Säsongsöppning med Monnakgotla och Brahms

Program

Josef Strauss: Die Libelle, 5 min

Tebogo Monnakgotla: Globe Skimmer Surfing the Somali Jet – Violinkonsert, 26 min
Prolog: The Dragonflies Ascend
I. Surfing the Monsoon
II. Freshwater Breathing Space
III. At the Somali Jet
Epilog: Reminiscence of a Home (Cherrapunjee)

Paus 30 min

Johannes Brahms: Symfoni nr 1, 44 min
I. Un poco sostenuto; Allegro
II. Andante sostenuto
III. Un poco allegretto e grazioso
IV. Adagio; Più andante; Allegro non troppo, ma con brio

Mer om konserten

Norrlandsoperans säsongsöppning är lika färgsprakande som den är oförutsägbar, nyskriven ljudkonst blandas med klassisk pompa och ståt. Det igenkänningsbara och trygga går i dialog med en modernare repertoar, ett i huset beprövat och framgångsrikt koncept, som präglar också denna säsong.

En trollslända från det gamla Habsburg får äran att inleda konserten. Det rör sig om Die Libelle signerad Josef Strauss, lillebror till den berömde Johan Strauss d.y, skriven 1863. För många en bekant melodi från Wienerfilharmonikernas årliga nyårskonsert. Josef Strauss fina tonsättningar hamnar lätt i andra ”straussares” skugga, men i det här lekfulla stycket, anas ett såväl känsligt som formsäkert kompositörssnille, som inte står brodern långt efter.

Trollsländan kan sägas utgöra en uppvärmning inför den den svärm av insekter som snart ska inta scenen. Svenska tonsättarstjärnan Tebogo Monnakgotlas violinkonsert Globe Skimmer Surfing the Somali Jet – ett 26 minuter hisnande stycke musik i fem korta satser – är inspirerat av just trollsländor.

Titeln syftar på de segeltrollsländor som är beroende av den somaliska jetströmmen då de färdas över Indiska oceanen, och vars äventyrliga seglats nu hotas på grund av att ytvattnet värms upp. Violinkonserten är det andra verket i Tebogo Monnakgotlas serie av konserter som har klimatförändringar som tema. Som solist står Cecilia Zilliacus en kär gäst på Norrlandsoperan och en av landets mest renommerade violinister, med djupa förgreningar i den nordiska repertoaren, i synnerhet den svenska. Zilliacus uttrycksfulla och tekniskt balanserade spelstil kommer väl till bruk i denna dramatiska fiolkonsert som sinnligt rör sig mellan stora, suggestiva klangmattor och utelämnad, enslig violinföreställning.

Efter den omtumlande resan över Indiska Oceanen, återgår programmet till mer prövad mark. Det har blivit dags att avnjuta melodiernas mästare Johannes Brahms och hans vackra, första symfoni i c-moll. Den tog över 14 år att färdigställa, också den ett verk som växlar mellan ytterligheter, men här snarare mellan det pampigt storslagna och det romantiskt utgjutande.

Brahms var erkänt sträng mot sig själv och åtskilliga versioner tros ha strukits och slängts innan han landade i den konsert vi känner idag. När den väl nådde publikens öron 1876 blev den en omedelbar kritikersuccé. ”Beethovens tia”, kallades den. Att han av många kännare jämfördes med den tyske titanen och av vissa utsågs som hans arvtagare var något som den självkritiske Brahms tvingades brottas med. Beethovens ande vilar således stadigt över första symfonin, något som blir särskilt tydligt i den avslutande allegro-satsen. Brahms själv stack inte under stolen med saken – Brahms första symfoni är en storstilad hommage till den romantiske mästaren.

Symfonin öppnar med ett ödesmättat lågt trummande, stråkarna bygger uppåt, träblåset skapar en motsatt nedåtgående rörelse. Ett spänningsfyllt ögonblick som mynnar ut i en ståtlig, dramatisk första sats i vilken symfonins stora musikaliska teman skissas upp. De påföljande andante- och scherzo-satserna är lättare i anslaget, om än också de musikaliskt förtätade. Den första satsens teman återkommer men i bearbetad form, det dramatiska anslaget står åt sidan och den melodi- och rytmikglädje som ju är Brahms signum får ta större plats. Alltsammans mynnar ut i en storslaget grandios sista sats, ett perfekt avslut för en kväll i de mäktiga klangernas tecken, allt skickligt ledsagat av Norrlandsoperans chefsdirigent Eduardo Strausser.