”Jag, min trombon och prinsessan Lilian finns avbildade tillsammans på ett vykort”
Jag kommer ursprungligen från Skellefteå och började som så många andra spela på kommunala musikskolan. Eftersom det fanns så många kompisar som redan spelade där föll det sig naturligt att haka på. Min storebror spelade dessutom redan trombon och då ville jag göra det också.
På gymnasiet gick jag 4-årig teknisk men efter det tredje året sökte jag till kungliga musikhögskolan och kom in. Gick musikerutbildning och kammardiplom och frilansade några år i Stockholm. Mest inom den klassiska genren, men även en hel del jazz och pop.
1991 blev en tjänst ledig i orkestern och jag fick möjlighet att ta den. Det passade också bra för familjen att flytta hit till Umeå.
Jag tycker att orkestern här på Norrlandsoperan klingar så bra att det är svårt att lyfta ut någon enskild konsert som jag minns extra, men jag har en förkärlek för ny musik och det var speciellt när vi spelade Georg Friedrich Haas In Vain i beckmörker.
Att få sitta mitt i musiken och vara en del av den är en fantastisk känsla. Jag kan bli ”drabbad” musikaliskt i alla sammanhang bara det klingar, svänger eller finns ett driv. Det som också är roligt är alla fantastiska musiker man får träffa och spela med, men bäst är att få göra konserter tillsammans med publik eftersom det är då, och först då, som magi kan uppstå.
Sen är det inte alla gånger det gått helt bra hela tiden för alla heller… Jag minns bland annat en operaföreställning i Wiesbaden, under Wagners Lohengrin, där dirigenten ramlade av pulten ner i första fiolerna! Jag har också varit med när dirigenten tappade bort sig i slutet av Stravinskijs Våroffer och baletten på scenen inte visste vart takten tagit vägen. Var inte så kul just då blev ett gott skratt efteråt.
Under åren har jag även själv varit med om en del märkliga upplevelser. När jag var på besök i Västernorrland till exempel, öppnade dagstidningen ÖA och får se mig själv på bild i ett korsord! Ordet de sökte var ”trombonist”. En annan gång var jag i New York och besökte shopen vid Metropolitanoperan, skulle betala, och expediten tittar upp på mig och säger – ”you’re a principal” (stämledare). Något av det mest udda är kanske att jag, min trombon och prinsessan Lilian finns avbildade på ett vykort tillsammans.
Foto: Elin Berge