Barnkonserterna är något alldeles extra!

Jag kom till Sverige och Stockholm från Tyskland som utbytesstudent 2008, via Erasmus. Efter det pluggade jag vidare på Kungliga musikhögskolan. 2012 vann jag provspelningen till Norrlandsoperans symfoniorkester och har varit anställd sedan kulturhuvudstadsåret 2014.

Min mamma säger alltid att jag redan som femåring sa att jag ville spela fiol. Jag minns inte det, men fick börja spela när jag var 6 år. Jag har inte slutat. Hela min familj spelar musik på amatörnivå och det var viktigt att få prova att spela instrument.

Som tonåring spelade jag i olika ungdomsorkestrar och fick därigenom chansen att resa till bland annat Kina och USA. Att ha fått möjlighet till det har varit väldigt lärorikt och utvecklande – att ha fått träffa många människor, arbetat med manga bra dirigenter och uppleva olika kulturer. Det är jag tacksam över.

Jag har alltid jobbat som musiker. Från olika mindre”studentgigs” i Tyskland och under studietiden i Stockholm, men jag har alltid velat bli just orkestermusiker. Från det att jag bestämde mig för att studera musik har det stått helt klart för mig.

Det bästa med mitt jobb är att jag får uttrycka mina känslor och beröra andra genom konsten. Det är struktur och frihet samtidigt. När den ordlösa interaktionen med kollegorna fungerar så ger det ett glädjerus – att man förstår varandra utan ord kan vara nästan magiskt. Det kräver också mycket övning, så det är härligt när det sker.

För mig är det en otroligt meningsfull känsla att se publikens ansikten och veta att man någonstans har berört dem. Barnkonserterna är något alldeles extra! Barn kan bli så förvånade, de ler eller skrattar och visar vad de känner. Man kan se att man – om så bara för den stunden eller dagen – har förändrat något hos dem! Att de fått något som de kan ta med sig hem. Det gör mig jättestolt att vi som orkester faktiskt kan beröra andra människor – det är stort.

Dela: