Du är en långväga pendlare, hur får du ihop livspusslet?
– Jag har min familj i nordvästra Tyskland. Vid operarepetitioner är jag här i ganska långa perioder och brukar få vänta tills det dyker upp 5-7 dagars lucka så sticker jag hem.
Det är ganska vanligt att musiker lever så. Det är inte så att det finns hur många jobb som helst på samma ställe, utan man tar de jobb där man hamnar, sen får man pussla ihop livet efter det. Det är ett intressant och spännande sätt att leva, världen blir lite större än att bara sitta på ett ställe.
Hur trivs du i Umeå som stad?
– Jag tycker om Umeå. Det känns som en pigg och intressant stad. Om jag får hit gästande musiker så behöver jag inte skämmas för min stad, utan dom brukar bli förvånade att det är så trevligt att vara här. Mycket unga och ambitiösa människor som bor här. Jag tycker om Umeå och skulle inte vilja bo i någon annan norrländsk stad faktiskt.
Varför just Olivier Messiaens musik?
– Han är intressant för mig då jag är väldigt specialiserad på nutida musik, från senare delen av 1900-talet, vilket är en period som de flesta klassiska musiker kanske undviker. Om man går på en skola så undervisas man i en repertoar som går från 1700 till 1920 kanske, och allt som är senare är nästan en annan genre. Det är något som jag har fördjupad mig väldigt intensivt inom.
Så för mig är Messiaen en av nyckelfigurerna i senare delen av 1900-talet. Han föddes 1908 och det här verket kom till 1944, och de flesta av hans stora kända verk kom till efter det här. Han var även en inflytelserik lärare på Pariskonservatoriet, det är en lång rad av de största namnen som var hos Messiaen i hans klasser. Finns trådar från många senare nyckelfigurer som leder till Messiaen.
Konserten den 20 december ska vara väldigt krävande?
– Det är ett två timmar långt verk, en 200 sidor tjock bok. Det är otroligt mycket som ska läras in. Det är ett av de här monumentkonstverken, ett av de allra största, något man liksom måste göra. Så visst man pratar om det som något komplicerat och stort, men det är också musik att njuta av.
Tio år senare skrev Messiaen pianoverket Catalogue d’Oiseaux, fågelkatalogen, som är ännu större, men den är inte riktigt likadan – mer abstrakt och svårare att ta till sig. Det här verket, Vingt regards, är mer lättillgängligt, lättare att presentera i konsertform. För solopiano skulle jag säga att detta verk är det mest representativa för Messiaen. Jag är också övertygad om att det är musik som kan gripa tag i vem som helst, och hålla den intensiteten under väldigt lång tid.
På tal om svårspelad musik så har du tidigare sagt att du övar 6-8 timmar om dagen en bra vecka. Har något förändrats sedan dess?
– Nej. Jag älskar att öva och det är någonting jag kommer fortsätta med livet ut. Jag kommer aldrig att bli nöjd med vad jag kan, det finns alltid något mer att lära sig, något att förbättra. När man spelar så mycket krävande nutida musik så hamnar man aldrig där att man känner att man kan det mesta. Man börjar ett nytt stycke och då blir man nybörjare igen – och det tar tid att få musiken att låta som man vill.
Det är ett bra sätt att behålla ödmjukheten inför musiken. Att man faktiskt måste lära sig saker och börja om från början vid varje nytt stycke man tar sig an.
Jonas Olsson i konserter för barn på Norrlandsoperan. Foto: Norrlandsoperan
Du är inte bara pianist i Norrlandsoperans symfoniorkester, vad gör du mer?
– Jag har ett mångsidigt jobb. Min huvuduppgift är att vara operarepetitör, och i andra hand medlem i orkestern och sedan finns det så många småuppgifter vilket gör det väldigt varierat. Det är så jag vill ha det. Jag vill inte bara göra en sak resten av livet, utan vill kunna göra väldigt många olika saker. Som att spela stora pianocykler av Messiaen på min arbetsplats.
Som operarepetitör brukar jag alltid tänka att det är en fantastisk upplevelse att vara med om någonting som är större än en själv. I en operaproduktion så är det 100 människor inblandande och det blir ett resultat som man aldrig skulle kunna åstadkomma på egen hand eller i ett mindre sammanhang.
Om någon frågar om jag har tråkigt på jobbet svarar jag: Jag har aldrig tråkigt. Och om jag har det så hittar jag på något att göra. Kan vara något så enkelt som att bara iaktta mig själv, att se över hur jag har mina axlar, hur jag sitter, var jag har händerna när jag spelar. Det finns alltid ett moment av övande.
Hur kommer du må du efter en två och en halv timmes pianokonsert?
– Jag kommer vara uttömd, trött och glad. Har gjort liknande saker förr, men det är något speciellt att hålla den koncentrationen. När man väl är inne i det så förlorar man känslan av tid och rum. Man hamnar i ett särskilt tillstånd, och det är en magisk upplevelse. Det är bara konsten och musiken som kan göra det med en.
Missa inte Jonas Olsson i konserten Tjugo betraktelser över Jesusbarnet den 20 december 19.00.
Läs mer och boka biljett här: https://norrlandsoperan.se/forestallningar/tjugo-betraktelser-over-jesusbarnet/
