Klassisk AW feat. Mozart

Program

W A Mozart: Symfoni nr 39, 29 min

I. Adagio – Allegro
II. Andante con moto
III. Menuetto: Allegretto
IV. Allegro

Mer om konserten

Vi bjuds på en av den västerländska musiktraditionens supersymfonier, trettionian av Wolfgang Amadeus Mozart.

Mozarts symfoni i Ess-dur är den första av hans tre berömda sena symfonier, samtliga tillkomna sommaren 1788, alltså inte lång tid innan hans allt för tidiga bortgång, december 1791. Mozart led av en rad personliga problem, ekonomin var skral och skulderna hopade sig. Något som dock inte låter sig höras i trettionian, en ljus och lyrisk symfoni. Oboerna har strukits i partituret till förmån för klarinetterna vilket förklarar den lite mer diskanta ljudbilden. Med Mozarts fartfyllda, somriga symfoni kan vi drömma oss bort för en stund i kallaste januari.

Mer om Mozart

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791)
Mozart var till kynnet positiv och levnadsglad och detta i kombination med en exceptionell musikbegåvning gör att hans musik ofta tycks glida fram som på moln.

Tillvaron på Mozarts tid var okomplicerad – kyrkan och furstarna styrde, folket hade det drägligt eller levde i armod beroende på styre och konjunktur. Den annalkande franska revolutionen märks inte hos Mozart – den fick desto starkare genomslag både politiskt och musikaliskt hos efterföljaren Beethoven.

Mozarts liv som turnerande underbarn tillsammans med den lika framstående systern Nannerl var inte alltid en dans på rosor, den fiolspelande fadern Leopold var sträng och krävande. Vilket kanske var en förutsättning för Mozarts produktivitet och världsliga framgångar. Han var en mästare på pianot och en rackare på fiol – han spelade själv de flesta av sin piano- och violinkonserter med bravur. Efter tjänst hos fursten och ärkebiskopen i Salzburg blev Mozart frilansare och tjänade bra på egna abonnemangskonserter, lönsamma operabeställningar och exklusiva framträdanden. Publiken fick delikatesser som 21:a pianokonserten, operorna Trollflöjten och Figaros bröllop, den stora c-mollmässan och mängder med instrumentalmusik.

Samtidigt levde han, hustrun Constanze och familjen över sina tillgångar. Mozart var ofta pank och fick låna pengar av sina frimurarbröder. Mot slutet var det knackigt värre, ändå komponerade han de mästerliga tre sista symfonierna – nr 39, 40 och 41 som inte verkar ha framförts under hans livstid – och det nästan fullbordade rekviet, en dödsmässa där hela hans förmåga och erfarenhet finns samlad.

Han dog av sjukdom i Wien den 5 december 1791, 35 år gammal.