Berättelsen om en gruvgropssjö i Stekenjokk
I verket Gruvsjön, Berganden och Horisonten utgår tm från berättelsen och ödet om en gruvgropssjö i Stekenjokk i Västerbotten och Jämtlandsfjällen. Efter 20 år av kopparbrytning förklarades dagbrottet slutligen olönsamt och övergavs 1988. Eftersom platsen var förorenad med tungmetaller och svavel – avfallsprodukter som ansågs omöjliga att hantera på ett säkert sätt – packades dess urholkningar och håligheter med sand från anrikningsprocessen, medan den nu avvecklade sjön fylldes med färskvatten. För att lämnas som den är, olönsam och orörbar, under all överskådlig tid. Men diskussioner och processer om att åter öppna gruvan har nyligen påbörjats. Olika företag har provborrat efter ytterligare mineraler, i ständig prospektering, allt i linje med den nya ”gröna” omställningen.
I tms installation blir Stekenjokks gruvsjös öde en berättelse om kortsiktiga processer för resursutvinning, men också en kontemplation kring föreställningen om avslut – hur lite makt vi har över det och hur det kan sträcka sig ut i, och genom, tiden. Gruvsjön, Berganden och Horisonten leker med tanken på en avskedsföreställning och de bjuder in till en konsert med låten End of the World av Arthur Kent och Lydia Dee (1960), med de tre nyckelaktörerna: själva sjön, den hägrande horisonten och bergets ande som extraherats till resurser och omformats till rör och ledningar som leder vattnet vidare. Gruvgropssjön öppnar sin mun i sång, horisonten och bergsanden hummar med.
English
Gruvsjön, Berganden och Horisonten (“The mine pit lake, the mountain spirit and the horizon”) takes off from the story and fate of a mine pit lake in the region of Stekenjokk in the mountains of Västerbotten and Jämtland. After being used for 20 years to mine copper, the mine pit was ultimately declared unprofitable and abandoned in 1988. As the site was contaminated with heavy metals and sulphur – waste products deemed impossible to discard safely – its hollows and cavities were packed with sand from the beneficiation process, while the cooling lake placed on top stayed filled with fresh water. It is left to be as it is, unprofitable and untouchable, for all foreseeable time. However, there are recent discussions and processes about reopening the mine. Various companies have been test drilling for additional minerals, in the constant prospecting for more all in line with the new “green” transition.
In tm’s installation, the fate of the Stekenjokk mine pit lake becomes a story about the nature of short-sighted processes for resource extraction, yes, but also a contemplation on the notion of endings – how little power we have over them and how they can stretch out in, and through, time. Playing with the idea of a farewell show, Gruvsjön, Berganden och Horisonten presents a musical performance of the song End of the World by Arthur Kent and Lydia Dee (1960), starring three key actors in the story of Stekenjokk: the lake itself, the looming horizon above it and the spirit of the mountain, which has been extracted into resources and shaped into pipes and wires leading the water along. The mine pit lake opens its mouth in song, the horizon and mountain spirit hum along.
Om tm
tm (tove möller, f 1986) verksam i Göteborg med en masterexamen från Kungl. Konsthögskolan (2022). tms praktik kretsar kring idéer om att samla, lyssna och föreställa sig utifrån ett perspektiv av omsorg, släktskap och queerande. Genom performativa skulpturer, ljudinstallationer och rumsliga verk utforskar tm konflikter kring vad det innebär att vara människa utifrån platser, minnen och icke-mänskliga fenomen allt för att skapa nya, levande sammanhang och perspektiv.
www.tm3000.se
