När började du jobba på Norrlandsoperan?
– Min resa på Norrlandsoperan började först genom arbetslöshet på 90-talet. Jag är arkeolog från början, men i en lågkonjuktur hamnade jag på arbetsträningar. Jag hade lite känningar här på Norrlandsoperan genom mitt teaterintresse, så då skrev jag hit att: ”Ni får mig gratis ett halvår, jag gör vad som helst”. Så då började jag med att sälja program och hålla kontakt med publiken, så smet jag in på repetitioner. Året efter fick jag tillfrågan att vikariera för dåvarande inspicient. Jag sa: ”Va, är ni inte kloka?!” för han var som en halvgud för mig. Men, dom trodde på mig så jag gick bredvid under en föreställning och sen börja vikariera produktioner. 1999 gjorde jag min första egna som inspicient och i samband med att vi invigde stora scenen 2001 är jag heltidsanställd.
Vad lockade med opera?
– Mitt operaintresse kom gradvis. Jag var med i amatörteaterföreningen Grotteatern, som då var väldigt stor. 1992 gjorde vi ett samarbete med Norrlandsoperan, ett gigantiskt amatörprojekt, Spelman på taket. Sedan gjorde Norrlandsoperan på egen hand en jätteuppsättning av Carmen och vi som var med tidigare fick chansen att vara med i kören – utan att provsjunga. Det var klart jag hakade på! Det var ju jätteroligt och det var då jag började förstå opera. Det krävdes för mig för mig sådana här klassiska verk för att komma in i känslan med konstformen.
Så min förståelse för konstformen har kommit gradvis och jag fortfarande ställa mig frågande till vissa saker med opera. Ibland kan jag tycka att, man sjunger jättefint och jättelång tid, men just nu för det inte storyn vidare. Ibland tycker jag att dramaturgin kunde förbättras. Vi har med tiden blivit lite djärvare i att klippa i operor. Till exempel vår uppsättning av Macbeth som blev nedklippt av bland annat pandemiskäl med körscener och sådant. Jag tycker den var fantastisk bra!
Vad gör en operainspicient?
– Den korta versionen är att under repetitionerna är jag klassens ordningsman och under förställningarna är jag flygledare. Jag är som en länk mellan det konstnärliga och det tekniska. Alla som jobbar runt föreställningarna vet vad dom ska göra och jag vet när det ska göras, för jag sitter med noterna och har överinseendet. Ordet inspicient har samma rötter som inspektera, att man har koll.
Under föreställning har jag kontakt med alla ”svartklädda” som man säger, alltså ljus, ljud, rekvisita, mask och kostymteknik. Alla har radio på sig så att vi kan kommunicera. Jag säger i radio exempelvis: ”Stand by. Scenbyte. Go!” eller att det är tre minuter till snabbyte till kostym. En del större teatrar har olika signalsystem med lampor och grejer, men vi jobbar på radio av tradition här.
Vilka egenskaper har en bra operainspicient?
– Stresstålig, eller åtminstone inte visar utåt att man är stressad! Ordningssinne, att kunna stå stadigt när det blåser åt olika håll. Det är egenskaper som jag inte naturligt hade, men som jag har fått jobba mig till. Nu har jag jobbat så länge att nu är jag hyfsat bra på det! Men man har ju tagit sina smällar.
Sedan att kunna tänka före, när konstnärligt team har idéer. Till exempel fråga om de tänkt igenom om de hinner med vissa saker baserat på musikens längd. Jag är ganska orädd att ställa sådana frågor om jag gör en instudering innan. Sedan bilda arbetslag med hela föreställningstekniken. Då gör jag en så kallad passningslista som verkligen är ett levande dokument, där det står i tur och ordning saker som händer under en föreställning som jag ser utifrån när allt som händer. Så jag skriver i kronologisk ordning vad som händer, sen får folk jobba in deras tidsrytm i det här och jag kan hjälpa till med hur lång tid det tar mellan det ena och det andra.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut när det är föreställning?
– Ja, den börjar tidigt på dagen då man behöver göra funktionskontroll på allting. På morgonen går jag till min hytt som jag har bredvid scenen och kollar att bildskärmar, ljud och allting fungerar. Sedan har vi ett uppsamlingsmöte med alla som jobbar runt föreställningen, där vi kort går igenom vad som hände senast, är det något vi kan åtgärda, är det några speciella omständigheter för ikväll och där alla får säga sitt. Det är för att hålla nivån på rutinerna uppe. Det är så lätt när man haft premiär att börja luta sig tillbaka på rutinerna, men måste verkligen tänka efter hela tiden och vara lite självkritisk. Mycket handlar om att hitta systemfel. Är det någon utrustning som tenderar att inte fungera, eller misstag som händer för att någon jobbar för mycket till exempel. Jag skriver rapport efter varje föreställning av den anledningen.
Vad är det bästa med jobbet?
Det är väl känslan när man har jobbat hårt, som vi har gjort med den här senaste produktionen Älskarinnorna. Premiären är ju lite nervig, men ändå känslan av: ”Jag kan det här!”. Lite hjärtklappning, men jag vet vad jag gör – kontroll helt enkelt. För en föreställning är i princip inte klar förrän premiären, det är alltid småändringar. Finns en stolthet i det där. Det är ju inte vi som står och tar emot blommorna, men vi känner ändå en stolthet i vårt arbete – att vi får det här att flyta.
Det pratas i huset om att du har en särskild relation till just La Bohème?
Ja, det är en älsklingsopera! Den är lättillgänglig och har sjuhelsikes vacker musik! Puccini som tonsättare tycker jag är väldigt bra på att skriva känslor i musiken, utan att det blir smetigt. Jag kan bli väldigt gripen av hans musik och jag tycker också han behandlar historierna effektivt. Hittills jag inte varit med om någon Puccini opera där jag tycker det är dötid där någon står och sjunger bara för att sjunga. Det har alltid en mening. Bohème är ju egentligen en ganska enkel historia om kärlek bland ungdomar och deras lite vinddrivna existenser. Jag tycker man kommer dom nära. Jag begriper dom känslorna – jag kan fatta att ”ja, så där är det!”. Det ligger nära det mänskliga. Sen är det här tredje gången under min tid La Bohème är på tapeten – så jag kan den!
Vad är det som gör La Bohème så speciell?
– Den börjar med att musiken bara drar igång så är det snabba replikskiften mellan Rodolphe. Nu kastar vi oss in i deras värld! Och den stannar inte upp särskilt mycket, förutom när de blir kära, Mimì och Rodolphe – musiken bara flödar på och så händer det saker! Jag tycker det är helt fantastiskt, med de referenser jag hade innan jag började jobba med opera är det som att komma in i en film, tvärt! Man fångas av det, även om hela det där grabbgänget raljerar väldigt mycket med varandra, skämtar och grejar – men det kan man köpa för det är så dom är. Det handlar mest om hur vi ska betala hyran, eller slippa betala hyran. Hur får vi käk och värme? Ganska ansvarslöst.
Vilken del i operan är din favorit?
– Nu har jag jobbat med instudering igen av den, och varje gång jag kommer till slutscenerna så hugger det till i hjärtat. Det finns någon musik där som egentligen inte är känslomässig utan ödesmättad, när Mimì vet att hon ska dö fast hon pratar inte om det. Och man vet att det här kommer gå åt helvete. Då är det skitjobbigt varje gång. Hela kompisgänget ska skramla ihop pengar till medicin och en läkare och ska lämna dom ifred en stund. Sen tynar hon bara bort och Rodolphe märker inte ens att hon dött. Plötsligt hör han talade repliker, som inte alls finns i opera: ”Varför är ni så tysta? Vad gör ni?”. Sedan fattar han, och så har han det där tenorskriket: ”Mimì!”. Det är ganska starkt att man plötsligt lämnar operaformen i det där ögonblicket.
Hur är La Bohème som kammaropera?
– I den här versionen som Malmö Opera gjorde ursprungligen så tycker jag den fungerar väldigt bra! De får fram essensen i den! Det är bara några få musiker det man har klippt bort är delar av de stora körscenerna. Som sångarna är regisserade får man ändå känslan av att de är i ett gatumyller och sitter på den där restaurangen. Storkör är ibland mest till för utfyllnad så det är många operor som man kan göra om till kammarformat. Och jag tycker det är bra att faktiskt göra det! Då kan man spela på ganska små scener och det blir inte en sämre upplevelse för det! Den här uppsättningen är gjord från början att vara i det här formatet.
Upplev Tarjas favoritopera La Bohème när den går på Norrlandsturné under april-maj 2025.
Läs mer och boka biljett till La Bohème här: norrlandsoperan.se/forestallningar/la-boheme-pa-turne/
