Per-Erik Andersson

Möt musikerna

Jag gick i klass 6 och hade börjat spela fiol i Eksjö orkesterförening. På en konsert hade vi en hornsolist som spelade en av Mozarts hornkonserter. Jag blev helt såld på valthornet och började drömma om att få spela det instrumentet. Jag spelade det också en tid, liksom piano och trumpet, men landade till slut i att fiol är mitt instrument. När jag var liten ville jag däremot bli fotbollsspelare.

För mig är det viktigt att dirigenten har musikaliska visioner annars resulterar det ofta i att jag bara vill stryka ett streck över den konserten eller operan och gå vidare. Att kunna lyssna på andra, bokstavligen, är nog den erfarenhet jag värdesätter mest att ha, det har jag stor nytta av i min roll som musiker.

Det är roligast på jobbet de gånger då man märker att publiken blir berörd på något sätt. Kontakten man ofta får med publiken på kammarmusikkonserter i inlandet är speciell och något jag alltid har med mig efter konserterna. Jag gillar verkligen variationen i jobbet och att få spela olika genrer.

Förutom min plats i Norrlandsoperans symfoniorkester så spelar jag också i diverse andra kammarmusik- och kyrkogig, till exempel Avatarkvartetten med mina kollegor ur orkestern. Jag står även på dirigentpulten med Umeå Musiksällskap.