När började du arbeta på Norrlandsoperan?
– Första gången var nog 1985 eller -86, sedan har jag jobbat här kontinuerligt sedan 90-talet. Jag gick först skräddarutbildningen beklädnadsteknisk linje på gymnasiet. Några år senare gick jag en textilestetisk utbildning och praktiserade under den tiden på Norrlandsoperan. Det var fantastiskt, som en förälskelse. Efter det ville dom ha tillbaka mig när jag var klar med min utbildning.
Hur är ett operahus som arbetsplats?
– Ett drömjobb! Jag har försökt sluta men sedan har jag alltid velat kommit tillbaka. Läste exempelvis en magister i något helt annat på universitetet i fyra år, men längtade tillbaka hit. Norrlandsoperan är en sådan fantastisk arbetsplats och det är ett spännande yrke där jag aldrig blir fullärd. Om man vill jobba med kläder så är det väldigt omväxlande och vi gör aldrig samma sak två gånger. Visst är det moment som liknar varandra men det är ständigt nya utmaningar. Sedan är det rent socialt en väldigt trevlig plats. Norrlandsoperan är en dynamisk arbetsplats och det är sådan variation av spetskompetens, åt vitt skilda håll. Allt från hantverkare och artister till administratörer.
Vad gör en kostymmästare?
– Jag gör 3D-verklighet av konceptuella idéer. Jag förverkligar det konstnärliga teamets vision om miljöer och världar. Ibland kan vi utgå från referenser till miljöer som redan finns men ofta är det kombinationer av olika miljöer eller något helt nytt. Kostymdesignern är min kontakt i det konstnärliga teamet och det jag gör är att konstruera dennes idéer. Kostymdesignern tecknar, målar eller konstruerar någon sorts 2D-representation av kläderna som ska finnas på sångarna, dansarna eller artisterna. Min roll att förverkliga dom och göra så att de också fungerar.
Min roll är att forma något som passar på den här mångformiga människokroppen, så det är som en slags skulptur kan man säga. Sedan jobbar vi med många olika material, det är inte bara textil utan beror helt på vad vi ska skapa.
Det finns så många olika aspekter som jag behöver ta hänsyn till. Det ena är naturligtvis det konstnärliga konceptet och att bidra till att förstärka gestaltningen så att publiken blir så lurad som det bara går. Det är ju därför man går på opera – för att uppleva något helt annat som bara uppstår där.
Minst lika viktigt att det vi gör passar ihop men det övriga, med ljus, scenografi och att kostymerna också ska vara tåliga. Sångarna eller dansarna gör saker så kläderna nöts både inifrån och ut. De kryper på knä och klättrar på väggar – rör sig väldigt mycket. Och det är ju också mina arbetskamrater, så det är arbetskläder jag tillverkar. Att de är så bekväma som möjligt är en del av mitt ansvar. I slutändan är uppgiften att bidra till att förstärka gestaltningen, så publiken får leva sig in och uppleva något.
Vad går ni igenom i kostymarbetet inför en operaproduktion?
– Vi planerar ju långt i förväg. Det finns förstås en tidsaspekt och materialbudget att förhålla oss till och dimensionera så det blir en storlek som är rimlig och möjlig att genomföra. Men, det är klart att det är ju väldigt spännande när vi får det färdiga konceptet av kostymdesignern. När vi får gå igenom skisserna och prata ihop oss om vad de olika rollerna ska uttrycka sig. Det blir något nytt spännande att gå in i.
Sedan bor ju oftast inte de personer vi gör kläder till i Umeå heller, utan vi behöver deras mått – något som inte alltid stämmer för människor förändras. Man kan till exempel börjat gymma eller blivit gravid. Vi börjar ju tillverka kläderna långt innan premiären, så det är alltid spännande första gången vi träffar dom på riktigt. Det brukar också vara första gången kostymdesignern träffar dessa artister, så mycket kan förändras vid det mötet.
Nästa spännande tillfälle är när vi får se allt på scen. Tillsammans med alla, ljus och scenografi. Sedan när det är premiär så är vårt arbete i princip klart. Ta del av publikens reaktioner. Premiären är inte för oss odelat positiv för då lämnar vi projektet och börjar med något nytt, så det är lite sorgligt att säga hej då.
Hur är det att göra kläder för scen?
– Det vi gör som man inte gör på vanliga skrädderier ute i verkligheten är att vi patinerar, vilket betyder att vi förstör kostymerna ibland för att de ibland kanske ska se ut som att kläderna är nerspydda eller att karaktärerna har sovit i kläderna i två år. Eller bara slitet, för det är inte så länge kläder ser nya ut!
För scen måste man ibland göra vissa saker större, men över tid har det förändrats mycket. När jag började var det mycket som var överdrivet i både kostym och smink, idag är det mycket mer naturalistiskt. Något komplicerande är att det idag även är mycket som också ska filmas och då ställs andra krav på oss än om det bara är på scen. Det måste se fint ut på nära håll också. Kläderna måste däremot vara minst lika hållbara och göras rätt. Men man kan ju fuska lite, man måste ju inte använda äkta guld – eller blod.
Sen kan det hända vad som helst inför en premiär! Det har skett många katastrofer som vi behövt klara oss igenom under åren, till exempel när kemtvätten sabbat kläder för hur mycket som helst.
Nästa gång man som publik kan uppleva Maria och kostymavdelningens skapelser är under operan Älskarinnorna som spelas på Norrlandsoperan mellan 8–29 mars 2025.
Läs mer och boka biljett här: https://norrlandsoperan.se/forestallningar/alskarinnorna/
