Vad handlar ditt nya orkesterstycke om?
– Det Eviga kretsar kring ett tillstånd snarare än en berättelse – där tiden upplevs som stillhet, närvaro och varande.
Om du kunde beskriva ditt verk Det Eviga som en färgpalett – vilka färger skulle dominera och varför?
– Färgerna framträder som långsamma ackordpelare: brun, gul, orange och turkos som grund, med lila, rosa och blå nyanser som övertoner. Tillsammans bildar de en klangvärld som känns både jordad och svävande, likt ett norrsken.
Finns det någon plats i världen där du känner att musiken i Det Eviga skulle klinga allra bäst?
– I ett rum med stor efterklang eller under en vid nordisk himmel, där tystnaden är påtaglig och där klangerna får röra sig fritt i rummet.
När du tänker på ordet ”evighet” – vilket ljud eller vilken ton dyker först upp i ditt huvud?
– Ett långsamt pulserande klangfält i turkos och blåvioletta skiftningar – en ton utan tydlig början eller slut.
Om Leif Segerstam kunde höra Det Eviga idag – vad tror du han skulle säga till dig?
– Jag tror att Leif Segerstam skulle påminna om det han själv formulerade så träffande: ”Musik är INTE det som klingar, utan musik är VARFÖR det som klingar, klingar som det klingar NÄR det klingar.” Och att han skulle känna igen detta förhållningssätt i verkets stillhet och koncentration.
Finns det någon personlig upplevelse eller minne som gör att teman som tidens gång och konstens odödlighet känns extra nära för dig?
– Med tiden har medvetenheten om livets förgänglighet vuxit, samtidigt som tron på konstens förmåga att bära något tidlöst har fördjupats.
När du inte skapar musik, vad tycker du om att ägna din tid åt?
Jag söker gärna stillhet även då – genom läsning, promenader och reflektion, där idéerna tar form långsamt.
Läs mer om världspremiären här:
norrlandsoperan.se/forestallningar/bortz-och-mozart
Foto: Mats Bäcker
