Mer om konserten
Ett svenskt uruppförande, en världskänd trombonsolist och en Beethovensymfoni från en avgörande period i tonsättarens liv. Norrlandsoperans symfoniorkester bjuder på ett program med både lekfullhet och kraft.
Först ut är Ludwig van Beethovens Symfoni nr 2 i D-dur. Verket skrevs i en brytningstid i Beethovens liv och är fullt av energi, oväntade rytmer, och slutar i en mäktig final.
När den skrevs hade Beethoven börjat inse att hans hörselproblem var obotliga. Den här insikten kastade in honom i en personlig kris. Samtidigt präglas symfonin märkligt nog inte av mörker, utan snarare av energi och framåtrörelse.
Symfonin är skriven för två flöjter, två oboer, två klarinetter, två fagotter, två valthorn, två trumpeter, timpani och stråkar. Den är relativt lång och består av fyra satser: Adagio molto – Allegro con brio, Larghetto, Scherzo: Allegro och Allegro molto.
Här hörs fortfarande arvet från de äldre föregångarna Haydn och Mozart. Men musiken är större, vildare och mer rytmiskt driven än mycket av det som kom före.
Kanske var musiken rentav för nyskapande för den samtida publiken. En kritiker i Wien beskrev symfonin så här i tidningen Zeitung fuer die elegante Welt: ”Den andra symfonin är ett brutalt troll till verk – en sårad och fjättrad drake som vrider sig i plågor men vägrar dö. Och trots att den blöder i finalen slår den fortfarande ursinnigt omkring sig, med svansen rest”.
Efter pausen kliver Christian Lindberg fram som solist i sitt eget verk Mandrake in the Corner för trombon och orkester. Lindberg har uruppfört över 300 verk och gjort mer än 70 skivinspelningar som solotrombonist. Parallellt har han byggt en framgångsrik karriär som dirigent och varit chefsdirigent för bland annat Arktisk Filharmoni i Norge, Nordiska Kammarorkestern och Blåsarsymfonikerna.
Brittiska BBC har beskrivit Lindberg som ”the best thing that’s ever happened to the trombone”. I Mandrake in the Corner får trombonen vara både virtuos och humoristisk. Musiken kastar sig mellan olika uttryck. Ofta finns en lekfullhet i Lindbergs verk: en vilja att överraska publiken och tänja på instrumentets möjligheter.
Kvällen avslutas med uruppförandet av Jan Sandströms Symfoni nr 1. Sandström är född i Vilhelmina och har studerat komposition för bland andra Gunnar Bucht vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Sedan 1989 är han professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet.
Jan Sandström fick sitt stora genombrott med körverket Det är en ros utsprungen från 1990, en personlig tolkning av den tyske 1600-talskompositören Michael Praetorius koral. Han har också haft ett långvarigt samarbete med trombonisten Christian Lindberg, vilket bland annat resulterade i den internationellt uppmärksammade Motorcykelkonserten. Här fortsätter samarbetet, då Lindberg är kvällens dirigent och solist.
Sandström har skrivit musik i många olika genrer, från solokonserter och orkesterverk till opera, körmusik och kammarmusik. Han har även komponerat musik för film och belönades med en Guldbagge för musiken till Sophelikoptern från 2016.
I Sandströms musik finns ofta något direkt och nyfiket. Han har själv berättat att han arbetat medvetet för att hitta en lustfylld och naivistisk känslighet i sitt komponerande.
Välkommen att njuta av en kväll där olika musikaliska temperament och tidsepoker möts: Beethovens väg mot ett nytt musikaliskt språk, Lindbergs explosiva trombonspel och Sandströms nyfikenhet.
Text av Jan Sandström
”När jag 1986 steg ombord på planet från Arlanda till Nordiska Musikdagarna i Reykjavik anade jag inte att den resan skulle bli en av livets avgörande vändpunkter – inte minst för mitt tonsättarskap.
I sätet bredvid mig satt den då redan legendariske trombonisten Christian Lindberg. Vi, som man säger, fann varandra direkt. Under musikveckans dagar umgicks vi outtröttligt, delade tankar om livet, musiken – och drömmar om framtiden. Det var i de isländska varma källorna som idén till det verk föddes som tre år senare skulle bli höjdpunkten i min karriär: Motorcykelkonserten.
Fyrtio år senare kan jag se tillbaka på alla de samarbeten som växt fram mellan oss: ytterligare två trombonkonserter, orkesterverk och intima stycken för trombon och piano. Den här symfonin är en kavalkad av dessa minnen. Som en röd tråd löper det lilla Sång till Lotta genom verket, men här finns också ekon av de större verken – fragment av en gemensam resa.
Det jag bär med mig från arbetet med symfonin är Christians tipps om Antoni Gaudís arkitektur. Gaudí fullbordade aldrig sina torn; varje dag såg han nya möjligheter att utveckla dem. På samma sätt har jag byggt mitt eget torn – tagit steg tillbaka, skärpt och suddat konturerna, låtit formen växa.
En symfoni ska tonsättaren väl skriva någon gång. Att min första nu dirigeras av Christian Lindberg – och tillägnas hans 50-åriga jubileum som artist – fyller mig med djup tacksamhet.”
Jan Sandström
