Mendelssohn och Schubert

Program

Mer om konserten

Stora symfoniska landskap står i centrum när Norrlandsoperans Symfoniorkester tolkar Mendelssohn och Schubert. Två verk som på olika sätt visar den romantiska musikens tro på melodins kraft och musikens förmåga att rymma både det stora och det lilla.

Först ut är ett kortare orkesterverk som fungerar som upptakt till kvällens två huvudverk. Anton Weberns Symfoni op. 21 från 1928 är ett kort men koncentrerat verk som bara varar omkring tio minuter. Trots det är musiken tät och genomarbetad, med små motiv och klanger som hänger samman med helheten.

Österrikaren Webern föddes i Wien 1883, och var en förnyare. För att bryta med 1800-talets sätt att skriva musik började han och andra kompositörer i början av 1900-talet experimentera med nya system. Mest radikal var tolvtonstekniken, där alla toner ansågs likvärdiga och ingen ton fick upprepas innan alla andra spelats. Symfoni op. 21 är ett exempel på tolvtonsteknik.

Symfonin är skriven för en liten orkester och består av två satser. I den första arbetar Webern med kanonliknande mönster, där instrumenten tar upp och speglar varandras musik i olika former. Musiken är stillsam och klar. Tystnaderna och de små detaljerna blir lika viktiga som själva tonerna.

Den andra satsen är byggd som variationer över ett kort tema. Här återkommer musikaliska idéer i nya versioner. Webern var fascinerad av symmetri och av hur ett stort verk kunde växa fram ur något väldigt litet. Resultatet är en tät symfoni där små motiv hela tiden återkommer i nya former.

Tyske Felix Mendelssohn levde mellan 1809 och 1847 och räknas som en av de mest framstående och uppskattade kompositörerna under den tidiga romantiken. Hans violinkonsert i e-moll är ett av de mest spelade verken för violin och orkester. Konserten uruppfördes 1845 i Leipzig och skrevs för Mendelssohns nära vän, violinisten Ferdinand David. Än i dag räknas den som ett av violinrepertoarens paradnummer.

Konserten består av tre satser: det passionerade Allegro molto appassionato, det sköra Andante – Allegretto non troppo och det livfulla Allegro molto vivace. Tillsammans bildar de en resa genom längtan, frid, glädje och sorg.

Mendelssohn förnyade konsertformen på flera sätt. Solisten kommer in nästan direkt, utan någon lång orkesterintroduktion som tidigare varit tradition, och de tre satserna binds samman utan paus.

Dirigent är Norrlandsoperans konstnärlige ledare Eduardo Strausser. Solist är violinisten Liya Petrova, uppvuxen i Bulgarien och numera verksam i Paris.

Efter paus väntar Franz Schuberts Symfoni nr 9 i C-dur, ofta kallad Den stora. Schubert levde mellan 1797 och 1828 och var en österrikisk tonsättare och en av den tidiga romantikens viktigaste kompositörer. Trots att han dog vid 31 års ålder var hans produktion både omfattande och betydelsefull.

Symfoni nr 9 komponerades under Schuberts sista levnadsår. Tonsättaren fick själv aldrig uppleva symfonins framgång; den upptäcktes och framfördes först flera år efter hans död. När Robert Schumann besökte Wien 1838 kom han över partituret, och 1839 ledde hans vän Felix Mendelssohn verkets uruppförande i Leipzig.

Symfonin öppnar med ett ensamt hornmotiv som växer till något stort och mäktigt. Därifrån följer musik som är fylld av kontraster: både stillhet och dramatik, explosivitet och skörhet. Schuberts nia är ett verk som kräver uthållighet och precision av orkestern. För oss i publiken är det bara att njuta.