTISK HUMOR” –
Intervju med Natalie Ringler och Nina Fransson
Italienskan i Alger är inte bara opera utan också ett tidsdokument. Inte minst sett till verkets humor som bygger på den äldsta av komiska troper: nämligen den att skratta åt den andre, den med annorlunda seder och härkomst. Hur förhåller man sig till en komedi i denna anda 2024? Vi träffade regissör och scenograf för att få veta mer.
Att tacka ja till att arbeta med Rossinis över tvåhundra år gamla förväxlingskomedi var inget lättvindigt beslut. Det erkänner både Natalie Ringler som regisserar och Nina Fransson som är scenograf, när vi får tag på dem i en paus i arbetet. Inte minst på grund av de många rasistiska och sexistiska stereotyper som florerar i librettot. Från den vällustige Sultanen till den mansslukande Isabella.
– Som regissör från teatervärlden är jag van vid att få arbeta med text, stryka, lägga till, omtolka. Det faktum att operan måste framföras på originalspråk fick mig verkligen att tveka till en början, säger Natalie.
Vid en första genomläsning förstod hon inte hur det överhuvudtaget skulle kunna gå att göra något med det ålderstigna materialet. Men så lyssnade hon till musiken och då hände något.
– I Rossinis musik finns en fantastisk humor, intelligent och mer samtida. Det ger operan en helt annan, nästan ironisk inramning. Inte minst tack vare hans skickliga tajming, plötsligt och oväntat skruvas tempot upp och något går sönder. Det är Pang i bygget, det är tidlöst.
Tillsammans med Nina fick hon idén om att förflytta hela berättelsen från Sultanens palats till de svenska blåbärsskogarna och den, för sin just krassa, exploaterande människosyn, omskrivna bärplockarindustrin. I Norrlandsoperans version är sultanen således en femtioårskrisande blåbärsmagnat och de fångatagna italienarna har förvandlats till stockholmare vilse i blåbärsskogen. Nina Fransson tilldrar sig hur de fick fatt i idén:
– Vi slogs av att dramat endast utspelar sig i och utanför Mustafàs palats. Hur skulle vi kunna hitta ett motsvarande rum, för en samtida tolkning? Till slut såg vi lösningen framför oss. Palatset blev till en klassisk norrländsk gillestuga i furu, en riktig kliché.
Hon fortsätter:
– Också våra karaktärer är klichéer. ”Musse” blåbärsmagnaten har ölmage och försöker träna bort sin övervikt. Elvira hans fru är ömsint överseende. Och Zulma, slaven har förvandlats till en kakbakande svärmor. De tillfångatagna stockholmarna är så klart lite ytliga och korkade.
Både Natalie och Nina understryker hur viktigt det är att skapa ett tryggt rum, där publiken känner att de får lov att skratta åt de nidbilder som presenteras. Att använda stockholmaren, som ju representerar makten och eliten är till exempel tacksamt och helt safe i sammanhanget.
– Egentligen har vi lagt oss ganska nära Rossini. Också vår iscensättning är en exotifierad fantasi. På så sätt kan man säga att vi har gått hela varvet runt, avslutar Natalie med ett skratt.”
Av: Edith Söderström
Konstnärligt team
Nikolas Nägele är en framstående tysk dirigent som har etablerat sig inom både opera och symfonisk musik. Han studerade dirigering, piano och klarinett vid Hochschule für Musik und Theater i München och Leipzig. Efter sina studier har han arbetat med flera ledande operahus och orkestrar runt om i Europa. Han har stor erfarenhet av att dirigera Rossinis musik däribland Italienskan i Alger. Hans repertoar sträcker sig från klassiska verk till moderna kompositioner, och han är särskilt uppskattad för sin precisa teknik och musikaliska känslighet. Under sin tid som kapellmästare vid Deutsche Oper Berlin (2017-2019) dirigerade Nägele operor som Läderlappen, Trollföljten, Barberaren i Sevilla, Carmen, La Traviata och Maskeradbalen, samt flera konserter. Nägele har samarbetat med internationellt erkända solister och regissörer, och hans engagemang för både tradition och innovation gör honom till en eftertraktad dirigent på den internationella scenen.
Natalie Ringler är en prisbelönt teater- och operaregissör. Hon tilldelades Medeapriset 2014, och Svenska Dagbladets Thaliapris 2021. Efter sin utbildning vid Państwowa Wyższa Szkoła Teatralna (Teaterhögskolan) i Kraków och Dramatiska Institutet har hon arbetat på flera av Sveriges största scener, samt gjort internationella samarbeten. Senast hon var aktuell på Norrlandsoperan var som regissör för operan Kejsarens nya kläder 2021. Hon har etablerat sig med sina kreativa och djärva tolkningar och tilldelades i år Falstaffpriset där en del av motiveringen löd: ”För henne är teatern häpnad, förfäran och skratt. Det naknaste språket, där det drömska kan avtäcka vakenhetens brutalitet.”
Den framstående scenografen och kostymdesignern Nina Fransson är utbildad vid Dramatiska Institutets scenografiutbildning och är känd för sitt detaljorienterade och kreativa arbete inom både teater och opera. Hon har samarbetat med flera av Sveriges ledande scener och regissörer, med produktioner som Löwensköldska ringen, Tolvskillingsoperan och De förlorade hjältarnas land på Uppsala Stadsteater. Elfriede Jelineks De skyddsbehövande på Folkteatern i Göteborg, Gösta Berlings saga på Göteborgs Stadsteater och Den girige på Dramaten. På Norrlandsoperan sågs Nina Franssons skapelser senast i den surrealistiska monologoperan Galgenlieder 2022.
Torben Lendorph är en erfaren ljusdesigner som sedan 1980 har arbetat med en rad teater- och operaproduktioner i både Danmark och Sverige. Han har bland annat stått för ljussättningen av Don Carlos på Göteborgsoperan, Nibelungens ring på Kungliga Operan, Vintersolstånd på Dramaten, Idomeneo på Drottningholm, Vita hästen på Folkoperan samt En midsommarnattsdröm på Kungliga Operan. På Malmö Opera ljussatte han Death and the Maiden. Utöver sitt arbete inom opera och teater har han även ljussatt flera produktioner för dansk television, och blivit tilldelad Ebbe Langbergs hederspris samt tre gånger vunnit det prestigefyllda Reumert-priset.
Dansaren, koreografen och regissören Sara Ribbenstedt stod senast bakom koreografin för operan Hoffmanns äventyr 2022 här på Norrlandsoperan. Hon regisserade även uppsättningen av monologoperan Galgenlieder. Tidigare har vi sett henne som koreograf och skådespelare i Kärlek & politik 2020 och Macbeth 2021. Sara är utbildad vid Stockholms Dramatiska Högskolas program för mimskådespeleri och arbetar brett inom hela scenkonstfältet. Inom opera har hon bland annat medverkat i operasällskapet Kamraternas produktioner av Igor Stravinskys Räven och Kurt Weills De sju dödssynderna.
Anders Lundström är sångare och Norrlandsoperans kormästare. Utöver ledare för Norrlandsoperans herrkör medverkar han också i kören på scen. Ett urval av tidigare roller är Bengt Lidner i Poet and Prophetess, Simson i Simson & Delilah på Folkoperan, Don Carlos i Don Carlos av Verdi på Brooklyn Academy of Music New York, Calaf i Turandot på Folkoperan och The Israel Opera of Jerusalem samt Radames i Aida på GöteborgsOperan. Här på Norrlandsoperan har han de senaste åren bland annat synts i roller som Mr. Bennet i Stolthet och fördom, Spalanzani i Hoffmans äventyr och Gastone i La Traviata.
Under sin utbildning inom mask- och perukdesign vid Stockholms Konstnärliga Högskola genomförde Jessica Hedin sin praktik i produktionen Stadens Mahogannys uppgång och fall på Norrlandsoperan. Efter examen 2017 har hon genomfört ett 50-tal produktioner och är idag anställd mask- och perukdesigner på Folkteatern i Gävleborg och Teater Västernorrland där hon arbetar med samtliga produktioner, bland annat Kallocain och Den hiskeliga historien om Liten på Folkteatern samt Jag for ner till Bror och Next to normal på Teater Västernorrland. Utöver detta frilansar hon på flertal scenkonsthus i Sverige, däribland Norrlandsoperan, där hon senast arbetade med operan Stolthet och fördom tidigare i år.
På scenen
Sidsel Aja Eriksen växte upp i södra Danmark och studerade i Århus och Amsterdam. Hon har varit solist med flera symfoniorkestrar, inklusive Århus, Aalborg, Danska Radions och Helsingborgs Symfoniorkestrar. Hon har också sjungit roller på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Fyns Opera, Opera Hedeland, Opera i Midten och fler därtill. Hennes internationella debut skedde på Läckö Slott i Sverige 2022, i rollen som Tintomara i operan med samma namn av Werle, och 2023 sjöng hon titelrollen i Rossinis Askungen på Immling-festivalen i södra Tyskland.
”Rossini skrev en hel del roller för kvinnor som tog kontroll över sina egna öden istället för att bara acceptera det som valdes för dem av män. Isabella är en sådan karaktär. Hon är mycket viljestark och kanske till och med lite kontrollerande, men hon använder sin betydande charm till sin fördel, och hon gör det för att rädda mannen hon verkligen älskar. Hon är en stark kvinna, och det är alltid roligt att porträttera en stark kvinna som inte tar någon nonsens från någon – och dessutom har hon absolut fantastisk musik att sjunga.” – Sidsel Aja Eriksen
Tenoren Vassilis Kavayas föddes 1986 i Aten. Han studerade musikkomposition vid Joniska universitetet på Korfu och sång vid det kommunala konservatoriet i Kalamata. Han avslutade sin masterexamen i opera med Barbara Bonney vid Mozarteum i Salzburg. År 2008 debuterade han som Edoardo i Rossinis La cambiale di matrimonio på den kommunala teatern i Korfu. Att sjunga Rossini och Lindoro i synnerhet är för Vassilis ingen ny uppgift, hans repertoar inkluderar främst ledande roller inom Rossini, Mozart, barock och bel canto, såsom Greve Almaviva i Barberaren i Sevilla, Don Ramiro i Askungen, Greve di Libenskof i Resan till Reims och tidigare just Lindoro i Italienskan i Alger.
”Lindoro är en naiv romantiker, men tillräckligt smart för att skapa en plan för att återta sin kärlek. Jag skulle också göra mitt bästa för att vinna tillbaka min kärlek som honom, men jag skulle inte säga att jag är lika naiv som han är.” – Vassilis Kavayas
Den svenske basbarytonen Markus Schwartz har en lång lista med roller som opera- och konsertsolist. Han var sommaren 2023 gäst vid Savonlinna Opera Festival där han framträdde som Papagenoi Trollflöjten. Markus Schwartz fick sin utbildning vid Sibeliusakademien i Helsingfors och vid Operahögskolan i Stockholm. Markus Schwartz har synts i roller som bland annat Sakristanen i Tosca, Leporello i Don Giovanni, Doktor Bartolo i Barberaren i Sevilla Masetto i Don Giovanni, Monterone i Rigoletto, Schaunard i La Bohème, Alidoro i Askungen, BaroneDouphol i La traviata och Bartolo i Figaros Bröllop. Markus har även tidigare sjungit Mustafa i Rossinis Italienskan i Alger och Geronio i Rossinis En turk i Italien på Läckö Slottsopera.
”För mig hanterar Mustafà åldrandet och komplex på ett sätt som verkar rent ut sagt avskräckande för mig. Men, på ett plan förstår jag hans desperation.” – Markus Schwartz
Henri Uusitalo är en finsk bassångare. Uusitalo tog sin masterexamen i musik vid Konstuniversitetets Sibeliusakademi, där han studerade musikpedagogik med inriktning på sång och har också examen vid Centria yrkeshögskola med inriktning på folkmusikpedagogik, där han studerade violin. Uusitalo har framfört flera operaroller vid Finlands Nationalopera och Savonlinna operafestival, såsom Gregorio i Romeo och Julia och Masetto i Don Giovanni). Bland andra betydande roller finns Dottore Dulcamara i Kärleksdrycken. Som bassolist har Uusitalo sjungit i Mozarts Requiem och Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen. Vid den nationella sångtävlingen i Lappeenranta 2019 blev Uusitalo framröstad till publikens favorit.
”Kanske det enda sättet jag relaterar till Taddeo på är just hans blyghet och att han är oförmögen att uttrycka sina känslor för tjejen han gillar. Att gömma sitt sanna jag och förklä sig till någon annan är hans sätt att försöka imponera på henne.” – Henri Uusitalo
Dénise Beck har uppträtt på scener över hela världen, bland annat har hon sjungit Pamina i Trollflöjten, Greta i Hans och Gretal, Gepopo i Den stora makabern, Fiordiligi i Cosí fan tutte, Musetta i La bohème och många fler. På Norrlandsoperan gjorde hon succé i rollerna som Stella, Olympia, Antonia & Giulietta i Hoffmanns äventyr 2022. Hon är också känd som oratoriesångerska och har tolkat roller i flera nya operaverk. Denise har belönats med Inga Nilsen-priset, Dansk Radios talangpris 2011 och Aalborg Operapris 2017. Hon tilldelades riddarkorset av HM Drottning Margrethe II av Danmark 2021.
”När man först möter rollen Elvira, kan hon verka som en gammaldags kvinnlig operakaraktär; ett offer för en dominerande make. Men i själva verket befinner man sig ibland i situationer och relationer som håller en fast i ohälsosamma mönster – man kan känna att man behöver stanna av olika skäl: kärlek, ekonomiska problem, hopp om förändring eller annat. Jag tror att detta är fallet med Elvira – och hon är oerhört tålmodig och uthållig… kvaliteter som jag själv värderar i svåra tider i livet.” – Dénise Beck.
Den koreanske basbarytonen Minsoo Ahn är baserad i Wien, Österrike, och har fått särskilt positiv uppmärksamhet för sina framträdanden i operan Edenarabseke av Wolfgang Liebhart på den internationella festivalen för modern musik Wien Modern, samt i operan La Bianca Notte av Beat Furrer på festivalen Klangspuren. Ahn har också framträtt i flera ledande roller, såsom Don Profondo i Rossinis Resan till Reims, Nick Shadow Rucklarens väg, Don Alfonso i Così fan tutte, Figaro i Figaros bröllop. Andra roller inkluderar Tonio i Pagliacci och Alfio i Cavalleria Rusticana. Förutom sina operaengagemang har Ahn uppträtt och gett konserter med framstående orkestrar som Janáček Philharmonic Orchestra, Thüringen Philharmonie, Wiener Philharmoniker Summer Academy och Bad Reichenhaller Philharmoniker. Utöver detta har Ahn vunnit flertal internationella sångtävlingar.
”Man kan säga att Haly är Mustafàs underordnade, så han har inget annat val än att troget utföra Mustafàs befallningar. Samtidigt, tillsammans med Elvira och Zulma, oroar han sig för Mustafas felsteg. Men som en ledare själv, med egna underordnade, önskar Haly också ibland vara den högsta chefen.” – Minsoo Ahn
Susanna Levonen är fast anställd vid Norrlandsoperan och några av hennes roller på Norrlandsoperan är Marie i Wozzeck, Carmen, Eboli i Don Carlo, Lady Macbeth i Macbeth och Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla för exakt 20 år sedan. Susanna har gästspelat bland annat som Salome i Salome, Amneris i Aida, Senta i Den flygande holländaren och Marie i Wozzeck på scener som Malmö Opera, Staatstheater Kassel, Vlaamse Opera, Theater Pforzheim och Folkoperan. För sin Sieglinde på Wermland Opera nominerades Susanna Sängerin des Jahres av Opernwelt.
”Jag spelar Zulma och är åter i en dysfunktionell mor-dotter relation med Denise Beck som dotter, vilket är en fröjd! En rätt snurrig mamma och svärmor, som på sitt lilla vis ändå vill väl. Det svåraste att relatera till är kanske att hon inte har en tydlig vilja, utan ändrar sig flera gånger och tar rätt lätt på det mesta, men hon får en att dra på smilbanden och väcker spelglädje!” – Susanna Levonen.
Violin 1
Per Öman, Eleonor Corr, Miguel Chamorro, Mikhail Zatin, Kitiara Braune, Evabritt Molander, Kersti Wilhelmsson, Andreas Olsson
Violin 2
Pontus Björk, Clara Bjerhag, Lucy Baker, Per-Erik Andersson, Matias Malmqvist, Patrik Kimmerud
Viola
Ester Forsberg, Alice Nilsson, Johanne Skaansar, Vilhelm Helander, Åsa Hjelm
Cello
Erik Elvkull, Florian Erpelding, Bekhbat Tsagaanchuluun, Karin Bjurman, Kerstin Isaksson, Kristina Tereschatov
Kontrabas
Jan-Emil Kuisma, Charlotte Petersson, Josefin Landmér
Flöjt
Pepita del Rio, Ebba Wallén
Oboe
Yui Ito, Johannes Ögren
Klarinett
Tania Villasuso Couceiro, Jonas Olsson Hakelind
Fagott
Maria Kindell
Horn
Orvar Johansson / Edna Fernandes, Yerang Ko / Anders Kjellberg
Trumpet
Malin Silbo-Ohlsson, Andreas Carlsson Walleng
Slagverk
Maximiliano Polo, Ian Piniés, Per Mikaelsson
Cembalo
Jonas Olsson
Anders Behndig, Anders Lundström, Anders Steinwall, Anton Karlsson, Benjamin Häggqvist, Christian Thomsen, Erik Kohl, Gustaf Bergendahl, Hans Erik Carlborg, Jan Lennartsson, Joakim Widell, Jonas Fahlgren, Kjell Oscarsson, Ove Granberg, Per Hedström.
Produktionsteam
Operachef: Dan Turdén
Producent: Britta Amft
Biträdande producent: Robert Dahl Norsten
Produktionsassistent: Esther von Schoenberg
Inspicient: Tarja Ylinen
Dirigentassistent: Luca Gliozzi
Repetitör I: Jonas Olsson
Repetitör II: Ludvig Nilsson
Svensk text: Tarja Ylinen
Textmaskinist: Ludvig Nitzler
Orkesterchef: Anna Sjödin
Biträdande orkesterchef: Pär Freij
Orkesterproducent: Gene Kindell
Teknisk chef: Håkan Brohlin
Produktionsansvarig scenmästare: Stefan Sjödin Sandgren
Scenmästare: Samuel Björö
Scentekniker: Hanna Nilsson
Orkestertekniker: Jerry Ericsson
Produktionsansvarig belysningsmästare: Karl Dagman
Belysningsmästare: Adam Bonnedahl
Produktionsansvarig attributmakare/rekvisitör: Linnea Öhrlund
Föreställningsrekvisitör: Jenny Stade / Madelen Eliasson
Dekorationsmästare: Maja Johansson
Smidesmästare: Fredrik Larsson
Snickarmästare: Peter Lundmark
Produktionsansvarig kostymmästare: Susanne Lidgren
Kostymmästare: Maria Öhgren-Hedberg / Sandra Wahlström / Mysan Adaméc / Emma Thor
Skräddare: Kitty Grenholm
Produktionsansvarig kostymtekniker: Anna Eliasson / Fanny Sallinen
Kostymtekniker: Clara Silverlöv
Produktionsansvarig maskör: Amelia Cazorla Lozano
Maskör: Rute Seid Hasen
Program
Foto: Micke Sandström och Norrlandsoperans kommunikations- och marknadsavdelning
Med stöd av
Norrlandsoperan ägs till 60% av Region Västerbotten och 40% av Umeå kommun. Vi erhåller bidrag från Statens kulturråd. Våra huvudsponsorer är Original tryckeri och Yamaha.
Stort tack till alla bidragsgivare, sponsorer och samarbetspartners.
