Du växte upp i Göteborg, läste musikhögskola i Malmö och bodde två år i Berlin för att ta Konzertexamen på HdK. Hur hamnade du till slut i Umeå?
– När jag var färdig med utbildningen frilansade jag i flera år i södra Sverige, men så småningom började jag längta efter en fast plats. Då utlystes tjänsten hos Norrlandsoperans Symfoniorkester, jag sökte och fick jobbet, och upptäckte att jag trivdes riktigt bra i norr. Så jag blev kvar.
Hur väcktes musikintresset, kommer du från en musikfamilj?
– Inte direkt. Min mamma spelade flöjt på hobbybasis, men min bror bestämde sig tidigt för att han ville spela fiol. Med en ensamstående mamma fick man finna sig i att släpas med på hans fiollektioner, och det fäste väl på något vis.
Men du valde inte att följa din bror i fiolspåret?
– Det var det enda jag visste: jag ville inte spela fiol. Jag började spela cello när jag var runt åtta år, och upptäckte kontrabasen när jag var 16. Det var som att komma hem, det här var mitt instrument.
Vad var det du fastnade för med kontrabasen?
– Den har en varm mjuk ton och stort omfång. Som basist lägger du oftast grunden i alla ackord, orkesterklangen liksom vilar på basen. Dessutom är det ett vackert instrument.
Och nu har det blivit dags att uppgradera till en ny kontrabas, kan du berätta om instrumentet?
– Det är en femsträngad kontrabas från Poelman-Krahmer. Jag reste ner till instrumentverkstaden i Mittenwald i södra Tyskland för att titta på basar och fick träffa Michael Kramer. Det är otroligt smickrande att han vill bygga ett instrument till mig, han är fjärde generationens instrumentbyggare och räknas till en av de bästa i världen inom sitt område.
Vilken betydelse har kvaliteten på instrumentet för kvaliteten på musiken?
– Det betyder jättemycket! Under tider då jag inte haft tillgång till rätt instrument är det tufft att gå till jobbet. Det är kämpigt med bångstyriga instrument och när vi spelade operan Älskarinnorna drabbades jag av förslitningsskador. Nu har jag lånat ett instrument från Poelmann-Krahmer, och det svarar mycket bättre på det jag gör. Det blir bättre och roligare, helt enkelt.
Vad säger du om initiativet med Norrlandsoperans Instrumentfond?
– Att den behövs!
Text: Jonas Pekkari
