Film om gemenskap och kulturellt bevarande genom musik och sång
På uppdrag av det judiska brasilianska konstrummet Casa do Povo, sammanför Yael Bartanas nya verk två grupper från två olika diasporor: Coral Tradição, en judisk brasiliansk kör född från det nu förstörda Yiddischlandet (en nation vars gränser definierades av räckvidden av språket självt), och Ilú Obá De Min, en afro-brasiliansk gatukultur som härstammar från Canse-Bra-musiken. I Bartanas praktik som bl.a innebär att väva nya möjliga allianser kan hennes video ses som en möjlighet att föreställa sig framväxten av kollektiva kroppar bortom fasta identitetsetiketter.
Verket spelades in i Teatro de Arte lsraelita Brasileiro (TAIB), som byggdes i källaren på Casa do Povo 1960. TAIB skapades för en framtid som aldrig helt hände: jiddischens återkomst. Ändå blev TAIB en plats för den experimentella scenkonstscenen i São Paulo på 1960- och 70-talen, för att sedan hamna i den kris som den fortfarande befinner sig i idag. Det är i ruinerna av denna legendariska teater som Bartana föreställer sig en framtid – mellan dåtid och nutid, minne och framtid, det sjungna ordet och kollektiva koreografier.
I samarbete med Umeå Internationella Filmfestival och Judiska centralrådets jubileumsprojekt för att uppmärksamma 250 år av judiskt liv i Sverige.
English
In communities of the diaspora, music can be a powerful tool for collectively preserving memories. Along with storytelling, traditional languages, and dancing, songs can represent a living home for stateless nations.
Commissioned by the Jewish Brazilian art space Casa do Povo, Yael Bartana’s new work brings together two groups from two different diasporas: Coral Tradição, a Jewish Brazilian choir born from the now-destroyed Yiddishland (a nation whose borders were defined by the reach of the Yiddish language itself), and Ilú Obá De Min, an Afro-Brazilian street music ensemble that stems from Candomblé culture. In an exercise of weaving new possible alliances, Bartana’s video is an invitation to imagine the emergence of collective bodies beyond fixed identity labels.
The work was shot in the Teatro de Arte lsraelita Brasileiro (TAIB), which was built in the basement of the Casa do Povo in 1960. The TAIB was created for a future that never fully happened: the return of the Yiddish language. Nevertheless, it became the dream theater of the experimental performing arts scene in São Paulo in the 1960s and ’70s, only to fall into a crisis in which it still finds itself today. It is in the ruins of this legendary theater that Bartana imagines a time to come – between past and present, memory and pre-enactment, the sung word and collective choreographies.
Om Yael Bartana
I sina filmer, installationer, fotografier, iscensatta föreställningar och offentliga monument undersöker Yael Bartana ämnen som nationell identitet, trauma och fördrivning, ofta genom ceremonier, minnesmärken, offentliga ritualer och kollektiva sammankomster.
Yael Bartana är född i Israel men bosatt i Berlin och Amsterdam. Hon har ställt ut på flera stora museum och vunnit många stora priser. Hon representerade Tysklands paviljong på Venedigbiennalen och vann Rome Prize of Villa Massimo 2023/24.
yaelbartana.com
