Så skrev Norrlandsoperan danshistoria

På nittiotalet kunde man bara sporadiskt se dans på scener i Västerbotten. I dag betraktas Umeå som ett av Sveriges danskonstnärliga epicentrum. Hur gick det till? Åsa Söderberg berättar om ”kuppen” som öppnade en första dörr mot dansvärlden.

Höstsäsongen på Norrlandsoperan har just börjat med ett festligt femtioårsfirande. Under kalaset, 24 augusti, visades bland annat kortversionen av det kultförklarade dansverket Rosa löften av Hagar Malin Hellkvist Sellén. Än en gång såg vi dansaren Marianne Kjærsund kärleksfullt utforska den svenska dansbandskulturen, med sin vickande chinoshäck.

Men nu är det måndag och på danschefens kontor sitter Åsa Söderberg och bekantar sig med främmande datorsystem, samtidigt som minnen från förr ramlar över henne från alla håll.

Rosa Löften. Fotograf: Åse Bengtsson Helin

Åsa var Norrlandsoperans första danschef vid millennieskiftet, och nu fyller hon stolen tillfälligt, sedan Birgit Berndt efter tio år på posten blivit konstnärlig ledare för den norska dansfestivalen, Coda.

Åsa har, som hon säger, ”nästan gått i pension”, men roliga uppdrag är omöjliga att motstå.

Hennes senaste heltidsjobb var som VD och konstnärlig ledare på Skånes dansteater i Malmö. Därifrån har hon följt Norrlandsoperans utveckling inom dansområdet.

– Jag har sett hur det har blivit en internationellt viktig scen. Norrlandsoperan samproducerar mycket av det som turnerar vitt och brett i dag. Jag är imponerad, säger hon.

Åsa Söderberg, t.f Danschef på Norrlandsoperan

Men det är inte en slump att det hände just här. Umeå och Västerbotten var redan under nittiotalet en plantskola för tongivande svenska koreografer. Nyss nämnda Hagar Malin Hellkvist Sellén är en av dem.

– Det som saknades då var en professionell plattform och en kontinuitet i dansutbudet, enligt Åsa.

Som nybliven länsdanskonsulent fick hon sitt första kontor på Norrlandsoperan, 1998. Tillsammans med dåvarande VD:n Lars Tibell började tankarna på en dansavdelning ta form. Dansen är traditionellt en viktig del av operahus och i det här fallet kunde den kunna tillföra något nytt och till och med banbrytande till regionen.

Efter vad hon beskriver som ”en lyckad kupp” på Dansbiennalen i Stockholm, började drömmen bli verklighet.

– Vi delade ut en flyer där vi påpekade vilken bra plats Umeå vore för nästa dansbiennal och sista dagen hörde vi folk säga: ”Då ses vi i Umeå om två år!”

Resten är – vågar vi påstå – modern danshistoria. Norrlandsoperan har under åren fått en mångfaldig danspublik. Man har varit en viktig part i arrangörsnätverket Dansnät Sverige, där massor av betydelsefulla verk har samproducerats och visats. Dessutom har man skapat rum för danskonstnärlig utveckling i en rad internationella samarbetsprojekt. Ett exempel är Dancing in your shoes, där koreograferna Sofia Södergård och Sindri Runudde* ledde frivilliga medborgare i normkritiska konstnärliga processer.

Dancing in your shoes - Vingel av Sindri Runudde. Foto: Samuel Pettersson.

Denna aktiva strävan efter att bredda scenerna och öppna sinnena, är något som Åsa Söderberg skriver under på. Genom dansen kan vi vidga synen på skönhet och få fler att känna igen sig, menar hon. Inte minst genom att inkludera fler kroppsvariationer och perspektiv:

– Som skattebetalare finansierar man verksamheten och därför borde varje person ha rätt att någon gång kunna säga: ”Det där var jag. Det där var mitt liv och min kropp som jag såg på scenen.”

Text: Hanna Kangassalo

* Vi säger stort grattis till Sindri Runudde, som utsetts till 2024 års Cullbergstipendiat av Konstnärsnämnden! Sindris verk Cosmetic demons inledde höstens danssäsong på Norrlandsoperan. Kolla in kommande dansföreställningar här!