När hon var liten ville hon bli diplomat. Hon var blyg och duktig i skolan och visst sjöngs det mycket hemma, men att bli sångerska var det absolut inte tal om. Men operasångerska blev hon Susanna Levonen, och nu firar hon tjugo år på Norrlandsoperan. Här berättar hon om vägen till scenen, både den här hemma och den runt om i världen.
”När man når fram till någon, är det den största belöningen!
Så började det
Vi har alltid sjungit hemma. Mamma fick som ung chansen att studera sång vid Sibelius-Akademien i Helsingfors, men fick inte åka. Hon ville ge glädjen för musik till oss barn, så jag och min syster sjöng i kör och spelade piano. Jag var blyg och duktig i skolan, så att bli sångerska fanns inte på kartan!
Det var min lärare på högstadiet som upptäckte att min röst stack ut ur mängden och tog mig till sin pedagog, operasångerskan Dora Lindgren. Hon blev min mentor och därefter fanns det ingen återvändo. Jag fick börja sjunga solo i kören och på skolan och märkte att folk berördes.
Efter gymnasiet arbetade jag ett år som sekreterare på ett franskt läkemedelsbolag för att fundera över vidare studier, men musiken tog överhanden. Jag gick en förberedande utbildning och kom sedan direkt in på Musikhögskolan i Stockholm.
”Jag har alltid arbetat extra, varit bud och receptionist på bank i Helsingfors, delat ut DN, sorterat post, jobbat på bingohall, sålt barnvagnar och arbetat i äldrevården”.
När jag precis hade tagit Solistdiplom (Postgraduate) vid Musikhögskolan i Göteborg fick jag chansen att provsjunga för Lars Tibell, (Norrlandsoperans dåvarande vd och konstnärlige ledare). Han såg något i mig och jag blev erbjuden rollen Eboli i Don Carlo, 2001.Tack Lars. Efter det fick jag årskontrakt som förlängdes under flera år och 2007 gav dåvarande operachef Magnus Aspegren, mig fast anställning.
”Rosina i Barberaren var min första stora huvudroll”
Don Carlo var stort för mig. Att som nykläckt få sjunga med världsartister som Bengt Rundgren (Storinkvisitorn) och få lära mig av dem och få bra feedback. Rosina i Barberaren var min första stora huvudroll, som också ledde till min fasta anställning. Jag minns Barberaren extra varmt också för att jag då blev tillsammans med min nuvarande make, Per-Erik, som spelar fiol i orkestern. Wozzeck-Marie är nog den roll jag älskat mest att sjunga och Bogdan och Carinas uppsättning var magisk!
Oförglömliga minnen
Tiden med Kristjan Järvi som chefsdirigent var speciell – då världen kom till Umeå! Vi fick en Grammis för Lycksalighetens ö och jag fick arbeta med storheter som Arvo Pärt och Zappas originalmusiker! Invigningen av konsertsalen med Orphei Drängar i Stravinskijs Oedipus Rex, där jag var enda kvinnliga solist, var också en mäktig upplevelse. Kulturhuvudstadsåret med Elektra utomhus var extatisk och att få gestalta Marie Curie i Blanche och Marie, en ära. Samarbetena med Cape Town Opera, Hanoi opera och orkesterns Kina-turné där jag bland annat sjöng en känd sång på kinesiska är också oförglömliga minnen.
”Jag älskar mitt yrke”
Det är själva berättandet som motiverar mig. Att gå djupt in i psyket på den man ska gestalta och sedan få förmedla det till publiken. Det är otroligt många saker som ska stämma i vårt yrke och man måste, som en idrottsman, hela tiden jobba på tekniken, jobba rätt efter till exempel en mindre passande roll, och hantera huvudet. Vi är ju vårt instrument. Då är det tur att jag älskar mitt yrke, att jobba och aldrig är nöjd!
Det står aldrig står stilla, man lär sig hela tiden något nytt och har alltid något att jobba för. Att jag har ynnesten att som arbete få fördjupa mig i det som fascinerar mig mest, människan och vår plats i universum genom konsten och att få förmedla det vidare är det jag tycker allra bäst om. När man når fram till någon, är det den största belöningen!
20 år på Norrlandsoperan
Under mina år på Norrlandsoperan har jag haft ett fantastiskt samarbete med mina nu 5 (!) operachefer och har haft möjlighet att vara tjänstledig och få göra roller i andra operahus och utvecklas. Jag har arbetat i Belgien (Aida i regi av Peter Konwitschny), i Tyskland (Salome, Wozzeck, Maskeradbalen) och i Sverige på Malmö Opera (Salome), Folkoperan (Konsuln, Flygande holländaren), GöteborgsOperan (Don Carlo) och Wermland Opera (Valkyrian). Jag har också gästat orkestrar hemma och utomlands.
Här på Norrlandsoperan är jag extra stolt över Marie i Wozzeck och Berio Folksongs med Järvi, som blev årets konsert 2005. Det är ett verk som sedan dess följt mig och som jag fått sjunga med dirigenter som Thomas Adès på Trondheim International Festival, med Leo Hussain i Salzburg, Anu Tali i Tyskland, och med Víctor Hugo Toro på Teatro Solís i Montevideo – premiär för verket i Uruguay.
” Att jag blev nominerad Årets sångerska 2011 av Opernwelt för min Sieglinde, vunnit sångarpriset av en namnkunnig jury vid Internationaler Wettbewerb für Liedkunst i Stuttgart och fått Jenny Lind-stipendiet gör mig också stolt.
– Och att jag fyller 20 år på Norrlandsoperan!
